Dödsbo av Mia Öström

Pappa har bråttom, mamma gråter och Nino är ensam. Hon fattade att de skulle skilja sig långt innan de berättade. Nu ska de sälja radhuset och köpa två lägenheter. Nino kommer att flytta mellan mamma och pappa hela tiden, hon kommer inte att bo någonstans, bara vara mittemellan. Så tänker Nino innan hon vet något om lägenheten i det mörkgröna och gamla huset med spetsigt tak. Lägenheten som heter Dödsbo och som är proppfull med grejer och gamla möbler. Ni kan sälja rubbet säjer mäklaren. Lägenheten har "Stora möjligheter" säger han.  "Bra pris!"
Nino tycker att det är lite mysigt och öppnar en garderobsdörr i vardagsrummet. Konstigt ställe att ha en garderob på tänker hon men därinnanför finns ett likadant men spegelvänt vardagsrum. En brasa knastrar i kakelugnen och ljus glimmar i kristallkronan. Någon rör sig. En hostning och gäspning från fåtöljen. En kvinna i svart klänning reser sig upp. Nino backar snabbt ut därifrån. 

Nino och mamma flyttar in en månad senare. På höstlovet. Deras radhus blev sålt på nolltid och pappa bor hos en kompis så länge. Mamma suckar och gråter, vill inte flytta till en sunkig lägenhet med murriga tapeter. Som att bo på en loppis. Högst upp i ett gammalt skrutthus. Utan hiss. Och med en massa kajor som väsnas utanför. 
Nino bär flyttlådor, räknar trappor, suckar. Stöter ihop med en kille som hjälper till att bära. Han heter David och bor en trappa ner. Kul tycker han. Nino. Not. Hon vill att allt ska vara som förut. Med pappa och mamma och radhus och inte byta skola. 
På kvällen är det svårt att somna. Trädgrenarna rör sig i vinden. Kajorna har tystnat. Så mittemellan vakenhet och sömn hör hon rösterna. Två barn som pratar med varandra, som skrattar. Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar.... Ingen slipper härfram...Nino sätter sig upp, tittar på mobilen. det är snart midnatt. Vilka barn får vara uppe så här sent? 

Nino frågar mamma nästa dag om hon också hörde barnen igår. Men här bor ju bara gamla människor säger mamma, det sa ju din kompis igår.  Det måste vara från huset bredvid. Mamma rusar iväg till jobbet. Nino är ledig från skolan. Det är höstlov. 
Det blir inget händelselöst lov precis. 

Mia Öström har skrivit en slukarrysare med lockande titel och läskigt omslag.  En bok som både kan fungera utmärkt som högläsning eller som egenläsning. Med absolut språkgehör, korta kapitel och cliffhangers blir det här en riktig bladvändare. "Bara ett kapitel till?"