En fisk som heter Fabian

Det höst och Selma ska börja ny klass. Kanske blir det lite bättre där hoppas hon. Men hon oroar sig. 
Fastän klassrummet för 2B ser nästan likadant ut som Selmas gamla klassrum och fastän Angelica ska ta hand om Selma första veckan så att hon ska känna sig hemma. Angelica har hästsvans och är bra på att rita blommor och girlanger. Men ändå blir det inte så bra. Allt Angelica säger känns faktiskt lite oshysst. Det är inte orden hon säger som är taskiga utan hur hon säger dem. 
Så det verkar inte bättre än att Selma kommer att otrivas i den här klassen också. 
Hon saknar sommaren och morfar och Snöret, bästakompisen,  som hon fick på sommarlovet.  Om hon hade haft en mobil skulle hon ha skickat ett sms men äsch ... nu skriver hon istället. Ett brev. Eller två när hon ändå är igång.  Ett till morfar och ett brev till Snöret. 
Så känns allt mycket bättre. Snöret ringer och är jätteglad. Över brevet. Det blir sova-över-hos-varandra-helg och godismys och bästa lördagen och planer för framtiden. 

I skolan blir det grupparbete. Med lottade grupper. Selma hamnar tillsammans med en kille som heter Fabian och en som heter Jim. De ska forska om något i naturen och Fabian övertalar Selma att rösta på STENAR. Det är mycket, mycket roligare än man kan tro. Särskilt eftersm Fabian kan så mycket om månadsstenar och stjärntecken och allt. Fabian är fisk och Selma är kräfta. Båda två är vattentecken! De är så faktiskt väldigt lika. De gillar samma saker (stenar, fåglar, fantasi)  och blir bästisar. 
Tänk ändå hur bra allt kan bli med en fisk som heter Fabian. En som man kan prata med, skratta med och vara tyst med utan att det känns jobbigt. 

Selma har snart både två bästisar, en brevkompis, en fantasifågel och en hemlighet.... 

Äntligen får vi träffa Selma igen, från boken Snöret, fågeln och jag av Augustprisvinnarparet, Ellen Karlsson och Eva Lindström! 
Att läsa den här boken, En fisk som heter Fabian,  är som att öppna upp dörren till känslorna. Det är så äkta, så enkelt, så rakt in i hjärtat som bara är kännetecknet på en riktigt, riktigt bra bok. Illustrationerna av Eva Lindström tillför berättelsen både humor och känslostämning som den känslouttyckens mästarinna hon är. 
Jag längtar att få läsa boken för mina barnbarn!