Spökjägare av Martin Jern

Holly och Elvir är på tåg på väg till faster Ingrid i Vilaholm. Det är kaos med pappa igen och ingen barnvakt finns men väl faster Ingrid som de inte träffat tidigare. På stationen i Vilaholm är det såklart ingen som möter och regnet öser ner. Typiskt. Två killar sitter och glor på bänken mitt emot och så finns där en lapp på anslagstavlan med ett foto på en flicka med kort hår och gröna ögon. FÖRSVUNNEN stod det under fotot. Flora Lindell 8 år. Har någon sett henne? 
Pojkarna på bänken berättar att det är spöken som tagit henne. Weirdos alltså, en av killarna räcker fram ett visitkort "Spökklubben" stod det och ett telefonnummer. Vad är detta för mystiskt plats på jorden de hamnat på. 
Faster Ingrid kommer till slut och berättar att hon inte vill ha något spring eller skrik. Hon bor i farmor och farfars gamla hus som luktar "gammal röv" enligt Elvir. Syskonen får dela rum fastän pappans gamla pojkrum står helt oanvänt men med en låst dörr. 
Ingen wifi och att gå och lägga sig två klockan sju. Det här kommer att bli den tråkigaste och segaste sommaren. Ever. 
Elvir är rädd för spöken, kollar under sängen innan han somnar och så,  men ändå helt fast i läskiga spökböcker. Holly är ganska less på hans spökhistorier. 

Nästa dag cyklar de, alla tre, till ett café. Elvir går in på toa och det är då det hemska börjar. Elvir får ett utbrott och skriker om att någon finns i spegeln. Han skulle bara testa... leka ... Alva på caféet berättar om sin syster Flora som är bortrövad. Hon pratar också om Mannen i kåpan. "Det är något som är fel i Vilaholm". 
Sedan fortsätter läskigheterna hemma. Faster Ingrid vill inte prata om sin bror, barnens pappa. Han var konstig redan då säger hon. Han var som i en egen värld. 
Grannbarnen uppför sig lite trist och Elvir rusar hem och Holly efter. Hon letar efter honom. Ropar. Men han finns bara inte. Dörren till badrummet är låst och Holly kämpar för att få upp det. 
Ingen Elvir. Någonstans. Hon ropar och ropar och till slut svarar han. Inifrån spegeln. Elvir är fast inne i spegeln av självaste Svarta Madam. 

Martin Jern har skrivit en riktig bladvändare till spökberättelse. En spännande, ruskig, fartfylld rysare med alla ingredienser som behövs. Läskiga hus, kyrkogårdar, förbannelser, försvunna barn. 

Det är tur att det finns spökjägare.