Sju minuter över midnatt

Conor vaknar av sin mardröm. Den ständigt återkommande mardrömmen. Den om mörkret och vinden och skrikandet. Den med händerna som glider ur hans grepp...Mardrömmen han haft sedan mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Han har aldrig berättat för någon om den.  Såklart inte för mamma, inte för pappa som han inte har träffat på länge och ABSOLUT inte för mormor.

Klockan är sju minuter över midnatt. Något är mycket annorlunda, en tystnad, något som saknas. Men så plötsligt hör Conor någon som ropar hans namn. Och det är inte mamma.
Utanför huset tornar ett stort monster upp sig. Stor som idegranen. Ett monster som kommit för att hämta honom.  Ett riktigt monster, i verkliga livet och Conor är inte ens rädd.
Han är faktiskt besviken. Det här är inte alls det monster han hade väntat sig.

Monstret vill ha en berättelse av Conor. Han vill ha sanningen. Och han ger sig inte.
När livet är som värst är det mod som gäller! Men hur ska man få det modet om man inte kan få hjälp att se sanningen.

Sju minuter över midnatt bygger på en bokidé av författaren Siobhan Dowd som dog i cancer innan hon hann sätta sin idé på pränt.

Förlaget bad Patrick Ness att ta vid och tillsammans med illustratören Jim Kay har han skapat en alldeles egen och väldigt gripande men också trösterik berättelse om att bearbeta och acceptera

det förfärliga i att  förlora någon som står en allra, allra närmast i livet. Det här är en bok som man inte glömmer i första taget. En stor läsupplevelse för både ungdomar och vuxna. En bok om att förstå sig själv, om att få hjälp att förstå och visa sitt innersta.
 Men ha näsduken i närheten...