En mördarkatts dagbok

Tuffy är Ellies och hennes familjs älskade katt. Men på senaste tiden har populariteten börjat avta. Faktiskt mer och mer för varje dag. För kattens mordiska instinkter börjar gå över styr.

Först är det en fågel som får sätta livet till. Sen en mus. Men vadå... Tuffy är ju en katt!
Men när grannarnas kära kanin Stampe släpas in i huset blir det hela till ett stort problem för hela familjen. Vad ska grannarna säga? Grannsämjan måste tillvaratas. Och...
en mycket död och mycket tilltufsad kanin fräschas upp och snyggas till. Familjens far smyger sig ut i natten för att återställa det som en gång var stendött.
Hela tiden med kattens finurliga funderingar och bitska kommentarer i bakgrunden.

En mördarkatts dagbok är en jätterolig kattbok med crazyknasigt innehåll.
Anne Fine har skrivit texten och Emma Göthner har illustrerat läckert. Tillsammans har de blivit som gör det hela till en komplett och mycket lockande bok för de som knäckt koden och har kommit en bit vidare.
För kattälskare eller de som helt enkelt gillar roliga böcker.

Ibland blir skogen vred

"I´ll advise you to keep your eye on the woods. The woods are wondrous here. But strange." (Twin Peaks, säsong 2, avsnitt 5: The Orchid´s curse) 

Det är sommaren efter sexan och Ella ska åka på kollo till Blomsternäs med  bästakompisen Dylan liksom med en massa andra från skolan, som tex Jon, José och Tjocke-Jimmy. Michael blir däremot en ny bekantskap. En riktig snygging med skjorta och parfym. Han har  gått på privatskola för att farsan är så rik. Nu ska han vara ett par veckor på kollo för att "få en bättre bild av hur vanliga människor har det." Tror han att farsan tycker. 

Ella får dela rum med Lo som har rosa penntrollshår och är så smal så att. Hon verkar veta hur allting funkar på kollot. Det är också hon som berättar att en tjej försvann från kollot för länge sen. Plötsligt var hon bara borta, kom inte tillbaka. Man gick skallgång, men hon var som uppslukad av jorden. 

Daniel är  lägerföreståndare och gillar att berätta för alla att det är han som bestämmer. Han har bott på gården hela sitt liv liksom hans pappa, farfar och farfarsfar. 
Reglerna är följande säger Daniel: Man får inte klottra, inte röka, inte bada ensam och absolut INTE gå ut i skogen. Skogen är väldigt speciell och man kan lätt gå vilse. Är det förstått? 

Sen går dagarna med brännboll, bad, tjo och spring. Planer på att tjyvröka och annat.  Och ...
Lo vill gå ut i skogen. På natten. "Vi ska se om skogen vill oss något i natt", säger hon. 
En vacker glänta bjuder in. Inget händer... första gången. 

Lisa som jobbar på kollot berättar en kväll en läskig historia om en kvinna som födde sitt barn i skogen och som sedan hittades död tillsammans med barnet flera dagar senare. 
Eftersom prästen vägrade begrava dem vid kyrkan så lär  gravarna finnas i skogen på den plats där de hittades.  Den unga kvinnan kallas den fallna jungfrun. Man kan se henne gå och leta efter sitt barn. Barnskrik lär ibland höras från skogen. 

Ja, nog finns det läskigheter i den här boken. Tillräckligt mycket för att läsning kvällstid inte är att rekommendera. Dagsljus och närhet anbefalles. Men det finns gott om klasskänsla, kärlekspirr och knäppa vuxna för att det hela ska bli en riktigt härlig läsupplevelse. Jag gillar Twin Peaks-rysningarna. 

Rebecka Åhlund har också skrivit Den första flickan skogen möter som jag skrivit om här tidigare: http://barnochungdomsbok.blogspot.se/2013/01/den-forsta-flickan-skogen-moter.html. 

Silverpojken

 

Aladdin bor i det gamla vattentornet  i Åhus. Hans föräldrar driver restaurangen Turken i tornet och gör  himla god mat och har gäster jämt. Ändå verkar det inte gå så bra. Och vad värre är så försvinner mat från kylskåp och förråd. Varje dag. Någon måste ha nyckel. Eller smyga sig in och gömma sig tills restaurangen stänger. Men hur orkar någon med det? 

Aladdin och kompisarna Billie och Simona vill lösa mysteriet men säger inget till mamma och pappa. Tillsammans håller de vakt. Hela natten. 

En pojke i kortbyxor dyker upp vid oväntade tillfällen och försvinner lika snabbt. Han visar sig bara för Aladdin. Ett  par gånger blir det riktigt obehagligt. Vem är han och varför har han bara kortbyxor fast det är mitt i vintern. Där han har gått syns inga fotspår. 

I skolan ska Aladdin göra ett arbete om silversmedjan och den försvunna silverskatten och vad som hände med smeden som blev bestulen och ville hämnd.  Prästen är villig att berätta liksom Tant Ella. 

Tänk om de kunde hitta silverskatten och få veta vem Silverpojken är som Tant Ella berättat om. 

Mysterier och mystik blandas i denna fina berättelse om två barn i Åhus. I förra boken Glasbarnen lärde vi känna bägge två. Glasbarnen fick Barnens romanpris och den är en riktig bokmagnet för både slukare och lite mer svårflörtade läsare. 

Kristina Ohlsson skriver rysligt bra! 

Otopia

Otopia är den Nya Tiden som folket bygger tillsammans efter att Kapitalismen, Religionen, Familjen, Patriarkatet och Nationalismen fördärvat det gamla riket som förintats i Kriget och Floden.

Miqi opponerar på Slobodans dikt i skolan. En dikt om koltrastssång. Som om någon skulle veta vad det är. Men Slobodan vet hur en koltrast ser ut. Berättar.

Sen ser de Måsen för första gången. Faktiskt två stycken som cirklar i skyn. Tänk ändå... de måste komma från havet. Måsarna har sett havet. Det är också första gången som Miqi möter Estrid. Utan att förstå vem hon är.

Folket bestämmer, genom de nya reglerna. Inga pengar finns, man får inte lön när man arbetar, man får inte äga något, alla är vegetarianer, man får inte behålla sina barn. Det finns ingen svartsjuka, ingen kriminalitet...men alla måste vara glada och nöjda och ...dricka vattnet. Människan formar samhället. Samhället formar människan. Som ett mantra upprepas avarterna; girigheten, lättjan, omoralen, hedern och egoismen som drev det gamla riket i graven. Nu är det goda samhället, drömmen har blivit verklighet. Paradiset på jorden.

Miqi vill opponera men inser att det bara blir trassligheter. Hon vill  sluta dricka det beordrade vattnet.

Hon träffar Nguyen, som blivit Tjänare. De pratar reglerna. Hon har honom i sig. Det känns ovant.
Slobodan blir ledsen fastän svartsjukan inte finns. Men sanningen finns. Hon kunde ju ha berättat.

Utmarkerna lockar. Det är ett bra ställe att vara ensam på. Att tänka. Kanske få se måsen. Igen. Och där finns en bäck med klart, friskt vatten. Som smakar vatten.
Miqi ser med klarare ögon. Hon vill veta vad som finns bortom Utmarkerna. Finns något bortom. Finns det en mur.
Allt förändras när hon träffar Bob och berättar om måsarna och om Estrid och om allt.

Otopia är en bok som får en att  tänka på ansvar för utveckling och framtid. En Svennebok men med oklart slut. En dystopia över utopin.
Per Nilsson har aldrig gjort det enkelt för läsaren. Inte att det är svårläst. Tvärtom. Vackert avskalat poetiskt språk, fina personskildringar. Men det är svårt att sluta tänka på den här boken.
Otopia är en bok som ställer frågorna men inte ger svaren. Vi måste tänka själva.