Sanna har en mormor som har bacillskräck, en pappa som jobbar alldeles för mycket och en mamma som är död. Men hon har också en bästa vän som är hennes katt Maja. Maja har funnits i hela Sannas liv. Hon är gammal nu och orkar inte busa och springa. Nej hon ligger inne hela dagarna, sover i Sannas säng på natten och är ungefär lika lekfull som en varmvattenflaska. Men Maja är bra på att lyssna. Lyssna på Sanna när hon pratar med henne om sin döda mamma. Maja blir aldrig ledsen som pappa och mormor.
Maja är ännu tröttare nu och en dag har hon kräkts. Sanna skäller på Maja. det är äckligt med kräks. Mormor försöker mildra och berättar att Maja är mycket gammal. Tänk om hon dör! Sanna blir alldeles nervös och rodnar för i hennes familj pratar de inte om "döden".
Så försvinner Maja och Sanna blir förkrossad.
I skolan berättar fröken om de gamla egyptierna som mumiefierade sina döda, även ibland sina katter om de var särskilt betydelsefulla.
Sanna lyssnar ivrigt och ber en liten bön till kattgudinnan Bastet att hon ska hitta Maja. Taada! Kattgudinnan hör bönen men kanske inte på det sätt som Sanna tänkt sig...
Kattmumien är en hjärtskärande berättelse om saknad, om husdjur och om återhållen sorg. Jaqueline Wilson skriver om svåra ämnen på ett varmt och innerligt sätt så att man verkligen förstår hur det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar