onsdag 19 juni 2013

Snöret, fågeln och jag

 
Selma är kvar på landet med mormor och morfar. Det är mysigt och bra men ibland pickar fågeln i bröstet. Den lilla fågeln som bor i Selmas bröst och pickar och retas, berättar hur tråkig hon är som inte har någon bästis, hur dålig hon är som inte kan simma, hur dumt det kommer att bli på nya skolan.
Selma håller med.
 
Det finns inte så många barn på landet, mest djur och tanter och gubbar men det gör inget för Selma gillar djur och tanter och gubbar.  
Så en dag dyker Snöret upp, en cool tjej med keps och dammiga sommarfötter. Hon kan klättra högt i träd och har en vattentät klocka. Såklart kan hon simma. Det kan inte Selma och mormor är bekymrad. I sommar har hon bestämt att Selma ska lära sig. Verkligen! Morfar gillar inte att mormor tjatar men hon ger sig inte. Selma tycker att det är OK.
Hon gör som mormor vill. "Ååå så pinsamt att du inte kan simmar!" pickar och piper fågeln i bröstet. Selma håller med.
 
Men med morfar är det lugnare. De spikar i boden, spikar och spikar. Dom brukar göra det när mormor tjatar som mest. När Selma missar spiken, fnyser fågeln... Men så kommer Snöret och hälsar på och lekstugan blir till ett klubbhus och allt är kul igen och Snöret käkar bullar som en galning.
Sen dröjer det några dagar innan Snöret dyker upp igen för hon är jätteledsen, hon har sorg. Hennes lilla hamster Sture är sjuk och kommer snart att dö. Tror Snöret.
Tillsammans ordnar de den vackraste begravningen. Och sen bildar de en Naturklubb.
Det är kul med en kompis tycker Selma och den där pickande fågeln försvinner ett tag. Med en kompis kan man göra många roliga saker men ibland blir det bråk. Så är det. Då kommer fågeln tillbaka och piper och pickar om hur tråkig Selma är och klantig och ...
Men nu håller inte alltid Selma med. Längre.
 
Snöret, fågeln och jag är en supermysig högläsningsbok. En bok att känna igen sig i, en bok att skratta med eller att bli lite melankolisk av. Ellen Karlsson är debutant och har skrivit en liten pärla, en vacker bok som för tankarna till Barbro Lindgrens barnböcker om Sparveln. Jag gillar den från första sidan!
Eva Lindström har gjort de lite fnissiga, karaktäristiska och stämningskapande illustrationerna.
 På kornet! Som alltid.
 

tisdag 18 juni 2013

Liesl & Po

Ett spöke, ett spökdjur, en ensam föräldralös flicka, en elak styvmor, ett förväxlingsäventyr med ett skrin innehållande världens mäktigaste magi och ett skrin med askan av en mycket älskad men tyvärr mycket död pappa. Tillsammans blir detta en fantastiskt och  magisk berättelse i samma anda som Neil Gaimans, Coraline och  Eve Ibbotsons, Kazans stjärna.

Liesl har inte varit utanför vindsrummet sedan hennes älskade pappa blev sjuk. Styvmodern har hindrat dem från att träffas och nu är pappan död.

Liesl sitter vid fönstret, känner sig ledsen och outsägligt ensam. Så uppenbarar sig Po, ett spöke från andra sidan som tillfälligt visar sig för Liesl. Båda är ensamma men kanske kan Po hjälpa Liesl att få kontakt med pappan. Nedanför fönstret står alkemistens lärling (den, enligt alkemisten, helt värdelösa)  Will och tittar upp. Han undrar över flickan, hon vet inget....Ingen av dem vet att deras öden ska korsas, att några skrins förväxling ska föranleda sådant tumult, att ondskans och maktens tjusning ska bereda dem sådana oerhörda problem.
De vet inte... men vi anar...

Läs mer på författaren Lauren Olivers hemsida ttp://www.laurenoliverbooks.com/lieslandpo.php och se den filmade boktrailern!!!
De vackra illustrationerna har Kei Acedera skapat och översättning är gjord av Kristoffer Lenadoer. Författaren skriver i efterordet att hon skrivit boken som en bearbetning av sin bästa väns död men det var först i efterhand hon förstod att det var henne själv hon skrev om. Om sin egen sorg och saknad, den mest personliga bok hon skrivit. "Trots att den utspelar sig på en icke angiven plats och innehåller magi, alkemister och spöken, så är det en bekännelse" säger Lauren Oliver. "Boken blir till en väg att hitta tillbaka in, ett sätt att hitta in i och begripa sig på en värld som verkar hård, förfärlig och gåtfull".
Så vackert sagt och så vackert skrivet! Läs!

tisdag 11 juni 2013

Tur gånger tre


Mo föds mitt i en orkan. Hon kommer bort från sin mamma men  räddas mirakulöst av Översten som hittar flickebarnet flytande i floden på en trasig reklamskylt. Översten och miss Lana tar hand om Mo som får växa upp i den lilla hålan Tupeo Landing, långt nere i amerikanska södern.
Livet här är hårt, Mo blir en tuffing, uppfostrad som hon är av Översten som tycker att hon "har haft en förbannad tur" att hon överhuvudtaget är i livet.

Elva års efterforskningar efter Mos mamma har inte lett någon vart alls. Hemma på rummet har Mo en karta med 167 gula kartnålar som pekar ut platser där människor har sagt nej. Ingen vet något om mamman. Det enda man kan ana är att hon troligen bor vid vattnet.
Mo skriver brev som hon postar i flaskor till sin Mamma bortom floden och drömmer om att hon en gång ska få ett svar.  

Ett mord på en gammal och rätt så sur och otrevlig gubbe, Mr Jesse,  i det lilla samhället leder till uppjagad stämning, rädsla och många rykten. Bästa kompisen Dale och Mo öppnar tillsammans en detektivbyrå, "Desperadodetektiverna". Huvuduppgifterna är att lösa "Fallet med mordet på Mr Jesse" och "Fallet med mamma bortom floden". De hinner inte mer än öppna byrån förrän Dale blir oskyldigt misstänkt och Miss Lane blir kidnappad. Ett bankrån nystas upp och en orkan närmar sig. Det är inte lite problem som Mo och Dale stöter på.

Tur gånger tre är en faktiskt en alldeles underbar, härlig och lite hårdkokt berättelse om en tjej som vet vad hon vill, är stark och påhittig, kan karate och tänker stort. Man blir omedelbart förälskad i Mo och hennes envisa kamp i att hitta sin mamma. Lite som en barnboksblandning av Jellicoe road och Dödssynden var den känsla jag fick när jag läste Tur gånger tre.

Författaren Sheila Turnage bor på en gård i North Carolina med man, en blind hund och en arg katt. Hon är född och uppvuxen på en tobaksfarm i amerikanska södern, omgiven av poesin och humorn som kännetecknar trakterna. Sheila Turnage har tidigare skrivit faktaböcker, artiklar, dikter, mycket om söderstaterna och North Carolina. Tur gånger tre är hennes första roman och första barnbok.

onsdag 5 juni 2013

Flickan på tavlan


Om du vill ha en bok som ger kalla kårar men också något mer, något att fundera på, så är detta en perfekt sommarläsning. En rysare av det verkliga slaget.

Ellas föräldrar är lite besatta av att hitta ett hus att pyssla med, ett hus att lägga ner tid, energi och kärlek på. Så dyker det plötsligt upp. Det röda torpet med vita knutar. Ett helt vanligt sommarställe. Som är genuint med gammal charm och inte "sönderrenoverat". Mamma och pappa jublar. Planerar växthus, odlingar, reparationer. Ella jublar, not. Hon tycker det känns läskigt. En tavla med en flicka på är läskigast av allt. Den flyttar sig. Teckningar med hus utan dörr dyker upp och försvinner. Saker är plötsligt upp och ner.

En äldre man i byn, Folkas, varnar. Det där huset är inget för mörkrädda. Ändå tar han på sig ett reparationsjobb åt familjen,  då han är "skyldig huset" det.
Tur för Ella att lägenheten i stan finns och vanliga skolan, träningen  och nya coola killen,  Dylan, som går i åttan. Hmmm, han verkar både skygg och lite tuff. Ella kan inte fatta att han vill vara med henne som bara går i sexan. Isabell retas och kallar Dylan för alkisunge. Ella bli sur.

Men kanske är det inte bara en slump detta med Dylan. Har hans öde något att göra med Ellas upplevelser i huset och med flickan på tavlan?

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlins debutbok. En bok i genren magisk realism som är hetast just nu. Jag gillade tonen, temat och rysningarna. Personskildringarna är trovärdiga och inkännande och miljöbeskrivningarna bra.

tisdag 4 juni 2013

Hemlös

 Cally Fishers älskade mamma dog i en olycka för precis ett år sedan. Hon dog just på pappas födelsedag och nu ska hela familjen besöka graven. På årsdagen.
Då inträffar det otroliga att Cally faktiskt får syn på sin mamma vid muren på kyrkogården. Hon står där helt naturligt i sin färgstarka kappa och med ögon som lyser som en hel himmel av solsken. Cally försöker förgäves övertyga de andra i familjen men ingen tror henne, de blir faktiskt arga och ber henne sluta inbilla sig. Men Cally vet ju att mamma är död men hon finns ändå. Just nu. Just här. Men ingen lyssnar.

I samma veva, och nästa gång mamma visar sig, så träffar Cally en jättestor silvergrå, hemlös hund som följer efter henne och som hon väljer att lägga alla sina omsorger på. Hon låtsas att hittehunden är mamma.
Pappa vill absolut inte ha någon hund i huset. Dessutom ska de flytta. Till en lägenhet. De har inte råd att bo kvar i huset längre.
Så slutar Cally att prata. Men egentligen börjar det hela som en slags tävling  i skolan. En "sponsrad tystnad" under en dag för att på detta sätt samla in pengar till ett hospice för barn. Cally anmäler sig till tävlingen men ingen tror att Cally ska klara det, hon pratar ju jämt. Men Cally inte bara klarar det, hon fortsätter att vara tyst. Dag efter dag efter dag.
 
Hemlös" är den engelska författaren Sarah Leans andra bok. Den är välskriven och magiskt realistisk. Många svårigheter, mycket sorg, ingen sentimentalitet, men med en tonträff rakt in i hjärtat. Vardagen kring stora och små frågor, om livet, om döden, om vänskapen och om att hitta sig själv i allt det svåra.  Boken är relativt lättläst med korta kapitel och ett driv som gör att man slukar. En riktigt bra bok helt enkelt!