Kerstin sitter i skolan och ska rita sitt självporträtt. Alla verkar rita sitt snabbaste och bästa men för Kerstin går det inte alls bra. Om hon varit osynlig skulle det varit ett fint porträtt men hon är ju inte det. Så. Hon ritar snabbt en ring, och två ögon och en mun. Röd och glad men stängd och så näsan. Fullt med fräknar. Men när hon ska rita håret tar det stopp. Det finns ju ingen guldpenna. Det funkar inte alls lika bra med rött eller orange som fröken föreslår. Äsch!
Kerstin bor på landet. Det är långt till kompisen Fatima men det gör inget för egentligen trivs Kerstin bra med sig själv och att vara ensam. Hon samlar på guld och förutom att hon har ett hår som lyser som guld, som hennes pappa brukar säga, så har hon en hel liten guldsamling i en låda under sängen.
Där samlar hon fina guldiga saker som hon hittar.
Nästa dag i skolan ska alla jobba med lera, det ska bli till utställningen med vernissage som föräldrarna ska bli inbjudna till. Fröken visar hur man kan göra en lergök och barnen gör lite olika djur. Kerstin gör en bläckfisk, Fatima gör en monsterhäst.
På rasten gör Kerstin en underbar upptäckt. Hon hittar en ring i korridoren, en guldring. Perfekt till hennes guldsamling. Kerstin gömmer ringen i fickan. Det är ingen som vet om hennes hemliga samling. Hon visar den inte ens för Fatima.
Nästa morgon frågar fröken om någon sett en ring, hennes vigselring. Alla ropar Neeej! Även Kerstin. Kerstins hjärta bultar hårt, hårt. Men hon kniper igen munnen. Nu är det försent. Att säga något.
Nybygget är ett gammalt ödehus som står nära Kerstins hus. Där vill hon bo när hon blir stor men det säger hon inte till någon. Hon brukar vara där i smyg när hon vill vara ifred. Mamma önskar att det ska flytta in en barnfamilj där. Så att det ska bli lite liv i byn. Kerstin tycker att det räcker med liv som det är.
Men en dag flyttar det faktiskt in en mamma och en pojke i "Nybygget". Pojken heter Gunnar och han kan trolla. Dessutom har han samma guldglänsande hår som Kerstins. Snart kommer de att bli kompisar men först är det vernissage med en katastrofhändelse och ett höstlov med lek. Sen börjar Gunnar i samma klass som Kerstin. Äntligen!
Det fina med Kerstin är en underbar högläsningsbok med mycket samvetesoro, klumpar i magen och tårar i smyg. Starka känslor med kompisar och familj och hur allt blir mycket bättre bara man berättar om hur det är.
Ett riktigt bra trolleri lyckas de också med.
Det fina med Kerstin är Helena Hedlunds debutbok. Härligt bra! Illustrationer av fenomenala Katarina Strömgård. Läsning anbefalles!
Jojje går på en förskola som heter Havet, på avdelningen Fiskmåsen. Vi får hänga med Jojje en hel vecka från söndag till söndag.
Klockan fem varje söndag äter Jojje och hans mamma och pappa middag ihop. Sen är det pappavecka eller mammavecka. Just denna vecka är det pappa som kommer på middag hemma hos mamma. Jojje håller på med en teckning om rymden som han tar med till pappa. Hela solsystemet ska med.
Snart är det kväll och läggdags. Jojje ligger nära, nära, pappa för ibland kommer det en läskig kolsvart känsla som att han ska försvinna om inte pappa eller mamma ligger supernära. Känslan kommer mest på kvällarna men ibland kan det hända på dagen men det vill han inte alls prata om.
På måndag är det förskoledag. På Jojjes avdelning går han själv och Uma och tio barn till. Uma har Jojje känt hela livet. De föddes på samma dag och på samma sjukhus men då kände de inte varandra. Ännu. Men nu vill de alltid vara med varandra. Idag vill de pyssla med halsband. Av finaste glaspärlorna. Det blir så fint så att man kan tro att det är köpt i en affär. Men...när fröken Izla ska knyta halsbandet råkar hon tappa taget och det blir pärlor överallt. Katastrof. Jojje skriker och springer iväg. Dumma, dumma Izla. Men såklart ordnar allt upp sig och Uma ger sitt halsband till Jojje som ett kompishalsband. Sen hjälps de åt att sortera och trä upp pärlorna igen. Pappa ska hämta både Uma och Jojje idag. Solen skiner och pappa bjussar på glass. Vilken bra måndag det blev.
Sen fortsätter veckan. På tisdag händer något hemskt, på onsdag också faktiskt, men inte för Jojje. På torsdag får Jojje hjälpa till i förskolans kök och gör den godaste tomatsoppan som finns. På fredag ska pappa hämta lite tidigare. Han brukar aldrig vara försenad och när han till slut kommer så blir Jojje jättearg. Han trodde ju faktiskt att pappa var död. Och så var det den där hemska svarta känslan som kom. På dagen! På kvällen är det fredagsmys med tacos och TV om rymden och svarta hål.
Sen kommer lördag med godis och fotbad och så är det snart söndag igen. Jojjes vecka har varit både som vanligt och inte.
Ellen Karlsson har skrivit om Jojje och hans familj, vänner och förskola på ett mycket inkännande och fint sätt. En-sitta-på-sängkanten-och-läsa-bok som sammanfattar en alldeles vanlig dag som ändå var lite ovanlig. En bok som öppnar upp till samtal och som är steget efter bilderbok. Illustrationerna i collageteknik av Monika Forsberg är uttrycksfulla och helt kongeniala. Text och bild samverkar fint och det är bilder på varje sida. Precis perfekt. Monika Forsberg är sedan många år bosatt i London där hon är verksam som illustratör åt bl.a. modehus och leksaksföretag.
Ellen Karlsson har tidigare skrivit den augustprisvinnande högläsningspärlan Snöret, fågeln och jag men illustrationer av Eva Lindström.
se tidigare tips från bloggen: Snöret fågeln och jag
