Jag blundar och önskar mig något

Moa-Lina Croall har skrivit om att vara Lisa och vilja vara med i ett gäng fastän man i ärlighetens namn inte vill. Egentligen. Men ingenting säger att livet ska vara lätt.
Näbbet som coola gängets klubb heter är exklusiv. Det är det som är själva grejen - att inte vem som helst får vara med. Det är åtta medlemmar och alla är äldre, typ fjorton, femton och inte tolv som Lisa eller tretton som bästakompisen Nova. Nadja är första-ledare för Näbbet. Latifah är vice. Lisas storasyster Anna är med länge.  
Nu ska Lisa och Nova (kanske) få komma med i gänget om de klarar tre uppdrag. Det första är att skaffa fram 3 påsar chips, godis för hundra spänn och två stora cola. Annars sprids elaka rykten... Men hur ska de få pengar till allt det. Att de har skralat, pantat, till och med snott några tior i morsans fickor för att få råd till allt gills inte. För i Näbbet betalar man aldrig för sig. Det är emot principerna.
Sluta vara sån tråkmåns Lisa. Kom igen! Visa att du kan snatta! Trycket ökar.
Snart fyller Nadja år och alla måste snatta något till henne. Något fint och coolt!

Efter några fler prövningar och en omröstning så  blir de bägge yngsta godkända och invalda.  Men att vara med i Näbbetgänget är inte alls lika kul som Lisa trodde. Högkvarteret är kallt och tråkigt och det händer inget förutom att Nadja och Latifah prata med varandra och de andra ska lyssna.
Och sen är det som om Nova blivit en annan. Hon vill bara vara med Näbbetgänget hela tiden. Hon har blivit kaxig och sminkar sig. Hon tycker nog att Lisa är ruskigt feg, tror Lisa.
Lisa har också ett stort orosmoln hängande över sig hela tiden. Att någon ska anmäla vad hon gjort, att polisen ska komma till skolan och peka ut henne. Lisa är inge bra alls på att vare sig ljuga, snatta eller kaxa sig.
Egentligen vill hon ha den gamla Nova tillbaka istället, som hon var i somras. Innan Näbbet...

Kanske ska man lyda sin inre röst och inte bara spela med. Nova säger:
"Du är tuff men spelar blyg, jag är blyg men spelar tuff. Tillsammans är vi en perfekt blandning! "
Det finns dock något som grumlar blandningen ordentligt.

Jag blundar och önskar mig något blev Augustprisnominerad 2012 och är en fristående fortsättning på Det är jag som är Lisa.
Jag blundar och önskar mig något är en in-under-huden-skildring av en tjej mitt i pubertetskaoset med fnitterattacker och hjärtklappning.  Just mitt i brytpunkten mellan barn och ungdom när inte veta vad och hur man är eller vill vara. 
Läs bägge var för sig eller tillsammans!

Moa-Lina Croall har också skrivit Sen tar vi Berlin som är lite av en kultbok för unga vuxna. Parallellt med författandet skriver hon också musik. I somras gav hon ut engelskspråkiga soloalbumet ”MLC”, under artistnamnet MLC.