Tack vare Winn-Dixie

Kate Dicamillo har skrivit flera fina och uppskattade barnböcker; Edward Tulanes fantastiska resa, Sagan om Despereaux och Trollkarlens elefant. Den här boken kom ut före dessa tre blev översatta. "Tack vara Winn-Dixie" kom ut 2000 i USA och filmades 2005 med titeln "En vän med fyra tassar".

Opal har flyttat till Naomi i Florida med sin pappa, predikanten. Hennes mamma är borta, hon lämnade familjen för många år sedan. Något som ligger som en stor sorg, saknad och melankoli omkring både pappa och dotter. Förstås.
Opal kallar sin pappa för predikanten för att han alltid antingen predikar eller har huvudet fullt av kommande predikningar.
Opal, som redan har flyttat många gånger, är en rätt ensam tjej som nu en gång för alla slipper vara det det då hon träffar på en herrelös hund i ett snabbköp (därav namnet ?!) och som fattar starkt tycke för henne. Winn-Dixie blir hennes vän och följeslagare och blir den som också förmedlar fler vänner till henne, några udda personer i olika åldrar. Opal lär känna sig själv bättre genom hunden och lär också känna sin mamma genom att våga fråga sin pappa om henne.
Hon lär sig förstå att livet inte alltid är lätt att leva, att det finns många fallgropar (läs alkohol). Om man har ett öppet sinne så ordnar sig det mesta.
Boken är en rätt söt historia med några pekpinnar och ett stänk moral men med en gammeldags charm och sagosstämning utan att fördenskull ha varken trollkarlar, levande porslinskaniner eller talande djur med.
En bok att läsa högt ur och känna lite Lassiestämning i men helt utan hjältegloria.
Både glädje, lycka och sorg men ganska fort bortglömd.

LIvetboken

Pernilla Stalfelt har skrivit om Hår, om Bajs, om Kärlek, om Död och om Våld.

Nu kommer Livetboken som pricken över.

"En definition av livet kan ej givas, så länge liv till sitt innersta väsen är för oss okänt. Liv kan uppfattas som sammanfattningen av de egenskaper och förlopp varigenom den levande substansen skiljer sig från den döda." Citatet kommer från Nordisk Familjebok och inleder Livetboken.

Livet består av dagar och nätter men hur kan man veta att man lever?

Enkelt! Man rör på sig, viftar på tårna och andas hela tiden... Man måste äta bra mat och dricka vatten, det är bra för livet.

Ja, så grundläggande börja Livetboken men sen börjar det röra ihop sig.

För det är ju detta med lördagsgodis och att vara glad, att skratta och att jobba, jobba, jobba för att kunna köpa, köpa, köpa.

Om kärlek och vänskap och om allt som är farligt för livet; pistoler, knivar, bilar och cigaretter.

Pernilla Stalfelt väjer verkligen inte för läskiga saker som är hotfullt för livet. Men knorren blir humor och så bra, så bra. Som tex...

"Lívet kan bli kort om man möter en ilsken björn eller en mördare. Det är förbjudet att ta någons liv! Men det vet inte björnar"

Livetboken är som de andra böckerna av Pernilla Stalfelt lätt att känna igen. Hon har en alldeles säregen stil med fulsnygga och tillsynes enkla illustrationer. Både humor, uttryck och överraskning. En faktabok i livsfilosofi. För alla åldrar!

Hallå där inne!

...eller vad en oföding bör veta av Ulf Stark med illustrationer av Stina Wirsén är ett anrop från ett syskon till ett kommande. Till Mikro Magsimmaren från Micke Hansson. Micke har brunt hår och är asstark! Mikro Magsimmaren vet man inte mycket om ännu. Inte ens om det är en tjej eller en kille och inget namn finns än men Kajsa Anka eller Fantomen vore coolt.

Micke berättar om livet utanför för den lille ofödingen. Om ufon och om Tobbe Lindgren, om farfar som är död och om att man måste träna sig för att inte bli rädd för blodiglar och döingar och att man kan tänka på hur det skulle vara att vara ett marsvin om man tex inte kan somna.
Det finns många saker man måste akta sig för, varma spisplattor, brännässlor och för att reta Tobbe Lindgren.

Micke längtar och längtar, han berättar, samtalar och ritar. Och när man ska ta med den finaste saken och visa upp i skolan då tar Micke med en liten ofödingsluva och ritar lilla Mikro på tavlan så att hela klassen blir engagerad. Gissa om det blev applåder!

Hallå därinne! är en finstämd, filosofisk, humoristisk och mycket Ulf Starkisk bok. Stina Wirséns illustrationer kompletterar och bidrar till en alldeles underbar bilderboksupplevelse. Tidigare har Ulf Stark och Stina Wirsén samarbetat kring bilderboken "En stjärna vid namn Ajax" en bok om sorgen och saknaden efter en älskad hund.
Då om döden, nu om livet! Så nära varandra. Men ändå inte.
Den här boken är en perfekt presentbok att ge bort till alla som väntar smått!

Leni är ett sockerhjärta

Om att vara liten men vilja vara stor, vilja vara nästa så stor som vuxen.
Om att kunna själv.

En bok på pricken om småbarnstrots.

Tanterna på caféet tycker att Leni är ett riktigt litet sockerhjärta. Men det är hon INTE. Leni är stor.

Leni KAN själv. Akta säger pappa men Leni är stor, så det så! Hon vill inte åka vagnen, hon styr den själv istället.

Leni kan äta senap, lök och stark ost, hon kan använda både kniven och gaffeln och hon dricker gärna kaffe. Pappa förstår och diskar och städar men så vill han att Leni också ska. Städa och tvätta. Men ååå... vad tråkigt. Städet tar ju aldrig slut! Inte ett dugg kul att vara stor. Gränsen är nådd när en granne kallar henne för stora damen när hon går ut med soppåsen. Hon vill inte längre vara stor!

Egentligen är hon ju ett sockerhjärta!

Emma Adbåge står för både text och bild i denna bilderbok med stor igenkänning. Bilderna i tusch med stor karakteristik och mycket femtiotalskänsla och är både väldigt uttrycksfulla och kompletterar texten på ett suveränt sätt.

Ännu en fullträff av Emma Adbåge vars bilderbok "Vi räddar Smulbert" hörde till förra årets riktiga höjdare! Läs och njut! Hela boken är ett sockerhjärta!

Alice varannan vecka

Hjalmars pappa Kent är ihop med Alice´s mamma Carolin. Det har dom varit i tre år nu och Hjalmar får träffa Alice varannan vecka. Han gillar det. Mer är så, han är mycket förtjust i det, kanske rent av förälskad.
Varannan vecka är det bara en tunn vägg emellan dem. Alice är så nära honom men ändå så långt ifrån. Det är svårt, för Hjalmars känslor är nog inte riktigt besvarade.
Troligen inte.
Men nu ska alla fyra åka på semester till Höga Kustens pärla, hyra en stuga vid ett fiskeläge och vara tillsammans. Absolut ett tillfälle till att göra roliga saker ihop. Tänker Hjalmar.
Men redan första kvällen verkar det istället lite spänt. Kent och Caroline går ner på puben för att äta middag och ungdomarna får värma pizza i mikron. Alice äter sin pizza på sitt rum med stängd dörr.

Så händer något oväntat. En man med pistol springer utanför stugan, han jagas av två poliser.
Alice och Hjalmar blir livrädda, barrikaderar sig i stugan, försöker nå sina föräldrar på mobilen.
Samtidigt ökar oron att deras föräldrar har börjat bråka, att de inte längre vill vara ihop.

Berättelsen om Alice och Hjalmar är en vardagsskildring om vänskap, syskonskap, rädsla och förälskelse. Bo R Holmberg har skrivit ett 40-tal ungdomsböcker, barnböcker och vuxendeckare. Han fick Augustpriset för ungdomsboken "Eddie Bolander och jag" 2005. I ungdomsböckerna skriver han ofta om barn som saknar något i familjen, om icke närvarande pappor, om skilsmässor och om längtan. Det gör han mycket bra och inkännande. Denna bok får extra pluspoäng för det läckra utförandet av Li Söderberg som står för bild och formgivning.

Sista resan - en deckare om trafficking

Siri är 16 år och tillbringar all sin lediga tid på flygfältet, med flygklubben. Hennes högsta önskan är att få ta flygcertifikat och hon tar alla tillfällen att lära sig. Hon tar också alla tillfällen att tjäna pengar för det är dyrt att ta ett certifikat, väldigt dyrt.
Flygklubbsstugan är en frizon för Siri. Hon är här ofta. Inte bara för att hon trivs här eller för att lära mer om flygning och flygplan utan också för att ladda ner filmer från nätet. I mörkret och i ensamhet. Just en sådan kväll landar ett passagerarplan. En stor mörk bil kör fram och en tunn, mörkhårig ung tjej tumlar ut ur planet och Siri ser förvånat hur hon får en snyting innan hon knuffas in i bilen. Det ser mycket skumt ut och Siri kontaktar polisen, anonymt.
Hon förstår snart att hon är en människosmugglarliga på spåren. Det handlar om unga ryska flickor som går ett fullständigt fruktansvärt öde tillmötes.
För att undersöka mer på egen hand så blir Siri kompis med Aron vars pappa också är med i flygklubben och som har en stor mörk bil och en firma som importerar varor, delikatesser från Ryssland.

Boken är spännande och läskig och berör ett tema som är mycket aktuellt där brottslingarna tycks finnas alldels i ens närhet. Man luras att tro att man vet lösningen men tji.
Ewa Christina Johansson är författare till flera barn och ungdomsböcker och Kristina Sjögren är författare och doktorand i genusvetenskap. Sista resan deras första bok tillsammans.