Tionde våningen av Christina Herrström

Jorinde bor själv i en lägenhet sedan mamma lämnat familjen för barndomsvännen Matthew. Hon var kär och måste få följa sitt hjärta. Så nu har hon gjort det och har flyttat till Florida. Jorinde vill ju att mamma ska få vara lycklig. Men ...pappa deppar på sin ö och Jorinde är orolig. Över pappa och över sin framtid. Är det verkligen normalt att en sjuttonåring ska bo ensam och sköta tvätt och matlagning själv. Hon är ett övergivet tonårsbarn. 

Men det är ju bra saker med att bo ensam också. 

Jorinde kan ha fest i sin lägenhet utan att hennes föräldrar byr sig det minsta. De vet inget. Om några fester.

Det är en fredag som festen är. Högst uppe i huset på tionde våningen. Det är människor i varje rum. De dansar, dricker, pratar, hånglar. På festen är också Emanuel, fast han inte är bjuden. 

Han ser inte Jorinde men han ser kristallkronan och den vackra kulan. Han har aldrig sett en sådan vacker kristallkula tidigare. med en sådan färg. Som mörk sirap. När man ser in i den öppnar sig ett djup. Den bär ett eget universum. Han kan inte låta bli att känna på den och den lossnar och lägger sig tillrätta i hans hand. 

Sedan går han. Han sjunger hela vägen hem, genom de ödsliga gatorna. Han känner en underlig glädje. 

Ännu känner inte Jorinde och Emanuel varandra och inte heller vet de att kristallkulan betyder så mycket för Jorinde. Det går ett par dagar innan hon upptäcker att den fattas. Hon blir galen, letar igenom hela lägenheten, berättar för Agnes som vet. Att det var han som tog den. Emanuel. Jorinde måste bara ha tillbaka den! Kulan är hennes viktigaste grej. 

Han bor i radhus med sin familj. När hon tänker "familj" hugger det i henne. Den jäveln. Som har tagit hennes kula. 

Han har bara lånat den lite. 

Så börjar vänskapen och kärlekshistorien mellan Jorinde och Emanuel. En fin men inte helt okomplicerad historia. Så är det ju detta med deppande pappan på ön. Som är Jorindes stora svarta hål och som hon berättar om för Emanuel. Kanske skulle hon inte ha gjort det. Och kanske skulle hon ha berättat för Agnes om Emanuel.

Christina Herrström har skrivit en fin, hjärtskärande och fullständigt ljuvlig bok om Jorinde och ett par månader i  hennes sjuttonårsliv. Att veta vad som är rätt är svårt. Att ta rätt beslut är ännu svårare. Hur ska man veta vad som är rätt. Ibland vet man inte förrän efteråt.
Läs Tionde våningen! Den är bara hur bra som helst!