Torsdagen den 18 oktober 1945 sitter en holländsk pojke på Nyköpings station och väntar på att få komma till en svensk familj under ett år. Pojken heter Wim och är 11 år. Han kan ingen svenska, han känner ingen i Sverige. Tillsammans med femhundra andra barn fick Wim resa med Rädda Barnen från Holland till Sverige. En väska med kläder fick de ha med sig. Ingenting annat. Han holländska familj har hjälpt honom iväg
Wim hade tur och kom till en snäll familj på landet utanför Nyköping. Fem barn och en hund finns i familjen. De äldsta barnen går i skolan men Wim är hemma med hunden och de två minsta barnen.
I boken får vi följa Wims berättelse vartannat kapitel och Britta, 13 år, vartannat kapitel.
Det enkla men Bullerby-trevliga vardagslivet i Sverige kontra krigsåren och hungersvintern i Holland blir drabbande. Man kommer under huden på den unga pojken, hans svåra minnen, hans längtan och svårigheter att lära sig språket, familjen, vanorna och traditionerna i Sverige.
Boken bygger på en sann historia där berättelsens Britta är författarens mamma.
Jag hoppas och tror att boken kan läsas som högläsning för mellanstadiet. Ett utmärkt sätt att lära sig om andra världskriget och Sveriges roll och som också kan kopplas till dagens ensamkommande barn till vårt land.
Manda och hennes mamma bor på farfars kontor. De har dom gjort ända sedan pappa försvann. De har helt enkelt inte råd att bo kvar i huset. Farfar är pensionerad mäklare men ibland har han jobbmöten ändå och då får Manda och mamma hålla sig borta.
Nu är det fredag före sportlovet och farfar stormar in och ropar till sig Manda. Han behöver hjälp med ett säljprojekt. Ett kråkslott ska säljas och alla saker och möbler ska värderas. Det är Villa Bellevue som ju alla vet är ett riktigt spökhus enligt Mandas kompis Sirin. Om Sirin ändå varit här nu och kunnat hjälpa till då skulle det varit roligt. Men Sirin är i Shanghai och ska stanna där i en evighet, ett helt år. I gliporna mellan tidskillnaden så chattar de.
Sirin gillar läskigheter men det gör inte Manda. "Var rädd om dig" messar Sirin.
Villa Bellevue är stort och öde, kallt. En katt dyker upp vänder sig mot Manda och fräser.
Farfar och Manda går in i det utkylda huset. Manda vill inget annat än att gå därifrån men så rullar en röd kula nerför trappan, Farfar mumlar och börjar plötsligt ropa rakt ut - Adéle? Adéle! Sen ringer mobilen.
Släktingarna som ska sälja huset är försenade på grund av snöstorm.
Inventeringen skjuts upp till efter helgen. Manda och farfar tillbringar sedan några händelserika dagar i Villa Bellevue. Det är med skräckblandad förtjusning som Manda mobilfilmar och visar Sirin huset, de övertäckta möblerna och de svarta gardinerna gör det hela ännu mer skrämmande. Farfar hittar en gammal dagstidning från 40-talet och pratar om kriget. Inte i Sverige men i världen. Det är något med det här huset som Manda inte kan förstå. Farfar är så förändrad... ibland känner hon inte igen honom. Har har blivit snurrig? och..han verkar hitta i huset som om han bott där tidigare.
Så småningom läggs hushistoriepusslet bit för bit. Farfar visar lönndörren som leder till kattvinden som leder till det översta tornrummet. Ett runt rum med fönster i varje riktning.
Här börjar del II i berättelsen. Tiden låter Martin, Mandas farfar berätta från sin barndom. I vackra helsidesbilder får vi följa Martin och vännen Henri i Villa Bellevue för sextio år sedan. En kavalkad av vänskap, lek, trädgård, sjukdom och krigets skörd. En makalös berättelse i bild och livsöde.
Ett oväntat slut gör boken till en helgjuten läsupplevelse.
En grafisk roman med text av Helena Öberg och bilder av Kristin Lidström. Deras tidigare samarbete "Din tur Adrian" blev Augustprisnominerad.
Mirando förlag har återigen skapat en formfulländad bokelse.
Anna var sällan rädd. Men en sak var hon jätterädd för, att bli gammal.
Hon längtade inte alls efter att bli vuxen. Hon gruvade sig tillochmed för sin födelsedag när hon skulle fylla tio år.
Det enda som kunde trösta henne var böckerna hon läste. För Anna var böckerna lika sanna som livet. Om någon dog i en bok kunde hon bara börja om från början. Då blev de döda levande igen. Lika levande som hon själv.
Anna älskade böcker och läste hela dagarna. och såklart på kvällarna. Hon älskade också att gå till biblioteket. Där jobbade fru Monsen som var lika förtjust i böcker som Anna. Hon var nästan alltid glad. Men en dag var det annorlunda. Fru Monsen var tyst och verkade sorgsen.
Hon var verkligen också ledsen. Över alla böckerna som ingen lånade och som måste förstöras. Böckerna som ingen läste togs bort och förstördes av den mystiske Milton Berg.
Anna, som vi vet verkligen älskade böcker, blev helt förkrossad. I hennes värld så var det inte bara böckerna som försvann utan också människorna i dem.
Hon stod nästan inte ut med tanken. Hon måste rädda böckerna! Men hur!? Anna bestämmer sig för att läsa de här utgallrade böckerna. Men vad händer om man hittar en bok där slutet saknas?
Flickan som ville rädda böckerna är en underfundig och poetisk berättelse om kärleken till böckernas magiska värld och dess invånare. Det här är en bok för alla oss som älskar böcker, vuxna som barn. Med många uttrycksfulla och bedårande illustrationer av bilderbokskonstnären Lisa Aisato görs berättelsen till en riktig skatt.
Författaren till boken, Klaus Hagerup är också känd som dramatiker för radioteater och teaterscenen och som ungdomsboksförfattare med en rad populära titlar.
Klaus Hagerup dog den 20 december 2018. Så bra att hans böcker och bokmänniskor lever kvar!
