Sökandet efter det ulitmata...

...och sorgen efter bästa kompisen Emelie som gjort det allra värsta, tagit livet av sig och... sju andra i skolan.
Janis den magnika av Johanna Nilsson är som en roadmovie i stil med Thelma och Louise (men utan Louise).
Janis, 17 år, "lånar" sin storebrors bil och drar norrut för att åka ifrån sorgen, saknaden och ilskan. Hon vill avgifta sig från infosamhället och bestämmer sig för att nobba tidningar, radio, telefon, internet och tv. Hon kör avgrundssnabbt och desperat mot norrskenet och försöker att inte tänka.

Hon träffar mattförsäljaren Åke och sedan Sally 83 år som får en matta och i gengäld ger en pistol. Hon träffar en ursnygg Jesus vid älven som hon vill hångla med och en pianist mitt ute i ingenstans. Hon är Janis den magnifika. Och Jim (pianisten) är den mäktiga, magiska, maniska och magnifika.

Men... man kan inte åka ifrån sorgen och Janis tänker på Emelie och på att hon skulle ha varit med men nu... är det så overkligt att hon varit. Var. Inte är.
Och Elvis, hennes älskade storebror. Hon vill tillbaka till honom.

Jag tyckte att boken var superbra och sträckläste den. Blir inte den augustprisnominerad så vet jag inte.