Signe och Fanny genar över kyrkogården för att komma till Johanna. De ska var barnvakt till lilla Ines och Fanny passar på att plocka en bukett blå blommor på kyrkogården till Johanna.
Signe är obehaglig till mods efter att precis läst sitt namn på en gravsten och nu detta med blommorna. Man plockar inte blommor på någons grav! Fanny vägrar se någon grav just där blommorna växer men där ligger, halvt dolda i den höga gräset, sju små blekgrå stenkors i en ojämn rad. Signe ryser men Fanny framhärdar att det inte är några gravar eftersom det inte står något namn på korsen.
Johanna blir glad över blommorna och berättar allt praktiskt kring läggning och mat och allt. Ines är fyra och berättar om sina låtsaskompisar Ester och Hjalmar.
I det nyrenoverade badrummet finns ett par gamla barnskor. Johanna berättar att golvläggaren hittade dem när han rev upp det gamla golvet.
När Johanna har gått Ines hävdar att det är Esters skor. Men flickorna måste lova att inget säga till mamma.
Ingelin Angerborn är en mästare att bygga upp stämningar. Rysliga och läskiga, på riktigt. Titeln, Flickan utan ansikte, känns riktigt läskig, bilden på framsidan liksaså och visst, det är en riktig spökhistoria med kyrkogård och spöktimme och gravar.
Boken har flera fina illustrationer av Elin Sandström. Det är en berättelse man inte glömmer i första taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar