I en musfamilj

I en musfamilj vaknar man tidigt och pussar varandra god morgon, men det är alltid någon som vaknar lite senare eller lite tidigare. I en musfamilj får var och en tvätta sig, klä på sig och knyta skorna själv, Man säger hej då till varandra och även om det ibland vore skönare att stanna hemma går man ändå den nya dagen till mötes. Någon går till skolan, någon går till jobbet, någon tar hand om musbebisarna, när det har fötts sådana.

Mössen i en musfamilj är för det mesta tillsammans med andra möss, andra familjer, olika möss som man inte kan vara utan. Annars skulle man alltid bara vara med möss från sin egen familj och efter ett tag skulle man inte ha något mer att prata om. 
I en musfamilj är det jättetrevligt att ses igen på kvällen, trots att man tänkt på morgonen: "Vad roligt det är fast jag inte är med musfamiljen" Och man är glad för att man känner den där speciella lukten som bara finns i ens egen musfamilj. 

I en musfamilj läser man alltid en saga innan man somnar så att tankarna får löpa fritt. Det är det bästa sättet att somna på. 
I en musfamilj glömmer man aldrig någonsin att ge varandra en godnattpuss. 


Denna italienska bilderbok av Giovanna Zoboli och Simona Mulazzani (översättning av Olov Hyllienmark) är en ljuvlig berättelse om att höra till och vara fri. Att finnas därhemma i tryggheten och ha kul därute. Att acceptera varandra fast vi är olika. Att uppskatta varandra. Att se att alla behövs. En romantisk idyll kanske men grälen finns också med.
Stora uppslag med mycket färg, roliga perspektiv och många detaljer. Jag blev förälskad (trots att jag  har musfobi).