Det gula skrattet av Viveka Sjögren

 Hewa tvingas fly kriget. Hon vet inte vart eller hur. Hon måste bara bort. Hennes pappa och mamma är bortförda, förmodligen döda. Hon packar med sig sin mammas hemliga anteckningsböcker, längs ner i ryggsäcken ligger de och hon ska rädda dem i säkerhet. -Vi får inte ge upp Hewa, hade modern sagt. Aldrig ge upp. 

Hon bär också med sig minnet av den lilla fågeln som fastnade i taggtråden utanför skolan. Ensam hängde den där utan att någon kunde ta ner den och begrava den. Ingen som vågade klättra upp, ingen av lärarna heller. 

Hewa är ensam, allt är kallt och ödsligt. Hon bestämmer sig att fly staden via trappan men som nu visar sig vara stängd med kravallstaket och galler. Men hon har tur och hamnar hos Änglarna i ett hus nära trappan. Hon får vila och sedan hjälp att fly vidare tillsammans med Alexa och hennes lille pojke, två gästarbetare och en läkare som jobba med Hewas pappa på sjukhuset. 
Så fort hon får tillfälle läser hon i mammas skrivböcker. Om det gula skrattet och den gula sorgen och om  betraktelsen över ett förlorat land. Hewa forsätter att skriva och minns sin mammas ord. 

På samma plats men i en annan tid står Arran inför sitt första uppdrag i smältzonen. Sakta vävs Hewas och Arras öden samman.  

Det gula skrattet av Viveka Sjögren är en stark berättelse om flykt, vänskap och tillit, om klimatförändringar, hemligt motstånd och om hur det skrivna ordet kan bära oss vidare. 

Viveca Sjögren är en prisbelönt författare och illustratör och har bland annat erhållit Elsa Beskow-plaketten. Omslag och vinjetter av Lukas Möllersten