Linns katt Spiken har kommit bort. Det är sorgligt. Mamma planerar för en tjejfest för Linn. Det är ännu värre. I samma hus bor också en sur granne som klagar på allt och alla. Livet är inte jättekul för Linn.
Men så dundrar Viktoria Andersson in på gården med sin bokbuss och sätter sprätt på både det ena och andra. Linn blir imponerad och sura grannen irriterad.
Viktoria Andersson är en cool bokbussbibliotekarie, lite cowboyaktig som har kört långtradare utomlands och kan rulla cigaretter med en hand. Hon citerar Schopenhauer och Oscar Wilde och blir Linns kompis.
Mamma oroar sig. Hon har ju hoppas att dottern ska få många tjejkompisar (liksom hon själv har) och inte en tantkompis. Skumt! Att Linn vill vara lite för sig själv ibland och t ex träna latinska citat kan mamma inte alls förstå. Hon envisas istället med att planera för glitterkalas med tjejerna i klassen.
Viktoria Andersson sammanför Linn med en jämnårig pojke, Simon som bor på andra sidan skogen. Det blir en fin vänskap som utvecklar bägge.
Maja Hjertzell har skrivit fem barn-och ungdomsböcker om lite vemodiga och melankoliska barn. Starka och modiga på sina sätt men inga mainstreambarn.
Det är bra att vi får flera olika barnbokspersonligheter att identifiera oss med. Alla gillar inte spontana och smått galna Pippi-tjejer. Alla barn är inte likadana, liksom alla vuxna inte är lika eller gillar samma saker. Det är ju självklart. Men varför accepterar vi inte det med barn? Eftertänksamma och vemodiga barn är lika rätt. Heja Linn, Maja, Emma och Gittan! Ni vinner i längden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar