Gabriella Stjärna och tjuven

Gabriells Stjärna är en kort tjej som vill bli bättre. Hon vill bli bättre på att växa, bättre på att ta det lugnt, på att trösta, på att sova ut, på att sluta skrämma upp sig själv, på att ligga lågt. Hon vill bli bättre på att prata väder och bättre på att hålla masken.
Hon vill helt enkelt skita i att Nelly har en rik farsa som bjuder henne på resor till Tibet och New York, som har ett glitterkalas dit alla i klassen är bjudna och får en underbar glace au four. Hur läckert är inte det?
Gabriella Stjärna är 11 år och det är när fröken ber alla berätta semesterminnen inför hela klassen som det märks så himla tydligt om man varit i Tibet, New York eller i Halden. Det blir så väldigt uppenbart om vissa (Nelly) får allt man pekar på och andra får nöja sig med Halden och begagnade veckotidningar.

På Nellys kalas försvinner den coola inspelningsbara grodan som Nelly fått när hon var i New York. På något mystiskt sätt är den bara borta och Nelly är bombsäker på att det är Mikaela som snott den.

Gabriella Stjärna och tjuven är en bok om klasskillnader. Om att har ett stort fint hus med många rum eller lägenhet på tredje våningen, om att få vad man vill och pekar på, eller inte. En bok om när detta är som viktigast. På mellanstadiet. Då när ALLA åker till Kanarieöarna och får ALLT de pekar på. Heja Gabi! Jag gillar dig!