Holly och Elvir är på tåg på väg till faster Ingrid i Vilaholm. Det är kaos med pappa igen och ingen barnvakt finns men väl faster Ingrid som de inte träffat tidigare. På stationen i Vilaholm är det såklart ingen som möter och regnet öser ner. Typiskt. Två killar sitter och glor på bänken mitt emot och så finns där en lapp på anslagstavlan med ett foto på en flicka med kort hår och gröna ögon. FÖRSVUNNEN stod det under fotot. Flora Lindell 8 år. Har någon sett henne?
Pojkarna på bänken berättar att det är spöken som tagit henne. Weirdos alltså, en av killarna räcker fram ett visitkort "Spökklubben" stod det och ett telefonnummer. Vad är detta för mystiskt plats på jorden de hamnat på.
Faster Ingrid kommer till slut och berättar att hon inte vill ha något spring eller skrik. Hon bor i farmor och farfars gamla hus som luktar "gammal röv" enligt Elvir. Syskonen får dela rum fastän pappans gamla pojkrum står helt oanvänt men med en låst dörr.
Ingen wifi och att gå och lägga sig två klockan sju. Det här kommer att bli den tråkigaste och segaste sommaren. Ever.
Elvir är rädd för spöken, kollar under sängen innan han somnar och så, men ändå helt fast i läskiga spökböcker. Holly är ganska less på hans spökhistorier.
Nästa dag cyklar de, alla tre, till ett café. Elvir går in på toa och det är då det hemska börjar. Elvir får ett utbrott och skriker om att någon finns i spegeln. Han skulle bara testa... leka ... Alva på caféet berättar om sin syster Flora som är bortrövad. Hon pratar också om Mannen i kåpan. "Det är något som är fel i Vilaholm".
Sedan fortsätter läskigheterna hemma. Faster Ingrid vill inte prata om sin bror, barnens pappa. Han var konstig redan då säger hon. Han var som i en egen värld.
Grannbarnen uppför sig lite trist och Elvir rusar hem och Holly efter. Hon letar efter honom. Ropar. Men han finns bara inte. Dörren till badrummet är låst och Holly kämpar för att få upp det.
Ingen Elvir. Någonstans. Hon ropar och ropar och till slut svarar han. Inifrån spegeln. Elvir är fast inne i spegeln av självaste Svarta Madam.
Martin Jern har skrivit en riktig bladvändare till spökberättelse. En spännande, ruskig, fartfylld rysare med alla ingredienser som behövs. Läskiga hus, kyrkogårdar, förbannelser, försvunna barn.
Det är tur att det finns spökjägare.
Sommarlovet har precis börjat och ändå så är det redan den värsta sommaren ever. Sverige förlorade mot Tyskland i VM-finalen i fotboll med ett självmål!!! Herman Manieri, skyttkung och superstjärna måste ha fått en black-out när han skjuter självmål i krysset! Alltså så himla hemskt. Ingen kan fatta hur han kunde. Manieri blir såklart tvungen att gå under jorden. Var och hur är den såklart ingen som vet.
De fotbollstokiga syskonen Hannes och Emil deppar ihop. Men en sommardag några veckor efter skandalmatchen vill bröderna undersöka dubbla regnbågar och vad som händer där två vatten möts. De beger sig till storskogen, olovandes. Där möts de av en överraskning då de träffar på en man som har byggt en massa små hus och kojor. Han verkar vara en överlevnadsexpert. Så får de se något som gör att de nästan inte kan tro att det är sant. Mannen har tatueringar på händerna som bara en person i världen har. Fotbollstatueringar - exakt som Herman Manieris.
Mannen
har dessvärre gjort illa sig ordentligt med en yxa och nu gäller det att hjälpa till. Snabbt och i största hemlighet. Snart blir
hela byn engagerad i Hermans hemlighet.
Annalena Hedman har skrivit en bok som man läser med glatt sinne. Det är humor, natur, allvar, Norrlandsfeeling, spänning, sommarlov och en massa fotboll. En perfekt sommarläsning. Att läsa tillsammans högt eller själv som en riktig bladvändare. Boken är också nominerad till Barnradions bokpris 2019. Så roligt det ska bli att höra barnen diskutera boken i radiosändning.
Maria och Gabriel är nästantvillingar. Gabriel är född i januari och Maria i december. Samma år. De bor i en vanlig by, genom den går en vanlig gata och på gatan springer helt vanliga hundar.
Det är bara tre dagar till sommarlovet. En enormt tjock hund följer efter dem till skolan. Hon lägger sig i en grop i skuggan utanför skolan och väntar. Hunden ser mycket trött ut.
Några killar är elaka mot den. Maria blir rasande och skriker att det är hennes hund. Betty kallar hon den och hunden följer med hem, som om hon visste att hon just har fått en flickmatte. Hemma har de en häst också. En Bobbi som deras pappa älskar mer än allt. Åtminstone tror deras mamma det och skrattar och kallar pappan sin lilla hästkyckling.
Marias och Gabriels föräldrar är bra på väldigt mycket. Förut när de hade arbete så hjälpte de till på bondgårdar, plockade frukt, skottade snö, lagade mat och städade. Nuförtiden finns det inga jobb. Mamma och pappa pratar bara om mat och räkningar och om ett land som heter Sverige dit man kan åka och få arbete. Men ännu är det ett tag dit.
Först händer det att Betty får valpar, att deras kompis Iulia lovar lära dem att simma om hon får något värdefullt (en valp), att hela familjen samlar skrot och säljer i stan, att Gabriel ramlar ner från taket , att farmor kommer och att pappa säljer hästen (snyft). För pengarna han får för hästen köper föräldrarna biljetter för att åka till Sverige och plocka jordgubbar, stora som äpplen. Maria och Gabriel blir förtvivlade. Nu har de också blivit jordgubbsbarn precis som många andra.
Men farmor tröstar och sjunger, lagar mat och kokar sylt och tillsammans ser de på Tom & Jerry för att glömma sorgen.
Hos snälla tant Aurelia som har en affär i byn får Maria och Gabriel hjälpa till lite, städa och bära varor. Som tack får de två fina hönskycklingar. Båda får heta Bobbi och flytta in i Bobbihästens gamla spilta. De är hästkycklingar nu. Och om allt går bra så kan de få ägg i vinter. De kommer att bli en underbar överraskning till mamma och pappa!
Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är just en sån fin bok som man både skrattar, gråter och får klumpar i halsen av att läsa. På ett lätt och luftigt språk berättas om en familjs vedermödor och kamp för ett värdigt liv. Allt i barnens ögonhöjd.
Jag blev helt förälskad i boken och hoppas, hoppas att den får all den uppmärksamhet den förtjänar och Augustpriset och allt.
Sara Olausson har tidigare givit ut flera serieromaner bli annat Det kunde varit jag som skildrar hur Sara möter Felicia, en kvinna som tigger i Stockholm och en serieversion av Barbro Lindgrens, Loranga, Masarin och Dartanjang och den fina småbarnsboken Djuren. Hon är både en fantastisk konstnär och en lysande författare! Missa inte!
