Hjördis av Jujja Wieslander

Hjördis bor med mamma, pappa, sin syster och två katter på Solgatan 1. Det bästa stället i hela världen. Ibland kommer farmor och bor ett tag också. Då blir det lite trångt men mysigt. Syrran Marianne  får sova i köket då men det tycker hon är bara bra för hon vill ha ett eget rum.   I samma hus som Hjördis bor hennes bästa kompisar, Monkan och Lena. Det händer alltid roliga saker när Monkan är med, hon är riktigt kaxig och hittar på lite bus och så. Ibland åker de rullskridskor eller går på bio, visslar i biljetterna och käkar godis. 
De tre tjejerna har en egen hemlig klubb och ett hemligt ställe där de gömt ett hemligt skrin. För att hitta till det ställe där de gömt det hemliga skrinet så har de ritat en skattkarta. Och för att komma ihåg var de har skattkartan har de skrivit en lapp. Med osynligt bläck. 
Hjördis har också en alldeles egen hemlighet. Ett vacker ask med snäckor på. Den är så hemlig att inte ens Lena och Monkan får veta. Där har Hjördis gömt sina hemligaste lappar där det står DET HEMSKASTE SOM KAN HÄNDA. Alltså sånt som Hjördis är rädd för, sånt som bara inte FÅR hända. 
 Hjördis och hennes syster har varsin alldeles egen levande katt. Att ha djur är roligt och mysigt men kan också vara väldigt sorgligt som när det hemskaste faktiskt händer ändå. 

Jujja Wieslander har skrivit böckerna och Mamma Mu, Lillebror och Nalle och Dagspöket. Det enkla livet med lekar, roligheter och lite ledsenhet ibland. Även om det här med Hjördis hände för rätt så länge sedan  så kan alla känna igen sig. Känslorna är ju de samma över tiden. 
Hjördis är en perfekt högläsningsbok för fem-sex-åringen och deras och far-och morföräldrar. Boken är förtjusande illustrerad av Lotta Geffenblad. Helt enkelt oemotståndlig. 

Vakuum av Mia Öström

Jonna ska gå luciatåg. Ett år efter katastrofen. Inte har hon något vitt att ta på sig under linnet. Bara kläder i olika nyanser av svart. Hon är utslängd i ett ingenting, utan säkerhetslina. 
Att Jonna svimmar är inte konstigt alls. Säger kuratorn. Att sörja är ett heltidsarbete. Jonna pratar men säger ingenting. Munnen gör ljud som andra verkar förstå men ljuden betyder inget särskilt. 
Hon har gått till terapeuten (gängledaren) varje vecka i snart ett år. Gör ljud som terapeuten  (gängledaren) lyssnar till. Mamma och pappa hanterar sorgen själva. Hanterar. Hmm

Jonna hittar lappar som Johan har lämnat efter sig. I vinterstövlarna, i skrivbordslådan, i garderoben. Lappar skrivna på tyska. Det bästa språket. Nyckeln till världens bästa stad. Berlin. De skulle resa dit tillsammans. Jonna och Johan. Men nu är allt fucking Scheisse. Johan är verschwunden. 

Död. Dödat sig själv. Dagarna blir så långa när någon är död. Johan har varit borta snart ett år. Jonna också. 

Nu har mamma och pappa bestämt att Johans rum ska bli ett arbetsrum. Alla grejerna ska bort.  Till Myrorna. Rensas bort, så att Johans saker kan komma andra till nytta. Hjälp. 
Alla gula post-it-lappar med meddelanden till Jonna. Har hon hittat alla? På undersidan av en lampa finns en lapp. Das Berghaus. Fjällhuset. Det älskade fjällhuset där Johan varit varje sommar och jobbat någonstans i närheten. Johan som var tio år äldre och som kunde ALLT. Nyckeln ligger i en blomkruka på fjällhusets farstubro. 
Om några dagar är det julafton. En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. Ingen julklapp till Johan.  I skolan står scenen riggad för julkonsert. Hur kommer det att låta utan trummor. För. Jonna ska inte vara med. Tåget går och Jonna är där. Hon ska leta efter Johan i fjällhuset. Nyckeln ligger i blomkrukan. För att Bearbeta. Förlust. Skulle gängledaren sagt. 

Vakuum är en svindlande vacker, sorgesam bok.  Man läser med tårar som sväller över. Man läser med klump i halsen och suddig blick. 

Mia Öström har skrivit en bok om att mista en nära och mycket kär person i det värsta som kan drabba. När den nära och kära bestämt att avsluta sitt liv själv finns inte bara sorgen, smärtan och saknaden utan också alla frågorna. 

Vakuum är en livsviktig bok. Om livet och döden och om att försöka förstå. Det värsta. 

Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn

Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.

Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla. 

Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen. 

Det är då, bland allt skräp i  containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet!  Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet.  Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh! 

"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt. 

Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp? 

Tove tjatar sig till att  ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.

Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.

Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika. 

Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark. 

Mördarmormor av Petter Lidbeck

Mormor är barnvakt till Oskar och Elsa. Nu ska Oskar i säng, pronto. "Men Elsa då? försöker Oskar. "Hon är dubbelt så gammal som du" replikerar mormor och så fortsätter gå-och-lägga-sig -protesterna ett långt tag. Mormor är dock obeveklig och Oskar få foga sig men propsar i alla fall på att mormor ska läsa. Nu har hon ju inga glasögon med sig och där gick godnattläsningen bort. "Men berätta nåt´. Berätta om morden!" Mamma säger att morfar är snäll men att du mördar med tummen.
 Då kliver Elsa in i rummet och rättar. "Mamma brukar säga att du mördar med  folk med tungan" säger hon till mormor. Oskar skrattar och mormor räcker ut tungan. Inte är den så vass. 
Men ...Berätta nu! tjatar Oskar. "Berätta om när du och morfar var utomlands i alla länder".

Så startar den underbara och helt vansinniga historien om hur mormor lärde sig att mörda folk med sin tumme. För genom att trycka med tumnageln, mot en punkt bakom offrets öra kan man ha ihjäl värsta muskelberget utan ansträngning. Och det bästa av allt, det blir inga spår. Varken blod eller blåmärken. Först tränade mormor på en staty i trädgården. Minst tusen gånger. För det är viktigt att trycka med tumnageln mot exakt rätt punkt bakom offrets öra. Till slut, efter all träning ville hon prova på en levande människa. Hon berättade såklart inte sina ondsinta planer för någon annan. Inte alls för morfar inte för någon. Detta var en hemlighet som hon inte kunde avslöja det förstod hon. 

En dag kom tillfället som mormor väntat på. En ung man spillde glass på hennes kappa och under tiden han torkade bort kladdet så snodde han mormors plånbok. Detta upptäckte hon strax efter de skilts åt. Mormor blev fly förbannad och satte efter honom i full karriär, in  i en gränd. Han försökte värja sig men hon bara ... tryckte tummen bakom hans öra.  Han föll död ner. Det funkade! 
Detta var det första mordet och sedan följde fler i rask takt ett par tre ...hundra nånting. På ett ungefär. Mormor dödade såklart bara onda människor, onda troll. Det var som ett sätt att städa, göra världen lite bättre. Hmm. 
Ibland använde hon en liten mildare metod med den vänstra tummen och en kortare nagel så blev de endast sövda. Så ... kort eller lång tumnagel, söva eller döda, lite beroende på situation. 

I boken Mördar-Mormor tar Petter Lidbeck i av liv och lust. Dialogen är på kornet, berättelsen uppskruvad och helknäpp. Det är roligt och galet och HELT underbart. Petter Lidbeck i högform är som en svensk Roald Dahl.