måndag 28 december 2015
Den fantastiska historien om katten som försvann
Boowie, som egentligen heter Michael, blir uppringd av sin farmor. Hon har skickat brev och berättat en nyhet som fått hela familjen att gå i taket. Har du läst det? frågar hon. Ja, stämmer verkligen allt? Såklart! och Boowie jublar. Men övriga i familjen är mer fundersam.
Några veckor efter farfars död hade farmor berättat att hon skulle resa iväg. Hon berättade inte var och inte till vem. Men...hon lovar att skicka ett brev. Till Boowie.
Och brevet kommer till slut. Ett tungt brev minst, trettio, fyrtio sidor, som ett manus i form av dagboksanteckningar och med titeln "Den fantastiska historien om katten som försvann" Boowie läser och häpnar.
Det han läser handlar om några månader i farmors barndom, vid tiden för andra världskriget. Farmor, eller Lily som hon heter, är 8 år. Pappan är soldat i den brittiska armén och familjen bor i en liten by, South Ham. Livet pågår ungefär som vanligt, trots kriget. Lily går i skolan, Katten Tips får ungar och farfar lyssnar på radion och muttrar om Adolf Förbenade Hitler. Allt går sin stilla lunk ända tills den dag då byn får beskedet att ALLA i området måste evakueras. Hela stranden och området bakom behövs för att soldaterna ska kunna öva landstigning från havet inför invasionen av Frankrike. Det är det enda de får veta, allting annat är topphemligt. Alla måste flytta, inom sju veckor ska allt vara bortfört. Ett taggtrådsstängsel ska sättas på plats och vakter ska se till att ingen, absolut INGEN ska kunna komma in i området. Övningarna kan ta ett halvår eller längre. Ingen vet. Området kommer att förvandlas till ett jättelikt militärläger.
Alla pratar om evakueringen, Det är som en förbannelsen. Inget är som vanligt längre. Boowies farfar vägrar. Många flyttar in hos släktingar och det kommer också Lily och hennes familj att göra så småningom. Men farfar är tjurigare än någon annan och Lilys familj är den sista i byn som ger sig av.
Lily har nog ärvt en del av farfars tjurighet för när familjen flyttat och det visar sig att den älskade katten Tips inte kommit med så återvänder hon i hemlighet (flera gånger) till det hus som numera är strängeligen förbjudet område. Men Lily är som besatt av att hitta katten. Allt hade kunnat gå helt galet men hon har tur som en tok och tack vare två av de amerikanska soldater som hon lärt känna. Harry och Adie.
Men ingen katt hittar hon.
Så fortsätter ändå livet men nu med ännu mer längtan och saknad. Efter katten, efter pappa, efter allt det vanliga.
Brevet med dagboken från farmor har sedan ett oväntat slut som gör att hela familjen förundras och hemligheten med farmors resa avslöjas. Sextio år efteråt
Michael Morpurgo är en brittisk barn-och ungdomsförfattare som har skrivit över hundra böcker. Många av dem har historiska teman och/eller teman med djur i närheten av huvudpersonerna.
Den fantastiska historien om katten som försvann tror jag passar bäst som högläsningsbok men även bokläsare som gillar att läsa historiska äventyr eller om djur kommer att sluka den.
måndag 21 december 2015
Jag vill inte möta världen i tårar
Det är 90-tal och Kramfors. Sanna är tonåring och kär i Johnny som har bil och coolt liv men han är inte särskilt intresserad av Sanna. Det är däremot hans brorsa Micke.
Bästakompisen Marie och Sanna åker mycket bil. Runt, runt, runt i stan. Olika bilar, olika killar. Det händer inget särskilt men det är okej. Jo, Marie blir ihop med Patrik, med Robert är det hänt och över sedan länge. Marie gör slut med Patrik för att bli ihop med Andreas. Det verkar stabilt. De vill vara med varandra hela tiden och det är tråkigt. Andreas är lite trist och fram för allt är han inte kompis med Johnny. Det är nog hans största nackdel.
Johnny kör bilar som inte är hans, som han inte får lov att köra. Alltså Johnny snor bilar, tjuvkopplar och stjäl dem, eller han sabbar dem inte, han lånar dem en stund.
Så försvinner Johnny - han har hamnat ordentligt i trubbel.
Det har också Sannas älskade farbror Ted gjort. Så mycket trubbel att det blir behandlingshem. Flera månader. Sanna hälsar på honom varje vecka. Dom lirar gitarr.
När Rebecka dyker upp i Kramfors händer det något stort i Sannas liv. Rebecka peppar att hon ska känna de tre stora S:n, Stark, Stolt och Självständig men Sanna tänker Smink, Sprit och Släppa det som varit. Fast det dröjer ett tag innan hon fattar. Innan hon vågar släppa taget och känna efter vad hon känner. För Rebecka.
Jag vill inte möta världen i tårar är så mycket inland, så mycket ungdomsvåndor, så mycket Kramfors. En hel del Fucking Åmål också.
Sara Wikman har lyckats fånga stämning och dialog på ett tonsäkert och inkännande sätt. Droger och festerna avlöser varandra och det kan hända att en strängare redaktör skulle ha strukit någon. Men det stör inte så mycket. Språket flyter på bra och personskildringen är utmärkt. Hade boken bara haft ett mer spännande omslag skulle läsarna kunnat bli många fler.
tisdag 1 december 2015
När hundarna kommer
Två bröder, en kärlek, flera hundar, några fester och... en fest för mycket. Å så stämningen som byggs upp så sofistikerat och lyhört så att man bara anar, ryser och känner i magen att något fruktansvärt snart kommer att hända. Man vet hur det kommer att sluta men vill veta hur det går. En bladvändarspänning som i en deckare av klass och obehaglig som en riktig rysare. En relationsrysare.
Ester kommer från bildade medelklassen med många bokhyllor och tjockTV men hon lider av ett enda långt Ingenting. Det är en evighet sedan hon fyllde femton och enligt lagen får göra allt det där man får när man är femton. Nu är hon sjutton och det känns som om allt kanske redan är försent. Kanske syns det att hon inget vet om kärlek. Dagar, veckor går, det blir månader och hon blir allt mer förtvivlad.
Så en vårkväll öppnas ett litet hål i hopplösheten. Veronica och Ester stor ute och tjuvröker när killen från kaféet dyker upp, tittar djupt ner i Veronicas urringning och berätta om att det ska vara fest vid sjön på lördag. Vi ses där. Ester får också följa med. (operation föräldraövertalning följer)
Det är då och där Ester träffar Isak första gången.
Isaks lillebror Anton går ut med grannens hund, Jack. Han möter killen i parallellklassen, Simon som också har en hund. Som han har pli på. Inte någon grannes gamla golden. Utan en vacker labrador, Manda. Simon har långt hår i hästsvans och en silverring i örat. Han är en sån som folk tycker är snygg. En sån som flickorna tittar efter. "Din hund verkar sjuk" säger Simon. Antons blick alltså. Tänk om han hade haft sin gamla älskade rottweilerhund kvar.
Så börjar kärlekshistorien mellan Isak och Ester och hathistorien mellan Anton och Simon.
Men det är bara början. Sen dansar berättelsen kring de båda bröderna, kring kärleken, kring föräldrar som är lite väl avslappnade och de som vill ha kontroll. Om motorcyklar, hundar. sex, sprit och hat. Om hat.
Inget är svart eller vitt, inget är enkelt eller schablon. Kärlek och när det allravärsta händer, ångest och hat. Ester som ångar av välvilja och godhet. Isak som vill vara ensam eller kanske inte. Om hundarna som vaktar. Om rädsla om ensamhet om nazistssympatier….
Att Jessica Schiefauer fick Augustpriset för Hundarna kommer är bara ett bevis på att den är så himla stark och berörande att ingen som läser kan tveka en sekund på att just den är årets bästa bok! Alla kategorier!