Konstnärsparet Gro Dahle Och Svein Nyhus [Snäll 2008, Den Arge 2009] har skrivit en mycket fin bok om sorgen, ilskan och saknaden efter en älskad vän. Med poetiskt språk och vackra bilder blir det en riktigt fin tröstebok som kommer att räcka mycket länge.
Hunden Roy vaknar inte , inte ens när pojken puttar på honom med tån på skon. Så sorgligt och ledsamt livet blir. Allt blir tomt, allt blir tyst. Någon fattas.
Pojkens allra bästa vän är borta. Han ligger i jorden under sten och sand och gräs och är borta borta.
Pojken saknar honom så att han får ont i armarna och värk i ryggen och händerna har ingenting att klappa.
Mormor tror att Roy är i hundparadiset och mamma tröstar och tror att hunden är i himlen. Kanske är han i molnen, där är det säkert ganska mjukt.
Systrarna tror att Roy blivit ett spöke, en spökhund. Men det är helt okey . Det skulle vara fint om Roy blev ett spöke tycker pojken. Då skulle han kunna trösta.
Men... så kommer storebror och säger att Roy är i HELVETET. Då blir pojken ledsen och gömmer sig bakom trappan och gråter. Men allra värst är det att tänka på att hunden är borta. Borta helt och hållet och aldrig mer kommer tillbaka. Pojken blir fruktansvärt, fruktansvärt ledsen och han blir arg.
Men hunden är inte helt borta. Roy finns kvar. Kvar i huvudet och i pojkens tankar. Och då kan han ge hunden så många korvar som han vill. Ett helt lass med korv.
Roy är en bok som inte väjer för döden, för sorgen, ilskan eller ledsamheten. Bilderna är målade i dova, blå, grå och beiga toner. Kylan och sorgen känns in i märgen genom bilderna. Hela boken är otroligt vacker och både melankolin och sorgen får utrymme liksom även ilskan. Det här är mer än en bok, det är ett konstverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar