lördag 13 juli 2013
Dödsknäpp
Lev hårt, dö ung! Så brukar Tottes pappa säga när han kör för fort ibland. De orden kommer han nog att ångra snart, när hans son har dött.
Totte har bara två veckor kvar att leva. Han vet det för han har sett ett läkarprogram på TV att om man har en knöl i ljumsken så kan det vara en tumör, en livsfarlig cancertumör. Det är en lömsk sjukdom och allt går förfärligt fort, han har förmodligen bara två veckor kvar att leva. Han är rädd men berättar inte för någon. Att han har en knöl. Han tänker bara på allt han måste hinna göra innan döden.
Han vill ha ett par rullskridskor till exempel. Men han får en hund. Hunden Otto som mamma tror att han behöver för att vara mindre ensam. Hon försöker bara döva sitt egna dåliga samvete för att hon jobbar så extremt mycket och är så lite hemma. Samma med pappa. Totte fattar
Nästa dag köper han ett måttband som är 150 cm långt. Om han kapar tio centimeter om dagen så räcker det lagom, med en dag i reserv. Bra att ha koll. Tycker Totte.
Han är rädd men mest är han arg på något konstigt sätt och den argheten använder han på Kurt och Filip, på idrottsläraren och på rektorn. och på några fler....Han har inget att förlora. Han är fullkomligt ärlig i allt, förutom att han inte berättar för någon om knölen och att han snart ska dö. Ingen vet.
Nu blir han också både modig, snabb och stark. Medelåttiga halvduktiga, halvglada och halvfula Totte blir plötsligt lite av en hjälte i skolan.
Synd bara att det kom nu när han snart ska dö. Han skriver sin sista vilja, sitt testamente. Men ingen annan vet vad som väntar.
Dödsknäpp av Håkan Jaensson är en galen, rolig och samtidigt sorglig bok. En bok om livet och döden och om Totte som är så mycket modigare än han själv kunde ana. Civilkurage är bara förnamnet.
Ett existentiellt drama mitt i en elvaårings liv och en mycket läsvärd bok för alla unga filosofiska människor. (och deras föräldrar och lärare).
Extrapoäng för att Jaenssons andra bokfigurer finns med i bakgrunden, Buller och Linn och pappan som flyttat till Korpilombilo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar