Hjärnpunka

Leo Hoffman gör det absolut snyggaste målet i världshistorien. I stil med Zlatans. Men ...jublet uteblir och han hinner faktiskt hindra sina armar att åka upp i luften i  segerjubel. Snyggaste målet var ett ...självmål. Kricke hotar honom med "att om han inte slutar i laget ska han skära kuken av honom". Krickes pappa är urförbannad och ja... vad ska man säga. 
Isabella i klassen är cool, doftar fruktsallad och är övermänskligt vacker. "Synd på så snyggt mål, Leo" säger hon och ler. Hon log! Mot honom!

Leos bästa kompis, Djuret som egentligen heter Yuri, tror att han fick hjärnpunka. 
Sen pratar de tjejer. De pratar om Natta, om Isabelle om Karlsson. Vilka som kommer att bli supermodeller, eller flytta till Australien eller bli kidnappade. De sitter i speakertornet och pratar och filosoferar. 
Han blir självmålskungen. Ändå inte helt negativt. Tjejerna vänder sig om. "En självmålskung är också en kung."
Men ska han sluta i laget. För att Kricke hotar. Hmm, han kanske kan skada sig själv så att han får giltigt förfall. Men det kräver ändå mod och beslutsamhet. Som att: 
Hoppa från övervåningen (3 m). Släpp pappas verktygslåda på foten. Låta Arnold (grannhunden) bita honom i benet. Sätta ner foten i en låda i köket och sedan stänga lådan jättehårt. Presse ner foten i toalettstolens hål och sedan kasta sig bakåt.... 
Men lite respit får det bli,  för först är det klassresa. Till Stockholm och Grönan. 
Bo på vandrarhem, gå på Naturhistoriska museet, svara på frågor. Prinsessan Madeleine ska inviga utställningen och Leo blir fotograferad med prinsessan och får en kyss. Wow! Förstasidan i tidningen. Sen Grönan och Fritt fall som inte slutar så bra och sen skissblocket som försvinner och Kricke som vill hämnas och Leo får hjärnpunka igen.

Hjärnpunka med Staffan Cederborg är en grymt rolig bok om mellanstadiet, fotbollen, vänskapen och kärleken. En bok á la Bert o Sune men mycket mer. Mer av nyanser och klasskänsla. Mer av vänskap och mod. Jag skulle önska annat typsnitt och luft då skulle den vara perfekt! 

Inmurade - Firnbarnen 1

Byggnadsarbetarna hittar ett lönnrum när de ska renovera skolan. Inga dörrar eller fönster men skolbänkar i rader, en kateder, en vält stol, en griffeltavla och ett krucifix Hela utrymmet täckt av ett tjockt lager damm. En obehaglig lukt. Vad hade hänt? Alla ställde sig frågan, ingen utredde eller forskade i detta. Arbetet med reonveringen var redan försenat. Bygglaget bär bort de gamla möblerna. Ingen talar om det. Nu ska här flyttas väggar och byggas nytt, snart blir det en splirrans ny träslöjdssal. 

Leo har flyttat till Firnby med mamma och pappa. Nu ska det bli bättre. Från staden till landsbygden. Ingen vet vad som hänt. Nu ska han bli någon annan. En nystart. Han cyklar till skolan och hör 
barnen i första - coh andraklasserna leka en ringlek. Men ramsan är ruskigare än han någonsin hört tidigare. 

Firnbarn trygga, Firnbarn trygga. 

Varför har ni varit stygga? 

Firnbarn små, firnbarn små. 

Döden tar er nog ändå. 

 Natta har många kompisar som börjat på högstadiet. Bodil som pratar om häftiga saker, om killar och om politik. Men Natta får härda ut ett år till i  Firnbyskolan. Men spännande med en ny kille i klassen i alla fall. 

Natta, får av sin lärare, uppdraget att visa Leo runt i skolan. Hon berättar om skolan, om vad ordet Firn i Firnby betyder och lite om historien kring skolan. Det känns lite läskigt med den där leken som småbarnen lekte och även om Natta inte kan förklara den så känner sig Leo olustig till mods. En lärare sägs spöka i skolan. Natta har inte sett henne själv men hon går i korridorerna på nätterna. 

Vid förrådet nära klassrummet hörs ett ljud, det låter som om det kommer från källaren och fast de vet att de absolut inte får gå ner till träslöjdssalen utan lärare så hamnar de där. Av nyfikenhet. Det är spännande och så är det det där ljudet.  Tänk om någon av småbarnen är inlåsta. 

Gå inte dit vill man ropa men vad hjälper det. Natta och Leo blir rejält skrämda. Men det är bara början... Inget kan de säga heller. 

Så är det Teddy, en datanörd, vars pappa är lärare på skolan. Han känner sig lite mer hemma än de andra. Har tillgång till nycklar och så. 

Det kusliga fortsätter. En flicka gör illa sig på slöjden. Helt oförklarligt. 

Det hela blir värre och värre. Har de lockat fram något därnere i slöjdssalen. Något hemskt, olycksbringande? Har de kunnat förhindra olyckan. 

Lena Ollmark har skrivit en suggestiv rysare med historisk touch. En läskig men trovärdig historia med flera bottnar. 

Inmurade är första delen i serien Firnbarnen och lovar både spänning och gåshud. Den kommer att följas av flera om Leo, Natta och Teddy. Härlig rysning! 

Pax - Nidstången

 

Alrik och Viggo har just kommit som fosterbarn till trevliga paret Laylah och Anders i Mariefred. Brödernas mamma är alkholiserad och orkar inte med sina två pojkar. Just nu i alla fall. Men Alrik och Viggo är streetsmarta, de är vana att flytta runt, byta skola, slåss och klara sig ur knipor. Stjäla som  korpar gör de också,  åtminstone Viggo även om Alrik försöker hålla honom i hampan. Nu måste de  faktiskt sköta sig. Men hur lätt är det. När den där 

Simon som kallas Kingen, styr skolan. Han tål inga utmaningar och nu ska de där jävla Stockholmsungarna sättas på plats. Så Viggo hamnar i slagsmål. Alrik försvarar och sen är det kört. Första dagen i skolan och redan fullkomligt kaos. Träslöjdsläraren Thomas pekar med hela handen och hotar med konsekvenser. 

Bröderna flyr och hamnar i ett ännu värre problem när Alrik kastar sten i ett glashus i stan så att flera rutor kraschas. 

 Det är så pojkarna lär känna Magnar och Estrid. Som driver trädgården och växthuset. 

 Kanske är det ingen slump att pojkarna kom just till dem. Korpvingar i halsbanden. Två tvåhänta bröder. På det gamla trädgårdsbordet landar två svartglänsande korpar. Alla tecken stämmer! 

Men de är ju bara barn.  

Kan dessa två tjuvungar vara de krigaren som Estrid och Magnar har väntat på? De sätts på prov och får städa det underjordiska, hemliga biblioteket som straff.  

Där finns en hylla de absolut INTE får röra. 

Men... 

Viggo vill veta. Såklart. 

Första delen i en Paxserien heter Nidstången och man blir fast från första stund.  Det är just en sån här serie vi har väntat på. Spänning, magi, underdog och nordisk mytologi. Lägg därtill en mysig och puttenuttig stad med gränder och trähus där ondskan har sluppit ut. Nidstången måste räddas. Om den kommer i orätta händer vill man inte tänka på vad som kan ske. 

Åsa Larsson kan bygga en spännande historia. Tillsammans med Ingela Korsell har hon skrivit en bok som kryper in under skinnet och som både är lättläst och rafflande. Det här är riktigt, riktigt bra och helt enkelt beroendeframkallande. Del två i serien, Grimmen, har redan kommit ut. Det kommer att blir tio delar allt som allt. Med Henrik Jonssons mangainspirerade illustrationer blir det en fullträff. 

Teslas vind

Nick och hans lillebror flyttar med sin pappa till ett mer eller mindre fallfärdig hus i Colorado Springs. Familjen har precis förlorat sin mamma och sorgen ligger som ett raster. 

För att skingra tankar så undersöker Nick vindne. Och där finns en hel massa skrot. Han ordnar en loppis och tänder en gammal scenbeslysning för att locka folk att komma och handla. Och ...det gör dom. Som genom ett trollslag visar det sig att han får sälja som smör. 
Allt går åt och folk formligen rusar fram för att handla gamla skruttsaker.  En gammal rullbandspelare, en antik dammsugare, en brödrost, en torktumlare av gjutjärn, en uråldrig symaskin.

När alla prylarna är sålda så stannar det en bil utanför Nicks hus. Några mystiska män i ljusa kostymer blir upprörda när de hör om att apparaterna är sålda. De visar sig tillhöra det mystiska sällskapet Accelerati och männen vill köpa tillbaka prylarna till varje pris.  Nick får ett visitkort (som Nick sedan inte kan bli av med, hur mycket han än slänger det i soptunnan eller på andra ställen - det kommer tillbaka).
Vid det här laget fattar Nick att prylarna inte är något vanligt skräp.
Huset har tillhört en uppfinnarsnubbe vid namn Nikola Tesla som har skapat dessa magiska apparater. En bandspelare som spelar in det du tänker istället för det du säger, en basebollhandske som drar till sig meteorer och en lådkamera som fotograferar in i framtiden m.m.

Dessa fantastiska saker får inte hamna i orätta händer. Nick och hans kompisar förstår till slut att de måste ta upp kampen för att rädda föremålen tillbaka och för att till och med  kämpa för att rädda jordens undergång. 

Teslas vind är första delen i en ny magisk slukarserie. Det är äventyr och spänning, magi och fantasi, skolproblem, kärlek och vänskap i skön förening. Och humor.  Värre än konstigt... men mycket bra. Fullt av smarta knäppigheter och galna vetenskapsmän. 
Bokens författare är  Neal Shusterman och Erik Elfman och detta är första delen i Accelerati-trilogin. 

Röda spår

Samuel har sommarlov. Men det är inte alls så kul som det kunde ha varit. Mamma måste jobba, pappa ska skriva och bästakompisarna Milo och Felix ska åka iväg tillsammans med Milos föräldrars segelbåt. 
Milo fick bara ta med sig en kompis på båten. Och då hade han valt Felix. Fast egentligen hade Samuel och Milo varit kompis mycket länger. Långt innan Felix ens började i klassen. 
Mamma fattar inte och Samuel rycker på axlarna. Visst han är stor nu. Han klarar sig. Han får glasspengar för att fira att det är sommarlov. 
Det är då det händer. På anslagstavlan i affären finns en liten lapp med ojämna bokstäver som spretar åt olika håll, som om den som skrev lappen har haft bråttom. "Uthyres: vill du resa bort i sommar? Välkommen till Lunabo, ett konstnärshem från sekelskiftet . Här kan du vakna till fågelkvitter , bada i en vacker sjö och ströva i skogen" . För mer upplysningar ring Karl-Erik Berg. 
Ta lappen du! hör Samuel en röst bakom sig. Det är killen i kassan som pratar. Han låter så övertygande att Samuel faktiskt tar lappen.
Hmm... Det skulle han inte ha gjort...
Både mamma och pappa får syn på lappen senare på kvällen. Mamma ringer genast och kollar upp och bokar huset så att Samuel och pappa ska kunna få några fina sommarveckor på landet trots att pappa måste skriva på sitt arbete. Nog verkar den där Karl-Erik lite konstig. Nog är det lite tomt i byn. Nog är hela huset lite läskig... och sjön och skogen. Ingen mobiltäckning heller. Å så den där Eskil som varnar och tycker att de ska åka därifrån. Genast! 

Katarina Genar skriver så att nackhåren reser sig. Läskigt på ett riktigt och trovärdigt sätt. Dessutom är det lättläst och spänst i språket. Jag tror  att den här boken kommer att lånas och läsas sönder. Beställ fler ex! Pronto!