tisdag 19 april 2011

DIKTATORN

Ulf Stark är en av våra allra bästa barn-och ungdomsförfattare och han samarbetar med många olika illustratörer. Han har jobbat med Anna Höglund, Markus Majluoma, Stina Wirsén, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Jockum Nordström och Eva Eriksson. (säkert fler som jag inte kommer ihåg också) Alla mycket strålande fina konstnärer. Den senaste boken av honom som jag får i min hand, Diktatorn, är en finlandssvensk produktion (Söderströms) och denna gång är det Linda Bondestam som illustrerat.

Det finlandssvenska förlaget har ofta konstnärligt vågade, modernistiskt bilderböcker. Diktatorn är ett spännande och mycket lyckat projekt!

Boken är bedårande till form, färg och layout. Innehållet är tufft och kan kännas igen, som en 3-årstrotsunge som vill bestämma...ALLT!


Diktatorn ryter Nej! när mamma vill pussa, han beställer fram stjärnor och måne på himlen till kvällen. Han ryter till och med till sig själv när han ska sova. SOV! (då måste han lyda såklart.)

På morgonen bär det av till MINIsteriet i öppen vagn. Han har privatchaufför. "Kör så det brakar!" vrålar han och vinkar till folket...

Han hänger sina kläder på kroken med bananen och skriker att han vill ha MAT! Men bara smörgåsar, ingen gröt...

Diktatorn skriker och gormar och vet allting redan. Han skriker på dagis, han skriker på utflykten, han befaller myrorna att myllra, skatan att flyga, stenen att tiga. Alla lyder!


Men till slut blir allt bestämmande lite jobbigt och framför allt lite ensamt. Och när Diktatorns ena fot bestämmer att lägga krokben för Jussi, då har han gått för långt. Då bli alla sura.

Nu vill inte alls Sirkka med de fina långa flätorna, aldrig i livet, gå med honom. Hellre med en apa.

När pappa kommer och hämtar får han faktiskt krama. I morgon ska diktatorn vara en apa!


Boken har ett tydligt vuxenbudskap och ett barnbudskap. Undfallenheten som förälder eller medborgare mot någon med diktatoriskt sätt. Flera blinkningar mot forna Sovjetunionen syns i boken via ryska biljetter, ryska tidningar, röda stjärnor.

Fegheten att inte säga ifrån till sitt barn i trotsåldern. Så tydligt att...


Barnen kommer att fatta! Men man kan inte bete sig hur dumt som helst. Då blir man ENSAM. Det förstår till och med en diktator.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar