Tulpanpojken av Christina Wahldén

Torsdagen den 18 oktober 1945 sitter en holländsk pojke på Nyköpings station och väntar på att få komma till en svensk familj under ett år. Pojken heter Wim och är 11 år. Han kan ingen svenska, han känner ingen i Sverige. Tillsammans med femhundra andra barn fick Wim resa med Rädda Barnen från Holland till Sverige. En väska med kläder fick de ha med sig. Ingenting annat. Han holländska familj har hjälpt honom iväg 

Wim hade tur och kom till en snäll familj på landet utanför Nyköping. Fem barn och en hund finns i familjen. De äldsta barnen går i skolan men Wim är hemma med hunden och de två minsta barnen. 
I boken får vi följa Wims berättelse vartannat kapitel och Britta, 13 år, vartannat kapitel. 

Det enkla men Bullerby-trevliga vardagslivet i Sverige kontra krigsåren och hungersvintern  i Holland blir drabbande. Man kommer under huden på den unga pojken, hans svåra minnen, hans längtan  och svårigheter att lära sig språket, familjen, vanorna och traditionerna i Sverige.  

Boken bygger på en sann historia där berättelsens Britta är författarens mamma. 
Jag hoppas och tror att boken kan läsas som högläsning för mellanstadiet. Ett utmärkt sätt att lära sig om andra världskriget och Sveriges roll och som också kan kopplas till dagens ensamkommande barn till vårt land.