Den magiska kappan

Livia  får en alldeles underbar och röd kappa på sin 11-års dag. Den är begagnad men bara lite, lite sliten och den vackraste ändå. Mamma har köpt den i en antikaffär och det konstiga är att den bara verkar passa Livia av alla som provat den. Bästisen Klara tycker att den är obehaglig och kliar och sticks och retar Livia för den.
Men Livia bara älskar sin kappa och drömmer och funderar på vem som har haft den före henne.

Sedan hon fick kappan har Livia ändrat sitt beteende lite. Och sina vanor. Numera vill hon gärna gå omkring på kyrkogården och hon dras till en gammal grav som verkar helt övergiven och med den enkla inskriptionen Elin Hedberg 1921 - 1932.

Katarina Genar har skrivit två böcker tidigare med magisk känsla; En hemlig vän och  Pensionat Vidablick. Den magiska kappan är i samma genre. Magi, mystik, vardag och familjehemligheter. Hon har ett vackert språk och lagom spännande anslag. Hennes böcker passar för många. Perfekta som  högläsning eller att läsa själv.
Den suggestiva och vackra omslagsbilden samt vinjetterna inne i boken har Lina Bodén gjort.

Nybörjaraguide till livet eller kaosterori

Hon är rätt snygg för att vara ett lik. Så börjar boken "Nybörjarguide till livet eller kaosteori! av Lia Hills. Liket är dessvärre huvudpersonen Wills mamma och hon har dött i en bilolycka. Helt i onödan. Helt meningslöst.
Will söker desperat efter en mening med sin mammas död och smyger ned mammas finaste blå klänning och hennes älskade kamera i sin ryggsäck för att leta. Efter några tecken.
 
Pappa sover bredvid ett tomrum, mamma ligger i jorden, hans bror Adam drömmer om det stora klippet men själv måste Will göra det som måste göras. Ta reda på varför hon dog.
Efter begravningen, vid minnestunden blir Will dessutom störtförälskad i Taryn, dotter till en avlägsen bekant till mamma. Hur orationellt är inte det?
Han lånar filosofiböcker på bibblan och klottrar citat på väggarna i centrum.

"Nyttja varje dag som vore det den sista." Marcus Aurelius. "Den som har lärt sig att dö har vant sig av med att slava" Montaigne 
 "Man måste ännu hava kaos inom sig för att kunna föda en dansande stjärna." Nietzsche

Will kämpar på för att hitta en väg att sörja, en guidning till livet och en kaosteori till kärleken.
Under tiden får vi följa hans irrvägar, hans sökande. Det är underhållande och intressant. Hela boken igenom.  Lia Hills är debuterande författare från Australien.

Söndag

Torstens mamma är tjock. Hon ska få en bebis. En rosa och gullig och som luktar gott. Torsten vet inte varför man får bebisar. Egentligen. Men det vet "sämsta" kompisen Willy. "Folk skaffar bebisar när den första bebiens har blivit för stor och ful och för jobbig."
Hmm. Ja, såklart. Torsten luktar ju inte så gott längre, och inte är han särskilt gullig och definitivt inte rosa.
"Din mamma och pappa älskar dig inte längre. Nu är det slut med kärleken!" säger Willy och spottar på marken.
Torsten blir förskräckt och orolig och påbörjar operation "att-bli-en-gullig-pojke-man-verkligen-kan-älska." Det går väl sådär. Inte märker mamma och pappa att han anstränger sig extra för att städa sitt rum, tvätta händerna självmant och gå i säng utan protester.
Han drömmer om russin som luktar och att han inte längre kan prata utan bara säga gaga. Som en bebis. Willy tröstar och kommer på att Torsten skulle kunna flytta hemifrån när bebisen kommer. Till ett barnhem eller till biblioteket. 
När Torsten frågar farmor om hur det är att ha flera barn så berättar hon om att kärleken växer ju fler barn som kommer. Det känns trösterikt. Torsten hoppas att hon ska ha rätt.
Men han är inte riktigt säker.

Söndag handlar om en vecka i Torstens liv. En veckan i livet där hela hans sexåriga existens ställs på ända. En vecka där han plötsligt börjar våndas och oroa sig om han verkligen är ett älskat barn. Undertexten och Eva Erikssons varma, stämningsfulla bilder visar på en familj med mycket trygghet och stor kärlek och vi som läser boken är aldrig oroliga.

Torstens kompis Willy däremot verkar ha det lite kämpigare. Hans oro överförs till Torsten och i slutet på boken får vi veta att Willy redan har fått en lillebror i  pappans nya familj. Förra söndan.

Bilderna i boken av skickliga Eva Eriksson är charmiga och uttrycksfulla och sätter pricken över. 
Boken är en fin och filosofisk högläsningsbok om livet, döden och om att vara älskad! 
Kim Fupz Aakeson har skrivit en mängd böcker för stora och små barn. Han står alltid på barnets sida i berättelserna utan att de för den skull blir för enkla. Oftast finns det ett vuxenbudskap som inte känns pekpinnigt men tänkvärt. Det är i textens mellanrum som stämningen läggs.
Fupz Aakeson är en fena på stämningslägen. Det känns i huden när man läser.

Sju minuter över midnatt

Conor vaknar av sin mardröm. Den ständigt återkommande mardrömmen. Den om mörkret och vinden och skrikandet. Den med händerna som glider ur hans grepp...Mardrömmen han haft sedan mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Han har aldrig berättat för någon om den.  Såklart inte för mamma, inte för pappa som han inte har träffat på länge och ABSOLUT inte för mormor.

Klockan är sju minuter över midnatt. Något är mycket annorlunda, en tystnad, något som saknas. Men så plötsligt hör Conor någon som ropar hans namn. Och det är inte mamma.
Utanför huset tornar ett stort monster upp sig. Stor som idegranen. Ett monster som kommit för att hämta honom.  Ett riktigt monster, i verkliga livet och Conor är inte ens rädd.
Han är faktiskt besviken. Det här är inte alls det monster han hade väntat sig.

Monstret vill ha en berättelse av Conor. Han vill ha sanningen. Och han ger sig inte.
När livet är som värst är det mod som gäller! Men hur ska man få det modet om man inte kan få hjälp att se sanningen.

Sju minuter över midnatt bygger på en bokidé av författaren Siobhan Dowd som dog i cancer innan hon hann sätta sin idé på pränt.

Förlaget bad Patrick Ness att ta vid och tillsammans med illustratören Jim Kay har han skapat en alldeles egen och väldigt gripande men också trösterik berättelse om att bearbeta och acceptera

det förfärliga i att  förlora någon som står en allra, allra närmast i livet. Det här är en bok som man inte glömmer i första taget. En stor läsupplevelse för både ungdomar och vuxna. En bok om att förstå sig själv, om att få hjälp att förstå och visa sitt innersta.
 Men ha näsduken i närheten...

Only väg är upp

Filippa Karlsson sticker till London för att pröva in på den ansedda teaterskolan,The Royal Drama School. Hon har fixat ett rum men inte så muyket mer och känner sig pirrig värre. Hur ska hon hitta jobb och kompisar och hur ska allting bli?
Det är jäkligt mycket dyrare  i London än hon kunnat föreställa sig. Hennes möblerade rum, som hon hyrt i desperation, kostar skjortan och är betydligt mycket sunkigare än hon kunna ana. Det kunde börjat bättre...
Inget jobb får hon heller fast hon anmäler sig överallt, till alla jobbförmedlingar, bemanningsföretag, till alla caféer.
 Men när det ser som mörkast ut dyker ändå en möjlighet upp. Ett vikariat som "kontorsängel" på ett mediaföretag. Det är bara en hake, hon får en riktigt vidrig chef.
Filippa gör allt för att vara till lags. Lite för mycket, faktiskt.

Hon flyttar, får vänner, blir uppraggad, blir ratad.

Hon har stora drömmar och vill inte ge upp. Inte än. Det kan faktiskt inte bli mycket värre. Nu är det uppåt som gäller!
Dramaskolan lockar mer än någonsin. Hon vill bli skådis. Till varje pris.

Only väg is up är första delen i en planerad triologi om Filippa  Karlsson och hennes vedermödor i livet. Det är rappt, roligt, pinsamt och hög igenkänning.
Denna bok är inte lika skruvad som Emmy Abrahamssons debutbok Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, men den är lika begåvat skriven och absolut lika rolig.

Emmy Abrahamson har liksom huvudpersonen Filippa själv pluggat drama i London. Hennes filmmanus, "Fjärran mot nord",  är just nu under bearbetning med en preliminär premiär 2014 i anslutning till Kulturhuvudstadsåret Umeå.
Det ser jag framemot!

Inte vatten värd

En skolresa i åttan. Tjejdrama. En tipspromenad. En av tjejerna försvinner. De andra tjejerna lurar läraren och skriver en lapp om att hon var tvungen att åka hem, i förväg.
Mardröm. Vad har hänt med Sigga?

Edith har varit bästa kompis med coola Lucinda i många år. Dom vet allt om varandra. Nästan. Men efter Lucindas sommar i USA är positionerna rubbade. Ediths mamma har öppnat deras hem för tillfällig fosterbarnsplacering. Sigga med psykisk skör mamma bor hos dem hela sommaren och Edith avslöjar hemligheter och får veta. Saker som är sekretessbelagda.

Nu är det en vecka kvar till sommarlovet och klassresa. Edith har kämpat att få tillbaka Lucinda som kompis. Nu ska de bo tillsammans, dela rum på lägret.  Det är nu man kan berätta förtroenden för varandra. som är absolut superhemliga. Edith berättar det hon inte absolut inte får. Hemligheten om Sigga.

Inte vatten värd är en psykologisk relationsrysare. Om att säga saker man inte borde. Om att vilja vara någon man inte är. Om att ångra något man gjort. Läskigt bra läsning´!

Ulrika Lidbo debuterade 2009 med Decembergatans hungriga andar som belönades med Slangbellan och Stora Läsarpriset. Andra boken Farsta fritt fall släpptes 2010. Inte vatten värd är hennes tredje ungdomsbok.
se Ulrika Lidbos egen hemsida http://www.ulrikalidbo.com/

Motståndarna

 Tove och hennes familj har flyttat tillbaka till Sverige efter tre år i Glasgow där pappa spelat fotboll på heltid. Nu är han kommande stjärnspelaren i AIK.

På samma gård där Tove bor finns en kille, Noel som är fin och bra och gillar fotboll lika mycket som Tove. Men att man gillar fotboll betyder inte automatiskt att man ska tycka om varandra. Det får de båda bittert erfara när de ser derbyt mellan AIK och Hammarby och till sin förskräckelse förstår att de håller på olika lag.
Toves pappa gör det avgörande målet på en snygg straff. Det blir jubel i AIK men hat och dödstystnad i Bajen. Att Micke Stolz filmat och fuskat är det ingen tvivel om tycker Bajenfansen. Noels storebror hatar som aldrig förr och planerar en gruvliga huliganhämnd för att komma med i Bajen Forza - Hammarbys fanclub för värsta supportrarna.
Tove och Noel bor på samma gård, de skulle kunna gillat varandra jättemycket men de kan inte ses. De är ärkefiender.

Moståndarna är en riktig Romeo och Julia-historia för dagens fotbollssupportrar och den första delen av tre i serien FANS om fotboll, fans och ung kärlek.
Författarna är Arne Norlin och Andreas Palmaer och de vet vad de skriver om. Det är spännande, lättläst och passar för alla fotbollstokiga.

Det är jag som är Caroline

"Men flytta hemifrån då för fan!" Det är den brutala inledningsmeningen i boken Det är jag som är Caroline.

Japp, det är just vad hon gör. Men buller och bång och hals över huvud.

Sticker hemifrån, ut i kalla januarikylan. Flyr mamma och bråken, tjafsandet. Ser till att mamma får ångra sig direkt. Hon som inte ens brukar  svära.

Men vart ska hon ta vägen?

Väl medveten om sin sexuella dragningskraft och sin expojkväns förtvivlan när hon gjorde slut så ringer hon upp just honom. Präktiga hockeykillen Niklas med egen lägenhet. Och ... hon vet precis hur hon ska linda honom... och gör det för att hon ska få någonstans att bo. Just nu, i desperation.

Caroline är cool, sexig, kaxig, Hon vet vad hon vill och vet vad hon kan. 

Hennes frånskilde, lite försupne och lätt patetiska pappa är hennes bäste vän och han som lärt henne allt han kan om matlagning.  Men...han förbjuder henne börja jobba i  krogbranschen.  "Det är en ond värld!" dundrar han. Istället ordnar han ett jobb i en delikatessdisk åt henne. Eller, hon ordnar det själv för hon imponerar stort på affärsinnehavaren. Är oväntat ärlig och rapp i käften som få. Att hon dessutom är en fena på matlagning och älskar delikatesser blir såklart ett stort plus. Det är precis såna som du, såna som jag samlar på, säger chefen och jobbet är Carolines.

Caroline flyttar till Andreas som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för dyra pengar. I huset bor, bland flera andra, Stephanie, som skulle kunnat vara hennes mamma men pluggar till ett skötsamt liv efter en avslutad karriär som fotomodell och knarkare. Henne kan Caroline släppa lite lite innanför skalet.

På jobbet blir hon uppraggad av en stilig kund,  Joakim som är gift men vill ha hennes kropp. Ofta och mycket.

Caroline jobbar som tusan, dricker för mycket, sover för lite och flyr från sitt inre kaos.

 Det blir för skört. Helt enkelt.

Caroline är som Lisbeth Salander goes delikatesser och sex. Hon vill hämnd men verkligheten hinner ifatt henne.

Att läsa Det är jag som är Caroline är både oerhört spännande, sorgligt och roligt.  Som en  riktig actionrulle med innehåll men skruvad ett snäpp till. Man vill helt enkelt inte sluta läsa!

Läs också  Peter Barlach självbiografiska triologi om John.