Mira hatar strumpor som det är hål i. Det är nästan det värsta hon vet. Det bästa är den hemliga gropen och mormors äppelmos. Det där med strumporna har hon inte berättat för någon. Det är så pinsamt. Ina skulle bli sur om hon fick veta. Hon är nästan alltid sur. Ina och Mira är inte bästisar, fast alla verkar tror det.
Miras bästis är Martin. Alla är kära i Martin. Han är sötast på hela skolan. Mira älskar också Martin men det skulle hon aldrig i livet berätta. Då kanske hon inte skulle få vara bästis med honom längre. Tillsammans har de en koja i gropen. En alldeles superhemlig plats. Kojan är lika hemlig som att de är kompisar. I skolan låtsas de knappt känna varandra.
Mira bor men mamma och för henne kan hon berätta nästan allt. Lite grann om gropen till och med. Men INTE att hon älskar Martin. Där går gränsen.
Martin och några kompisar ska starta ett band. De behöver nån som ska spela synth. Kanske Mira vill. Det är nu som problemen börjar.
Mira kan inte spela, hennes mamma har verkligen inte råd att köpa en synth eller keyboard. Kan det funka med en blockflöjt? Undrar mamma. Hmm. Med Mira är det så att hon har svårt att berätta rakt ut vad hon vill till kompisarna så nu tror alla i bandet att Mira inte vill spela synth. Fast hon vill ju men hon kan inte. För... ja ni vet. Ännu krångligare blir det när Ina vill hänga på. Hon har alltid tusen frågor och vill va med Mira. Ina har det lite tufft nu då hennes brorsa hamnat på sjukhus efter att ha åkt moppe och krockat med en bil. Såklart ska Ina hänga med. Till Miras Martin och bandet. Ja ett riktigt triangeldrama blir det.
Men ännu har inte det värsta hänt.
Anna Ehring är en mästare på att skriva vardagsdramatik på ett enkelt, roligt och träffande sätt. Hon får med så mycket. Kompistrubbel, kärlekspirr, svartsjuka, ovänskap, olika familjekonstellationer och nya. Den tidigare "Drakhjärteserien" gick rakt in i mitt bokhjärta och om Gammelmormor och Daisy har Anna Ehring skrivit två underbara bilderböcker om kärleken och döden. Det viktigaste av allt.
Miras Martin är en trovärdigt och mycket inkännande bok allt som kan hända mellan kärlek och kojlek på mellanstadiet. Om livet i den underbara åldern innan puberteten då ALLT är möjligt!
Läs mer om Anna på Bonnier Carlséns hemsida http://www.bonniercarlsen.se/forfattare/e/anna-ehring/
Första dagarna på sommarlovet brukar ju vara helt underbara. Hela sommaren som en oas av ljuva soldagar framför sig. Men för Saga är den här sommaren inte alls som de andra. Hon sitter på ett skakigt tåg, mår illa och känner sig olustig över allt. Hon ska tillbringa sommaren tillsammans med sin farfar som hon inte alls känner. Han är visserligen en berömd skräckförfattare, har bott i London i många år och har nu flyttat hem till Sverige, till Svartbäcken av alla ställen. Men vad hjälper det, Han är en gubbe, helt enkelt. Som hon knappt träffat. Kontakten genom åren har varit enbart ett kort till jul och ett till födelsedagen. Så intresserad har han varit!
Sagas pappa är död sen flera år, mamma har det knapert och ska jobba extra i Norge som sjuksköterska hela sommaren och Sagas kompisar är bortresta. Så... vad ska hon göra. Farfar Alvar har motvilligt lovat att hans 13-åriga sondotter ska få bo med honom i stora disponentvillan i en håla i Dalarna. Hur kul ska det bli? Dessutom regnar det och Alvar kommer inte och möter henne på stationen som han lovat.
Ensam, utslängd i Ingenting hamnar Saga rakt i en historia med läskigheter. Husets toaletten ligger nere i källaren, Badsjön heter Blodsjön och i närheten finns inte bara en nedlagd fabrik utan också ett nedlagt sanatorium och barnhem. Byn andas ödslighet och Saga är inte direkt den mest modiga tjejen. dessutom verka farfar vara halvgalen och folkilsken som är usel på matlagning. En katt finns i huset som en liten räddning och så är det Teo...
... som dyker upp och som gillar att fotografera gamla ödehus. De blir kompisar och gör mer eller mindre vådliga husliga äventyr.
Det Saga inte vet ännu är att i Svartbäcken vilar en kuslig hemlighet som för henne till en glömd gravplats och en död pojke som går igen.
Lagom läskig magiskrealistisk bok. Gillar du Ingelin Angerborn, Katarina Genar och Kristina Ohlsson kommer du att sluka Svartbäckens sanatorium. Bra berättat av Janina Kastevik som också skrivit Noel och den magiska önskelistan. se trailern på https://www.youtube.com/watch?v=K5kle5igl94
