Doris var på smällen. Så börjar den här boken med åtta helt olika och fantastiskt bra noveller.
Doris är en katt som alltså väntar ungar. Flickan köpte Doris av Jonnas mamma för ett år sedan. Då var hon så liten att hon rymdes i handen. Jonna är nu helt kallsinnig när det gäller katten och frågar varför de inte gett henne p-piller. "Din pappa kommer att få slå ihjäl ungarna", meddelar hon. "Det finns ingen som vill ha kattungar nu." Jonna är inte bara kallsinnig när det gäller de väntade kattungarna utan också till den vänskap som tjejerna tidigare haft. Nu är det iskyla mellan dem.
Och iskyla är det ute också. Snöstorm. Resten av familjen åker till farfar då de blir oroliga när han inte svarar. Flickan stannar hemma för att invänta Doris nedkomst. I kylan. Det blir strömavbrott. Hon hittar inte katten någonstans. Letar förtvivlat. Doris är försvunnen och flickan är på väg att försvinna. Snön som ett täcke. Snöängel och tystnad. Som ett anrop från en inre rymd eller som en sång av Frida Hyvönen. Ett underliggande hot gör att man läser med en föraning om att något hemskt ska hända...
Svett-Jesus är nästa novell om en mattevikarie i en klass med två otroligt störiga killar. Igenkänningsfaktorn är hundra procent läskighet.
Novellen "Trettiosju grader" handlar om en familjeresa till solen. Om två systrar och en kompis. Hjärtat i halsgropen hela tiden.
Liksom i novellen Backa pappa. En pojke och hans nyskilda pappa som ska fira nyår med släkten. Pappa har köpt en sjukt stor mängd raketer. Som säkert hade kostat tusentals kronor, tänker Oliver. "Och pappa som inte ens har råd att köpa ny soffa till lägenheten."
Alla novellerna är helt överjordiskt bra, skrivna i jag-perspektiv och med en stålsäker precision och känslighet, med en utgång som inte är förutsägbar och som gör att man faktiskt drar en suck av lättnad när man läst klart. Nerverna på spänn. Stor litteratur. Novell när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar