På natten flyger vi av Hannah Arnesen

En bok om husen i kvarteret och vad som händer på dagen (då är det mest grått) Men på natten... sprakar det och blir en rymdstation bland stjärnorna. 
I husen bor många barn. Vi får träffa Adam som är lillebror och petar näsan och Anna som är långsam och vill rädda maskar, Noah som läser tidningen med morfar och Sarah som är inne hela dagen och som längtar. 
På natten blir alla alldeles underbara. Bor bland grenar i en sommar utan slut, blir en lejondrottning som springer barfota, eller en korvgubbe som delar ut korv och som känner alla, eller en som spelar trumpet för måsarna och står på högsta hustaket. (och det är högt). 

Barnen i kvarteret... På dagen är vi mest vanliga. Men på natten... På natten flyger vi.

Hannah Arnesen, debuterar med en sprakande och fantasifylld bilderbok som man vill läsa sig raka vägen in i. En bok om drömmar och förväntningar och om det ljuvliga att få flyga och klättra, spela och njuta. 

Dagsidorna i boken har vita ramar runt. Det är skynda och tyst och tråkigheter som inte sägs ut men som förstås i bilden. Nattsidorna fylls utan gränser med starka färger i ett härligt fantasiflöde. Alla kan drömma och bli starka. Underbart!

Ett tryntroll flyttar in

Högst upp på Simmelberget ligger Hemmeltoppen.  Där bor Hönan, Hjorten, Stengeten, Murmeldjuret och Partyharen.  

En dag får de veta att Tryntrollet vill flytta upp till dem. Djuren har aldrig sett ett Tryntroll men de vet ändå exakt hur han är. 

Stor som en läskautomat, tufsig som en gammal tandborste och så stinker han våt hund. Han knycker ägg och hönans brors mammas dotter har berättat att han kysser som en vilde. 

Vi låter honom helt enkelt inte komma hit. Vi bygger ett staket, säger Murmeldjuret. Men det är redan för sent.

Enkelt och genialt om fördomar att möta det främmande. Från 3 år

Ett tryntroll flyttar in av Charlotte Habersack (text) och Sabine Büchner (bild)

Översatt av Sara Jonasson. 

En myras liv

Myran är världens ovanligaste myra, för han är ingen myra utan Morgan. En vanlig kille i sexårsåldern. Han kallas Myran av alla utom av tandläkaren och några andra okända som inte vet. Att han kallas för Myran. Myran har ganska långt hår och är bra på fotboll, springning och på att rita slott. Han gillar att vara bäst, fast mamma säger att livet inte är någon tävling. Men det tycker Myran. 
Hans bästis Henny har något som han inte har. En LÖS tand. Men Myran kan knäppa med fingrarna. Det kan han. 
Myrans pappa älskar att laga mat. Han älskar också att fråga vilket land olika maträtter kommer ifrån. t ex pasta carbonara, eller gulaschsoppa eller hamburgare eller smörrebröd. Myran gillar att gissa. 

Myran vill ha en katt. Men tyvärr går det inte för mamma är allergisk. det är en dålig grej. Enn annan dålig grej är när mamma och pappa börjar prata engelska för då vet Myran att de pratar om saker som de inte vill att han ska förstå. Oftast är det bråkprat. 

Myran och Henny har en snigelvärld med tolv sniglar: sju små gula med bruna ränder, fyra mellanstora gråvita och en bautastor brun. Den stora är chef och heter Ola. Två är kära och en rymmer hela tiden. 
Det flyttar in en ny kille i Myrans hus. En kille som heter Diego som har en cool cykel och en tjock katt. 

En myras liv av Linn Gottfridsson är en härlig högläsningsbok med korta kapitel och humoristiska ,  uttrycksfulla teckningar av Emma Adbåge. Om livet i en sexårings kropp och tankar. Om man är eller har en sexåring så kommer man att känna igen sig. God läsning! 

En modig liten björn

Två varma björnar är nog det varmaste i hela världen. Pappabjörnen och björnbarnet bestämmer sig för att gå och bada. Men det är långt till floden. Det är långt gräs, snårigheter och många stenar som man bara MÅSTE hoppa på.
En hoppande björn är nog den hoppigaste björnen i världen. Var försiktig! ropar pappa. Men... PLADASK,  aj, det gör ont och det är lååångt kvar till floden. 
Pappabjörnen och björnbarnet vilar och väntar lite. 
Till slut når dom båda floden och ljuvligheten. Två blöta björnar är nog det blötaste i världen. 

Lycka för alla som läser den här boken om strapatser och kärlek för alla modiga i denna ljuvlig småbarnsbok.

Sean Taylor har skrivit texten och Emily Hughes illustrerat

Översatt av Marianne Lindfors

I en musfamilj

I en musfamilj vaknar man tidigt och pussar varandra god morgon, men det är alltid någon som vaknar lite senare eller lite tidigare. I en musfamilj får var och en tvätta sig, klä på sig och knyta skorna själv, Man säger hej då till varandra och även om det ibland vore skönare att stanna hemma går man ändå den nya dagen till mötes. Någon går till skolan, någon går till jobbet, någon tar hand om musbebisarna, när det har fötts sådana.

Mössen i en musfamilj är för det mesta tillsammans med andra möss, andra familjer, olika möss som man inte kan vara utan. Annars skulle man alltid bara vara med möss från sin egen familj och efter ett tag skulle man inte ha något mer att prata om. 
I en musfamilj är det jättetrevligt att ses igen på kvällen, trots att man tänkt på morgonen: "Vad roligt det är fast jag inte är med musfamiljen" Och man är glad för att man känner den där speciella lukten som bara finns i ens egen musfamilj. 

I en musfamilj läser man alltid en saga innan man somnar så att tankarna får löpa fritt. Det är det bästa sättet att somna på. 
I en musfamilj glömmer man aldrig någonsin att ge varandra en godnattpuss. 


Denna italienska bilderbok av Giovanna Zoboli och Simona Mulazzani (översättning av Olov Hyllienmark) är en ljuvlig berättelse om att höra till och vara fri. Att finnas därhemma i tryggheten och ha kul därute. Att acceptera varandra fast vi är olika. Att uppskatta varandra. Att se att alla behövs. En romantisk idyll kanske men grälen finns också med.
Stora uppslag med mycket färg, roliga perspektiv och många detaljer. Jag blev förälskad (trots att jag  har musfobi).  

En saga alla dagar

En saga alla dagar är en fantasifull bok där alla i familjen hittar på sagor. Det är mormor och farfar, mamma och pappa, Josefin och Jack (och en liten mus). 

Måndagssagan handlar om den gamla cirkushunden Kenny Boy som rymmer iväg från cirkusen ut på landsvägen och flickan Josefin som drömmer om en egen hund, en egen hund. Om en mamma och en pappa som inte har råd och om de tuffa killarna som blir galet förvånade när den "fisiga" hunden börjar göra konster. 
Tisdagssagan är om tre glada motorcyklar som åker ut i världen och till och med åker och badar. Det är  pappa Harley Davidson, Mamma Yamaha och lilla lilla Suzuki. Driiin-driiin, driiin. 
Och så den fina mormorssagan om de två små jättegulligaste kattungarna Snuffi och Fluffi som bara måste bråka med kattgubben Ruggiga Fräs och med den jättestora vakthunden Ragge och stenen Grå Troll. 

En saga alla dagar fortsätter hela veckan och längre än så skulle jag tro för när man läser den här boken blir man inspirerad att berätta egna tokroliga sagor, egna minnen och drömmar och kanske också helt vanliga saker som händer runtomkring.  Vad gör egentligen Tivolit på vintern och hur kan man skrämma bort alla spöken och monster? 

 Ulf Nilsson har skrivit ned alla sagorna med utgångspunkt från vardagshändelser och det har blivit en härligt mysig högläsningsbok för de minsta. 
Stina Wirséns illustrationer är ljuvliga, särskilt de alldeles underbart söta kattungarna men också de glada motorcyklarna eller den tuffsiga cirkushunden.
En saga alla dagar är en hyllning till fantasin och det egna berättandet. 

Vad gör du om jag får en vän?

Igelkotten och Haren är vänner. Ja, kanske till och mer än bara vänner. Det osar kärlek.

Haren ska duka fram godaste lunchen med  björkskott och daggmask. Igelkotten leker. Med något som han INTE vill visa. Är det en present? Till mig funderar haren. Igelkotten är lite tveksam och måste fråga en sak. Men du måste lova att inte bli sur eller ledsen eller konstig  säger Igelkotten. Haren lovar! Såklart.

Vad gör du om jag får en vän? Frågar Igelkotten. Det blir tyst. En lång stund. Hur…menar du? Säger haren till slut.  Du har ju mig. 

Jo, men om jag får en vän till. Så att jag har två. 

Haren vänder ryggen till och korsar frambenen. 

Två vänner? Jaha, jag förstår. Det räcker tydligen inte med en längre. 

Vad gör du om jag får en vän? är en bilderbok om det ljuva och svåra att dela med sig av sin vän. Om svartsjuka och vänskap, om kärlek och rädslan att förlora den. En bok för alla som älskar någon. Och är rädd att mista. 

Mats Wänblad har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat bilderna till en kongenial bilderbokspärla. Den tidigare boken med de bägge filurerna Igelkotten och Haren heter Vad gör du medan jag sover? Nu är de bägge tillbaka i vårens ljuva tid med humlesurr och björskottslunch, kärlekspirr och svartsjukemörker. 

Vad gör du om jag får en vän? handlar om det ljuva och det onda i att ha en vän. 

Världen på vinden

Det händer att barn tröttnar på sina leksaker också på dem de har gett namn och kärlek. De glöms bort, kanske slängs de eller lämnas till någon loppmarknad, men ...i bästa fall hamnar de  i en låda på vinden eller i källaren. Där kan de få eget liv. Igen.
Det här är en berättelse om sådana leksaker - många år senare. Om en vind. Om en värld. Om ett leksaksuniversum. 
Tella, berätaren, är en spindel med ett löst huvud. Fajter erbjuder sig att hämta verktygslådan och skruva fast den lösa skruven och berättar samtidigt en fasansfull historia om Lill-Gunnar som tappade sitt huvud. 
Tella viskar till den gamla trasiga nallen som glömt vad hon heter, Nalle Nelly heter hon för det kommer Tella ihåg. Så länge någon minns, finns man. 

Ingen av leksakerna känner till världen utanför men Tella är nyfiken och vill veta. Profeten och Uttris inte alls. Det finns ett hot i den stora Råttan. Hela tiden. Ett hot och en Effelant så att världen vidgas

Detta är en filosofisk och fin högläsningsbok som tar upp både stora och små frågor om livet och döden och allt däremellan. 
Världen på vinden av Lotta Olsson är en långsam och funderingsvänlig bok á la Nalle Puh, Vems lilla mössa flyger och Det susar i säven. Illustrationerna av den franske bilderbokskonstnären Benjamin Chaud är ljuvliga! 

Prinsessan och den fasansfulle Björnen

En morgon när Prinsessan vaknade var det något som saknades. Det var alldeles tyst. Inga fåglar som kvittrade. Inget knak eller brak från bullriga älgar. Till och med vinden verkade vara stilla. Men ... det var inte helt tyst. För från Prinsessan byrå kommer det konstiga ljud.

Alla skogens djur har gömt sig hos Prinsessan i hennes slott. Djuren är rädda. Skogen är nästan helt förstörd. Det är Björnen som tagit över skogen. Det är en BJÖRNSKOG säger han och inget annat. Björnen säger att bävrarna har löständer och grävlingarna är för FULA

 Det är dom ju inte och så kan det ju inte få vara! säger Prinsessan Det här fixar jag! 

Prinsessan ger sig iväg till skogen för att tala Björnen tillrätta men...det håller på att gå riktigt illa för Björnen är inte snäll. Han kastar iväg prinsessan så att hon flyger i en båge. 

Det här problemet klarar inte ens Prinsessan av. Hon behöver hjälp. Prinsessan samlar alla djuren. Tillsammans är vi starka! Här krävs samarbete! 

Per Gustavsson har skrivit en lång rad med prinsessböcker. Och prinsböcker. Den ena bättre än den andra. Denna gång har inspirationen kommit från barn som skrivit till honom: Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget". Så himla bra att den här boken blev. Den behövs! 

Pappa och jag

Maja är 4 år och bor  med mamma och pappa i en lägenhet i ett stort hus. Idag ska hon göra något hon aldrig gjort tidigare. Hon och pappa ska gå ner i källaren och hämta julsakerna. Först är det fyra trappor ner och sen ut på gården och en trappa till och då är man nere i källaren med en läskig unken lukt och en skräpig lång och skum gång full med  kartonger och cyklar och så till slut är de framme vid just deras förråd som är en stor nätbur. Full med grejer. Vid det här laget är Maja rätt så rädd och hennes gosedjur Klas Andersson darrar och skakar i hela kroppen. Men där står ju henne snowracer. Så kul att sitta på den. Pappa letar efter lådan med julsaker och ...Då... allt blir mörkt och ljuset slocknar. Det blir alldeles svart. Trevande fram i beckmörket så hittar pappa lysknappen och de kan skynda sig uppigen  med jullådan. 
Men ... ååå lilla gosedjuret Klas Andersson glömde de kvar där nere i mörkret. Ficklampor fram och ner i källaren i brådaste rappet. Tur, han var kvar och satt alldeles stilla. " jag ska berätta hela alltet för mamma" säger Maja. 

Nästa äventyr är julgransköpet med stora dyra granar och små lite billigare. Maja lyckas pruta. Vad nu det är. Och sen blir det faktiskt julafton. Maja håller på att längta ihjäl sig och tjatar om att få veta vad som finns i stora paketet. En gåta får hon "Det är en muffalofoffo med en fiffalafall ocm säger fiffiffiffiff". Vad kan det vara? Va? Tänk om det är en sån där fin fluffhund som hon önskat sig. Maja blir så glad så glad. Och längtar ännu mera... 
Besvikelsen är svår att dölja och både pappa och Maja blir arga. Men det ordnar sig till slut och julaftonen slutar bra i alla fall. Även utan fluffhund. 

 Flera små vardagsäventyr finns med i boken. Det är lagom spännande dramatik om ormpinnar, biblioteksbesök, järnaffärer och gråsuggor. Pappa och jag är en finstämd. lite humoristisk bok av Ulf Nilsson.  Den kanske allra första kapitelboken för 4 -5 åringer i  åtta små kapitel, läckert och färgglatt illustrerat av Lisen Adbåge.  

Magiska djungeln

I den magiska djungeln finns en prickig Zebra. Neeeeej! För Zebror är inte prickiga utan randiga. Zebran träffar en flygande apa. Neeeeej! För apor flyger inte, de svingar sig ju i träden...Sen kommer en ullig noshörning, en pytteliten elefant och ett rosa lejon...Neeeej! och när Zebran blir rädd och ska äta upp lejonet så blir det riktigt tokigt! Det är upprepning, det är tokigheter men boken avslutas med en liten överraskning som gör att cirkeln sluts och sagan blir hel. Kul idé! 

Den magiska djungeln är en rolig, färgsprakande bok för "efter-pekboksåldern". En upprepningssaga med twist,  där också bokstäverna leker med orden och ändrar färg och form efter händelsernas rörelse och fart. 

Jag tror den här boken kan bli en riktig hit både hos små barn, deras större syskon  och deras föräldrar.   Färgerna, formerna, interaktiviteten och det vänliga slutet gör att man tycker om den. Vid flera genomläsningar kommer man också att upptäcka saker som att  texten lever med bilden, att de knäppa djuren återkommer, att elefantens fot är på tok för stor för boken, att man får skrika Neeeej! En härlig bok att läsa om och om igen. För alla nej-sägare och alla andra! 
Hanna Olausson som både står för text och bild har gått  utbildning vid designhögskolan i Umeå och har en egen hemsida http://www.hannamind.com/. Detta är hennes debutbok. Heja Hanna!

Flickan från långt borta

En ensam flicka i en stor skog.  Det är mörkt och kallt och hon är trött men så ser hon ett litet hus. Där det lyser.
Men... ingen öppnar fast flickan knackar flera gånger. Genom fönstret ser hon att Den Grå sitter ensam vid en brasa och har det varmt och skönt. Hon vill inte bli störd.

Men inte ens Den Grå kan stålsätta sig mot den lilla flickan på trappan och öppnar dörren  till slut.
Får jag komma in? frågar flickan. Du får värma dig vid elden, sa Den Grå. Sen får du gå. Jag är inte van vid besök.
Men den lilla flickan är så liten och Den Grå har faktiskt lite mjölk att värma och en madrass som man kan bädda.
Du får sova i köket men bara i natt säger hon. Flickan somnar direkt. Men det verkar lite hårt och lite kallt. Barfota smyger Den Grå upp och lyfter den lilla till sin säng.
På morgonen har den Grå redan kokat kaffe och värmt mjölk och sitter och väntar på flickan vid köksbordet.
Får jag stanna nu? frågar flickan. Nej det får du inte, sa den Gråa. Det här är mitt hus och här ska ingen annan bo...

Flickan från långt borta är en hjärtskärande berättelse om ensamhet och att vilja höra till, men inte veta hur. En "Vem ska trösta knyttet", "Rotbarnet" eller Sagan om den lilla Farbrorn" - berättelse. En berättelse som gör en varm i hjärtat och mjuk i magen. Man vet inte var och hur flickan är ensam och inte Den Grå heller men det är längtan efter samhörighet och gemenskap som är det centrala temat och som går rakt in i kroppen.
Detta är Annika Thors första bilderbok och en stark sådan. Maria Jönsson är bilderbokskonstnären och de lite spretiga jönssonska bilderna i dämpad färgskala, svart, rött och gult är så fulla av stämning och känsla att de gör boken till en sann njutning att läsa. 
Annika Thor  har tidigare skrivit både vuxenböcker och ungdomsböcker, alltid med stor känsla och starkt innehåll. Min favorit är Fyren och stjärnorna och naturligtvis serien om flyktingflickorna Nellie och Steffie, En ö i havet m fl. 
Läs mer om Annika Thor och hennes författarskap på http://annikathor.wordpress.com/

Syskondagen

 Syskondagen handlar om en storasyster och en lillebror som tar sig en hel dag tillsammans. 

Mamma har lagt undan en avslutningsklänning i en affär och storasyster ska hämta den efter skolan. Lillebror vill följa med men det går inte. Storasyster suckar och ska hämta efter förskolan men lillebror fixar och trixar och blir aldrig klar På väg till förskolan får lillebror syn på storasysters jacka. Den ser lite ovanlig ut. Det är ingen himla jacka utan nåt som storasyster har tagit från mammas hårsalong. Visst är den fin? 

Lillebror vill inte alls gå på förskolan. Han vill också köpa klänning. Men först måste ju storasyster gå till skolan, hon blir sen till sitt matteprov och vips så får hon en strålande idé. Storasyster svingar upp lillebror på ryggen och nu är det jättebråttom till skolan. Till högstadieskolan och matteprov! Lite läskigt men mest kul. Lillebror får vänta länge medan alla andra räknar och skriver och räknar och skriver. 

Sen blir ingen mer skola utan fika och lite gunga och lite bibliotek och slutligen är det dax för klänningsköpet. 

Men fy, aldrig att storasyster sätter sin fot i den där himla tantaffären. Istället använder hon klänningspengarna till helt andra och mer knasiga avslutningskläder från en mycket roligare affär. 

 Det bubblar i magen på lillebror. Nu går vi hem! Jag vill titta i spegeln! 

Den där jackan som inte var en jacka, ja. Det var ju en kjol!

 

Syskondagen av Siri Ahmed Backström är en ömsint, vacker och  rolig bok om en fin relation mellan två syskon som tar ut svängarna under en dag. Storasyster gör liten revolt mot klänningskonvention och lillebror älskar allt hon gör. Man anar att mamman inte älskar lika mycket men gillar nog ändå syskonens initiativ.

Bilderna i gouache och screentryck är återhållsamma i form och palett.  Jag gillar! Läs mer på Siris hemsida http://www.siriahmedbackstrom.com/

Maximilian och minimilian

Att vara stor kan kännas fel, att vara liten är inte heller alltid så lätt. Maximilian och Minimilian är vänner. De är lika gamla men det är det ingen som kan tro.
Maximilan tycker att det skulle vara skönt att vara så liten som Minimilian men då vet han inte att den som är liten brukar få jättesmå saker. Det är inte kul! Alls. Och då pratar vi inte minimajs, minigolf, minimjölk eller miniräkare. Nej det är så himla orättvist att den som är minst också får den allra minsta glassen! 
 Så får det inte gå till! Så kan vi inte ha det! säger Maximilian. Och ordnar den superduperstörsta glassen som man någonsin har sett. 
Men nu är Maximilian trött på att vara stor. Han vill vara liten. Om han går omkring med ett förstoringsglas kanske han blir liten när allting annat blir stort. Men ååå det är jobbigt att hålla i förstoringsglaset hela tiden. Om han får låna Minimilians små kläder så kanske han känner sig liten. Men tyvärr, han får skoskav istället. 

Varför vill du så gärna vara liten? undrar Minimilian. För att jag inte är det, svarar Maximilian. Och så för att det verkar skönt att vara så liten att någon kan bära en. 

 Och det vill nog alla ... någon gång då och då bli buren av någon stark och påhittig person. En sån som Minimilian!

Bokens illustrationer är spännande och häftiga både i perspektiv och rörelse. De är målade i gouache och tusch på färgad bakgrund i spännande fantasifulla miljöer. Boken är en konstupplevelse både i text och bild. Så läcker som så. En bok som tål att läsas många, många gånger.
Maximilian och Minimilian blev Augustprisnominerad 2013. Det är en stark början på ett mycket spännande författar- och konstnärsskap. Klara Persson står både för text och bild.
se hennes egen hemsida http://www.klarast.com/
Klara Persson har vunnit flera priser för sin första bilderbok, Molly & Sus. Hon fick priset för Årets svenska bilderbok -  Snöbollen 2012 , hon fick också författarförbundets pris Slangbellan för den bästa debuten i barn- och ungdomsboksgenren samma år.  
Heja Klara Persson!

Treo, Enis och en till

På Enahandavägen är det tisdag för tjugosjunde gången detta år. I zebralflocken gör de som de brukar, särskilt de som bor i hus 22. För där bor Enis och Treo, sitter vid samma bord som vanligt, dricker samma gamla te och äter samma slags smörgås som varje vanlig vardag. 
Enis myser och nynnar. Treo muttrar och slamrar. Han vill inte göra samma gamla vanliga. När Enis går iväg för att köpa skorpor så klampar Treo iväg till sängen och suckar och tänker på hur trist och VANLIGT allting är. men... Då hörs ett mystiskt ljud från garderoben och ut skuttar en helt annan slags Enis. En bus-och-sprall-Enis.
Det här blir en rolig dag, fnissar Treo. De leker inte-nudda-golven, bada-hovarna-i-vasken-leken, de sprallar runt och  provar kläder, krånglar till varje liten sak. De målar på huset och klättrar upp på taket. Det är bara såå ovanligt kul och tramsigt. 
Efter ett tag så känner Treo ett välbekant kurr i magen och längtar efter helt vanligt fika. Men ååå Enis som inte ens har hunnit handla godaste skorporna...

Slutet på historien är både lite oväntat och skönt. Man kan andas ut efter hela-havet-stormar och ta det lite  lugnt och ha det alldeles vanligt igen. Nästan. Minus heter den nya lek-kompisen och tack-och-lov att Enis är helt som vanligt.

Temat med rutiner och tristess är välkänt. Att hoppa över skaklarna i ett rutinförhållande är inte heller helt ovanligt. Det ovanliga är att inte ens märka vem man hoppar runt med. 

Maria Nilsson Thore, som står både för bild och text, har verkligen har utnyttjat bilderbokens unika möjligheter genom att använd färg och form på hela uppslagen.  Det finns inte en vit fläck, texten är placerad inne i  bilderna på fiiffigt sätt. Formen och ränderna förstärker och ger uttryck både för tristessen och så småningom för fläkten. Zebrorna är vackra och roliga.  
Treo, Enis och En till är en bok att  läsas om och om igen för här finns mycket att upptäcka, både i orden och i bilden. Den sparsmakade texten är njutbar och manar till eftertänksamhet. Bilderna förmedlar stämningen och känslan av att det ibland kan det vara riktigt kul att ha tråkigt.

När det äntligen är helt vanligt igen så känns det helt okej."Man behöver inte krångla till det säger Treo och tar en kringla till".

Råttornas själar

Varje dag går en pojke ut i trädgården för att se om det ligger några råttdöingar och väntar på begravning. Jojomensan. idag var det tre stycken. Då blir det snart tjugotre, tjugofyra, tjugofem kors i marken. En hel liten begravningsplats bakom syrenbuskarna.
 "Råttornas gud som bor i himlen, ta emot den hör själen och förlåt min pappa. Amen!" mässar pojken då en röst i buskarna väser...Vad gör du?  Plötsligt står där en flicka, Britta, och tittar på begravningsakten. Pojken blir lite generad men när Britta tycker att det är fränt så känns det mycket bättre. Vad betyder fränt, egentligen?
Pojken visar var pappan tömmer råttfällorna. På andra sidan dasset. Britta stirrar och får kattögon för det får man när man stirrar för länge på bajs...Ähh!
Pojken är bestämd. Inga döda råttor får försvinna eller bli uppätna. För då kommer inte råttornas själar till himlen. Men det är just det! Han har glömt att begrava de sista två och ...ve och fasa. En död råtta har fösvunnit. Nån har snott den! 
Men ... vad gör det när Britta vill undersöka gården och huset lite mer. Spegelleken är cool. Man kan se sig själv i taket och rakt in i himlen.

Råttorna kan man gräva upp när själarna har flugit iväg, tycker Britta. Då är det bara skelettet kvar och det kan bli ett helt skelettmuseum till nästa gång de träffas. Hon och "Själarnas konung"

Bilderboken passar för "filosofiåldern". Den tiden när man har frågor om allt, stort som smått och där man verkligen vill få svar. Några svar får man kanske inte direkt i denna boken men det finns gått om tillfällen att fundera. Över livet och döden och hela alltet.  Jag tycker om boken, både layout och innehåll. Allt skrivs inte på näsan men jag får samma varma magkänsla som i Ulf Nilssons böcker, många med samma tema.  Texten är poetisk ("och jag var aldrig riktigt ensam när det kvittrade"), innehållet filosofiskt och bilderna förstärker både handlingen och känslan.   Jag gillar den försiktige pojken och den några år äldre och betydligt tuffare, stadstjejen Britta. Deras kanske, högst tillfälliga, vänskap sätter myror i huvudet. På dem båda. 
 Sara Gimbergssons illustrationer i gouache och blyterts är lågmälda.  Hon har en egen konstnärlig stil som passar perfekt i detta minidrama.

Författaren Bengt-Erik Engholm har givit ut ett tiotal böcker och vid sidan av det egna skrivandet hållar han skrivarkurser.

Öjvind och världens ände

 

 

 

Öjvind är en sån som flyger. Vinden tar honom dit han vill. Han har sett det mest uppifrån. Det är vacker. Och roligt. Och pyttelitet. Men ...en dag blir vinden en storm och Öjvind flyger hit och dit och med ens är han vid kanten, där världen tar slut!
Öjvind faller och faller och faller och dunsar så ner hos Alvaro, han som tänder alla lampor om natten.
Där bor Kent, en barsk typ, som samlar på dammråttor.  Där finns också "den stora grå" som är riktigt farlig. Man får passa sig.
Hur i hela världen ska Öjvind komma hem?

Sara Lundberg har med den tredje boken om Vita Streck och Öjvind målat och berättar oss sitt egna universum. En värld där man kan ramla över kanten och ändå komma tillbaka. En värld där Alvaro plötsligt får sin plats och en värld som är så vacker att man knappt kan slita sig från boken.
Jag blir berörd av Sara Lundbergs måleri. Varje sida är som en tavla, målad i goauche/akvarell och med något lite collageteknik. Texten är vacker. Allt läsa boken är som att vandra i ett poesilandskap. Det finns två böcker till om Vita och Öjvind: Vita streck och Vita streck och Öjvind. Läs alla tre!

Jag håller tummarna att Sara Lundberg får Nordiska rådets pris för sin Vita Streck och Öjvind (2011). Priset delas ut för första gången hösten 2013.
Läs mer om konstnären och författaren Sara Lundberg här

Den magiska hajtanden

Det är sommarlov och äntligen får storasyster Moa och lillasyster Margot åka ut till Trutviken och bo hos moster My och Kärran, hjälpa till lite i bageriet och spela kort...och vara med Jan-Torvald. Det är närmsta grannen som är spännande och lagom knäpp och som bägge systrarna vill vara med. Lite triangeldramatik och syskonbråk men mest roligheter och  spänning när systrarna och hunden Penny ska leverera dagens beställning med wienerbröd till en kund längre bort i byn.  
Okidoki. En dramatenväska, en karta med pilar  men framförallt Margots magiska hajtand är till stor hjälp för tjejerna. Däremot inte hunden Penny som ställer till mer besvär än de någonsin kunnat tänka sig. Jan-Torvald smyger och dyker upp just i rätt tillfälle men ändå för sent. Det är då den magiska hajtanden kommer till verklig användning. 
Det här är en jättemysig högläsningsbok lite okonventionell med My och hennes käresta, Kärran och med väldigt vardagsvanlig dramatik. 
En höjdarläsning i sommartider! Läs mer på Eva Sussos hemsida

Läs också fortsättningen Den mystiska fyren som utspelar sig i samma Trutviken men nu på höstlovet och med nya lagom läskiga bagerileverans-uppdrag. Jan- Torvald är med förstås och några spöken...  Tur att den magiska hajtanden är med. Här finns också recept på glasspökbakelser som vi även provat och godkänt. De blev jättegoda kan vi lova! 

Mitzi i mitten

Mitzi gillar tysta grejer. Som att spela schack. Det gör hon så bra att hon vinner över farfar och han blir schack och matt. Helt utan fusk! Mamma och pappa vill festa med kalas och tårta men farfar vet vad Mitzi gillar mest, det blir en åktur med  Djurgårdsfärjan för att fira.

Mitzi gillar skolan, hon går i nollan och är kompis med nästan alla. Hon kan räkna ganska bra och nu tränar hon på att läsa.  Hon vill göra läxorna hemma i lugn och ro. Men just nu är det verkligen inte lugnt hemma. Mamma och pappa skriker och bråkar. Det är hemskt. Hon kommer till slut på att hon har öronproppar i lådan.
Mamma är sur och pappa är på balkongen. Han har flyttat ut dit med bok och dator och sovsäck.
Det blir en konstig kväll. Till slut värmer Mitzi mat åt pappa och går ut till honom på balkongen. Han blir glad och ber henne hämta tandborste, vatten och mobil. Mamma struntar fullkomligt i om han fryser.
Nästa morgon samma sak. En sur mamma och en pappa på balkongen. Mitzi går ut med kaffe och smörgås till pappa.
Nu är det inte alls kul hemma.  Mitzi är orolig och vill att allt ska vara som vanligt igen. Farfar ringer och han förstår till slut det jobbiga. Han tar med sig Mitzi hem, men först åker de Djurgårdsfärjan ett par gånger fram och tillbaka och går på museum.
 Farfar har en plan, han och Mitzi ska överlista mamma och pappa. Tillsammans ska de lura fram en lösning, en remi. Där ingen vinner och ingen förlorar.
Men då måste de vara  smarta! Och det är ju både farfar och Mitzi.

Mitzi i mitten är en bok om två bohemföräldrar som inte är vuxna sin uppgift och om deras speciella och filosofiska barn som hamnar mittemellan.  Sån tur att det finns en klok och inkännande, vanlig farfar som luktar kostym och kaffe och ute.
Mitzi i mitten är en högläsningsbok att känna igen sig i, en bok att lära av, en bok att leva och bråka med.

I höst kommer nästa bok om Mitzi. Mitzi på maskeradbal.
Mårten Sandén har skrivit en mängd barn - och ungdomsböcker bl a Petrinideckarna och en av mina favoritböcker, Någons hjälte

Här vill inte hundar bo

Det är svårt att vara underbar. Särskilt om man har en syster som är ett charmtroll och ens föräldrar bara bråkar och mamma har bestämt att de ska flytta till Göteborg men utan pappa och att man inte, aldrig någonsin kan få en HUND. Det är orättvist!

Maria tycker allting är tråkigt sedan pappa har flyttat. Dagis är tråkigare och hon har ingen att leka med. Mamma är stressad, pappa är ledsen och jobbar, jobbar. Mormor är snäll och bra och har med sig överraskningspresenter när hon är barnvakt. Hon är bra att prata med också. Men ändå...
Tänk om man bara hade en endaste liten hund. Eller en stor som Skoglund som är på pappas jobb på Tolvan. Tolvan är ett hem för farbröder som druckit för mycket sprit och inte kan ta hand om sig längre. Men nu bor de på Tolvan, där pappa jobbar och där Maria kallas för Betongprinsessan. Hon gillar att vara där, kanske mest för Skoglunds skull, den tjocka hunden med underbett.
På dagis börjar en ny tjej, Ofelia, som är lika gammal som Maria men som är tjusig och har massor med rosa leksaker och dockor av porslin som hon fått av sin pappa som bor i England.
Sen blir det jul som ska firas. Hos farmor och farfar och sedan hos mormor. Allt blir ju bara så krångligt och ovanligt med allt när mamma och pappa har valt bort vararandra. Maria är Fia-Lotta för mamma och Kluttan för pappa man mest av allt vill hon skrika Piss-apa, piss-apa till allt.
Hur ska det gå för Maria och Emma när mamma ska flytta till Göteborg....långt från pappa. Det är faktiskt väldigt orättvist!

Anna Ehring har tidigare skrivit den fenomenala barnboksserien om Nisse Berg i serien Drakhjärta. Det är böcker som blandar knasigheter med fullaste allvar, humor och sorg. Böcker där barnet visar sig vara närapå klokare än de virriga vuxna.

 Här vill inte hundar bo är en angelägen, lyhörd och humoristisk högläsningbok för hela familjen!