Markus mittemellan av Katarina Kieri

Det är sista dagen före sportlovet. Fröken skrattar och pratar om röda kinder, fjäll och frisk luft. Några ska också åka till fjällen men inte Markus. Han ska vara hemma, eller... han vet inte.  Markus bävar lite för sportlovet. 
Bävar för att ytterdörren ska vara låst och sovrumsdörren är stängd. Just så är det. Mamma är ledsen och ligger i sängen och tar sig inte upp. När pappa kommer hem är han bekymrad, han suckar och förmanar, oroar sig för allt. Han har faktiskt glömt att det är sportlov. 

Mamma får åka in på sjukhus. Markus får en mobiltelefon. Det är bra för då kan han enklare få kontakt med Vero som också ska vara hemma på sportlovet. Tillsammans hittar de på så roliga saker. Att vara med Vero är det bästa som finns. 

Men pappa är orolig. Blir smått hysterisk när Markus glömmer mobilen hemma. Han får utegångsförbud och förmaningar. Vero hittar på lösningar. Som alltid. 
Att hälsa på mamma känns lite svårt men det går bra när han får träffa Nima som jobbar på  avdelning 43. Nima ser Markus och får honom att känna sig bekväm. 
Pappa fortsätter med sin oro. Berättar motvilligt om psykiatrisk avdelning som om det skulle vara skämmigt.

Vero och Markus. Markus och Vero. Hela rödkindade sportlovet räddas av deras gemenskap. 
Alla borde få ha en sån fin kompis som Vero! 

Katarina Kieri har skrivit en trilogi om Markus och Vero. Och om Abbe. En inkännande och fin, lite  vemodig och gripande serie med  Hugo och Josefin-känsla. De andra delarna heter; Vero hit och dit och En annan Abbe. Perfekt högläsning om livet och allt mittemellan. Illustrerad av Helena Lunding Hultqvist.