"Dina brev lägger jag under madrassen"

 

Sara Schwardt var 13 år när hon skickade sitt första brev till Astrid Lindgren. Det svar hon då fick gjorde henne så upprörd, arg  och besviken att hon rev sönder det och spolade ner det i toaletten. Detta allra första svarsbrev är borta för alltid, dock inte i Saras hjärta där det finns inristat för evigt, men för oss andra är detta första brev en förborgad hemlighet.

Men det blir fler brev. Många fler. Och...

 

alla de andra breven får vi läsa!

Det blir till en ovanligt ärlig inblick i ett trasigt tonårsliv och många franka svar från en av landets största författare som i detta fall agerar  mycket inkännande och ömhudat.

 

Åren går. Hemma hos Sara växer konflikterna till öppet krig, skolan är pest och Sara rymmer hemifrån. Efter mycket strul så får Sara bo hos sin mormor. Med mormors hjälp och Astrids brev tar hon sig igenom högstadiet.

 

"Jag vill att du ska veta att en utomstående människa anser att du har rätt" skriver Astrid till Sara. Och just detta är ju så fantastiskt och får åtminstone mig att tänka att man kan betyda skillnad i en ung människas liv. Om man bara kan lyssna!

 

"Dina brev lägger jag under madrassen" är en helt underbar bok  En brevväxling 1971 - 2002 mellan Astrid Lindgren och Sara Schwardt eller Sara Ingeborg Ljugcrantz som hon hette då.
Sån tur för oss att det blev en bok, trots att Astrid och Sara lovade varandra att aldrig visa breven. En fin och tankeväckande allåldersbok för ungdomar och vuxna.
Det är viktigt att bli tagen på allvar.  Att få svar på sina frågor.  Eller mothugg. 
Astrid stryker inte medhårs. Hon skriver vad hon tycker. Man hör hennes röst...och ryser... den rösten fattas!