Smulan och Bert ska åka med mamma till stranden. Det är mycket som ska fixas, matsäck, packning med handdukar, simringar. Och sen ska man åka låångt. Aldrig är de framme men till slut och då händer något spännande direkt. Bert hittar en död igelkott på parkeringen och blir alldeles förkrossad. Med lite blommor bredvid igelkotten känns det lite bättre. Nu väntar stranden, med sand, solkräm, bad och matsäck. Smulan och Bert hinner knappt leka nåt innan det är dax att äta.
Men sen blir det upptäcksfärd och det är då som de hittar Smulbert, dvs han heter inte Smulbert direkt men en skalbagge måste ju ha ett namn och så blir det ett lagomt bra kompromissnamn. Syskonen bygger en bassäng till Smulbert och medan de bygger ett sandslott , världens största så ligger Smulbert och torkar på ett blad. Men när de ska visa det superfina sandslottet för Smulbert så rör han sig inte! Han är alldeles stilla och liksom ...DÖD. Hur kan livet vara så hemskt!
Emma Adbåge har skrivit och illustrerat en alldeles underbar lekbilderbok och fångat leken på alldeles förträffligt sätt. Bilderna bidrar till och kompletterar texten perfekt och lekfullt. En fullträff.
Hej! Jag fick en länk hit av en redaktör på förlaget, så snällt!
SvaraRaderaSå jag passar på att tacka för de snälla orden, så roligt att läsa att ni gillar Smulbert. Jag blir helt mjuk och värmd i själen.
Dessutom fantastiskt roligt att berättarjaget får namnet Smulan, det hade jag inte tänkt på förrän nu, men det är ju fullkomligt logiskt om man tänker på hur Bert gör när han döper skalbaggen utifrån sitt eget namn... Och konstigt nog så sa min pojkväns dotter exakt samma sak igår kväll: "flickan heter förstås Smulan!"
Fantastiskt logisk och fin tolkning. Smart! :)
Kram och tacktack från Emma AdBåge, som tycker att bloggen för övrigt är jättebra, med det bästa av teman... :)
Åå så kul att du läst och gillar bloggen. Jag blir jätteglad över din kommentar, jag tycker verkligen att boken är helgjuten. Hälsa Smulan ;). Jag ser fram emot din nästa bok! Kram Annika
SvaraRadera