Djävulsdåd och änglavrål

Åke bor med sin mamma i en lägenhet med loftgång. En dag när

Åke är ensam hemma upptäcker han att något rör sig inunder trasmattan som täcker hans snowracer. En liten smal hand sticker fram och snart uppenbarar sig en livs levande ängelflicka.

Åke kallar henne Mimmi, han bjuder in henne till sig och tillsammans fikar de varm O´boy och bullar. I massor. Mimmi förstår allt men kan inte prata, bara mimla
Hon kan laga trasiga saker och rita underbara teckningar och hon sprider lugn och trygghet så att Åke blir alldeles varm inombords.

Men strax blir Åke varse att det finns fiender. Starka krafter som är ute efter Mimmi och ute efter ont. Utanför dörren osar det bränt och en liten rödfnasig djävulsflicka hotar att tränga sig in. Mimmi ligger och sover och Åke får själv mota djävulsflickan med en fjäder som lossnat från Mimmis dräkt.

Nu startar snart en kamp mellan det goda och det onda och Åke befinner sig mitt i stormens öga. Men han ser också möjligheter. Hans problem i skolan kanske kan bli avhjälpta.

Djävulsflickan tycker att Åkes värsta antagonist Martin, skolans elakaste kille, äntligen ska få smaka sin egen mobbarmedicin. Och varför inte, nog borde Martin äntligen få igen kan man tycka.

Åke dras in i något som blir betydligt värre än han tänkt sig.

Helena von Zweigbergk har skrivit sin första barnbok, Djävulsdåd och änglavrål. Det är ett intressant grepp och helt rätt i tiden, med änglar och djävlar. Jag tror att många kommer att gilla boken. Den är en utmärkt högläsningsbok som kan starta samtal om mobbning och vikten av att kunna säga ifrån när det kommer till oförrätter.

För då hjälper inte vare sig änglar eller djävlar utan man måste själv våga stå upp, och höja rösten. Högt!