En sekund i taget

Hedvig är ensam kvar efter den plötsligt gallopperande feberfarsoten som dödat alla om kring henne ; mamma, pappa, lillebror, ....också hennes bästa kompis Lydia som var så mycket bättre på allting, exakt alliting utom på att vara smal (och på att överleva). För övrigt dödat alla andra i samhället. Verkar det som.

När hon ringer 112 tutar det upptaget, sen ingen ton alls.

Hedvig springer ut från lägenheten, rycker åt sig mammas nyckelknippa till skolan där hon jobbade och cyklar i ilfart mot skolan. Låser upp. Allt är precis så tomt och ödsligt som hon trott. För eftersom katastrofdödsfallen skett på natten så fanns inga människor i skolan. Alltså inga döda där heller. Hon hittar sin bänk, blir trygg ett kort tag. Absurt. Hon packar i hast ned en massa överlevnadssaker från skolans förråd, liggunderlag, tält, sovsäck, mat, dryck... och  mammas blommiga jobbkaffekopp.

Hon lämnar nycklarna i låset och cyklar iväg. Hon vet inte var, men bort. Hon är ensam, chockad och rädd. Men hon är, hon lever! Och ...därborta är det oändligt fullt av död.

Efter denna gastkramande inledning så finner Hedvig en plats där hon kan stanna. Ett hus, en försöksgård med kor, hästar och höns. Hon bryter sig in i huset. Utan att veta något om djurskötsel, hur man gör upp eld eller sköter ett hus så tvingas hon lära sig och omvärdera varje sekund i livet. Hon som varit bra på lägenhetssaker är nu en som går och mjölkar på morgonen.

 Men hon är rädd och hispig.  Vågar knappt lämna gården, hon är livrädd att se dödheten omkring sig.

Så upptäcker hon fotspår.  Finns det någon som spionerar på henne? En levande?

En sekund i taget är en bladvändare av rang. En existentiell thriller. En dystopi som ser ut att blir till en bokserie eftersom denna slutar med ett öppet cliffhangerslut. En bok som säkert kommer att gillas av de som läst Hungerspelen eller Veronica Roths, Divergentserie. Jag tänker också på Felicias Ö av Cannie Möller och på Patrick Ness´Kaostriologi.

Jag ser fram emot nästa bok om Hedvig.

Läs mer om författaren till boken, Sofia Nordin, på hennes egen hemsida  http://www.sofianordin.se/