Hemma kanske inte är en plats

Sara råkar ut för en allvarlig hästolycka som nästan kostar henne livet. Tillbaka hemma igen börjar hon fundera över sitt liv och hamnar i en rejäl existentiell kris. Hon bestämmer sig för att ta tag i sitt trassliga förflutna och resa tillbaka till Argentina där hon växte upp och som hon lämnade för åtta år sedan.
Hennes mamma är död och Sara har dåligt samvete för det usla förhållande som hon hade till den stressade affärskvinna som mamman var. Sakta rullas mammahistorien upp tillsammans historien om hennes argentinska "familj"på estancian som hon söker upp.

Självaste huvudanledningen till hennes resa tillbaka är att hon vill träffa sin älskade barndoms häst Nube, men hon möts av ett totalt förändrat land. Argentina har genomgått en ekonomisk kollaps och Pampas har omvandlats till genmanipulerad sojaproduktion. Gauchos har drivits bort och överklassen ägnar sig åt hästpolo. Klassamhället har hårdnat och fördjupats och det tar ett tag innan Sara förstår vidden. De barn som tidigare lekte sida vid sida på estancian är nu så långt ifrån varandra man kan tänka sig.
Otroligt nog hittar hon till slut sin älskade häst Nube som är gammal, smutsig och mager och transporterar sopor i slummen. Han har hamnat absout längst ner och Sara är chockad över hur hårt livet farit fram över sin häst sina vänner och hela samhället. 

Så småningom får vi veta varför Sara och hennes familj så brådstörtat lämnat Argentina för Sverige och varför mamman och Sara kommit så långt ifrån varandra. 

Boken är en både en uppgörelse med familjen och med klassamhället. En bra ungdomsbok som är en utvecklingsroman som ger mer än vanligt till samhällsförståelsen i vår globaliserade värld. 

Lin Hallberg skriver hästböcker så det bara sprakar om det, men då och då skriver ungdomsböcker som är mycket mer än hästskötsel och ridbeskrivningar. Den här boken är ovanligt lite häst, kanske några blir besvikna. Jag vet inte men inte jag i alla fall. Boken håller och är emellanåt en riktig bladvändare.