Lilla Hon heter egentligen något annat som ingen kommer ihåg längre Hon har alltid kallats för Lilla Hon. Hon älskar att hoppa i sängen och kura ihop sig bland kuddar och madrasser. Och att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Hon gillar däremot inte att vara ensam, hon känner sig ofta rädd och ängslig då. Men hon ÄR väldigt ofta ensam. Hennes mamma och pappa är trötta, tycker inte om smulor men älskar ordning och reda och att skynda. De skyndar och bär omkring papper och datorer. Hinner inte med Lilla Hon. Det blir bara oordning.
Lilla Hon älskar måndagar då hon får gå till skolan. För i skolan finns kuddrummet där Lilla Hon vill vara. Men de andra eleverna låter henne inte vara med. Hur ska hon göra för att få vara med i kuddrummet?
Lilla Hon tycker om både Magistern och skolan. Och hon ville vara duktig. Varje dag ger hon Magistern små presenter (som han tror är skräp och skyfflar ned i papperskorgen.)
De andra eleverna älskar att skrämma Lilla Hon. De släpper ned spindlar i hennes hår och daggmaskar i hennes väska. och att älskar att berätta de rysliga historierna om hemska saker som hänt på skolan för länge sen. Om de fyra spökena som finns i byggnaden. Det är Lärarinnan som spökar på vinden där hon hängde sig för länge sen, det är Matfabrorn som spökar i skolköket, blodiga Slöjdflickan som spökar på slöjden och Bibliotekspojken som klämdes ihjäl i biblioteket och som skrattar sitt kusliga skratt. Lilla Hon är verkligen rysligt rädd för alla dom där berättelserna.
En dag i skolan har de andra eleverna långtråkigt. De har tröttnat på att berätta spökhistorier. Istället vill de utmana Lilla Hon. OM hon går upp ensam på skolans vinden en yttepytteliten stund så ska hon få vara med i kuddrummet...
Alltså... den här boken är så läskigt spännande, skruvad och galen så att man bara älskar den. Läckra illustrationer av Per Gustavsson och påkornetryslig text av Lena Ollmark. En riktigt, riktigt, riktigt bra spökhistoria!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar