Flickan och presidenten

Jag tycker att Petter Lidbeck blir bara bättre och bättre. Han skriver roligt och lätt och lite lagom skruvat. Lite Roald Dahlskt. I den senaste boken "Flickan och presidenten" som kommer ut i Natur och Kulturs lättläst-serie så har det kommit ett rymdskepp till jorden. Eller...det svävar några hundar meter ovanför. Presidenten vill tala och träffa rymdvarelserna, men det vill inte dom. Fastän presidenten bönar och ber och till slut hotar så vill rymdmänniskorna inte träffa presidenten utan de skickar ned en tjock ljusstråle omkring en smustig, fattig flicka som bor i en papplåda. Ljusstrålen är som en vägg och ditin kommer rymdisen och han sätter sig och fikar och spelar kort med flickan. Presidenten blir mycket upprörd och irriterad, det är ju han som är den viktigaste personen, och han försöker forcera ljusstrålen. Men det går inte, inte ens med stridsvagn.
När rymdisen till slut åker iväg med sitt rymdskepp försöker presidenten att gripa flickan. Men det går inte. Rymdisen har gjort flickan otvingbar. Världens mäktigaste man är gjord till åtlöje och han kan inte tvinga flickan, inte skada henne, inte ens skjuta henne.
Och.
Det går inte längre att skjuta eller bomba eller förstöra något i hela världen. Bomberna hänger som julgranskulor i luften! Hädanefter är ingen människa mer värd än någon annan. Ingen får gå före i kön och alla får äta sig mätta. Och det, det gäller för alltid!!
Om det ändå vore sant!