fredag 17 juni 2011

Hej och tack för ingenting

Elsa står vid stupet. Brevet till mamma är postat, mobiltelefonen ligger krossad mot stenarna, långt där nere i avgrunden där Elsa snart också kommer att ligga.
Kaos. Ett steg närmare och sedan hej och tack för ingenting. I 16 år har hon varit en onödig människa. Nu räcker det!
Men så en röst, en liten människa, en kille, en jävla liten skitunge. Som faktiskt hindrar hoppet och rubbar Elsas cirklar.
Tårarna strömmar och allt släpper. Och det mörka molnet sipprar sakta ut.

Så börjar den oväntade vänskapen mellan Elsa och Sigge och tillsammans sticker de iväg, till Sigges morfar i Stockholm, tror i alla fall Sigges pappa.

Det är bråttom, för Elsa måste snabbt hem till lägenheten i Orminge, så att inte mamma hinner läsa brevet om att Elsa inte längre lever.

Mamma kommer snart hem från sin charterkärlekssemester med en ny idiotkille och Elsa har varit på läger på Öland. Det var där hon bestämde sig att göra slut på det här jävla skitlivet. Så kom Sigge och istället blir det en resa utan pengar utan mat men med ett starkt mål och en udda vänskap.

Som en roadmovie från Kalmar till Orminge.

Omväxlande får vi följa Elsas och Sigges tankar i olika kapitel. En liten existensiell rysare.


Författaren Måns Gahrton berättar i efterordet att han drömt scenen vid stupet med flickan som vill hoppa och pojken som ser på. Att han inte kunde glömma och ville veta vad som hade hänt. Han skriver så att vi får veta.

Så fint att drömma drömmar som blir början på en så bra och intressant historia.

onsdag 8 juni 2011

Hermans hemlighet

Alla har hemligheter. Herman delar sin med Johanna, den av tvillingarna som är snällast.
Hemligheten är en rymdkapsel i skogen. Som bara dom vet om.
De reparerar, filosoferar, löser gåtor och leker rymdfärd.
Ända tills Hanna, Johannas tvillingsyster, avslöjar att hon vet. Att hon vet om hemligheten. Men Johanna har ett triumfkort, om gammelfarmors kristallvas. Så nu är de kvitt.

Herman och Johanna kan forsätta träffas. I smyg. Och berätta hemligheter för varandra, om rädslor, rymden och tiden och de kan fortsätta att bara vara i skogen, i gläntan, med varandra.
Rymdkapslen har nog skickats till skogen för att just vi skulle hitta den, tror Johanna. "Gärna för mig", svarar Herman.

Boken utspelar sig några försommardagar i barnens liv just när de är i den underbara åldern innan puberteten. Då man kan klara det mesta men inte behöver ta ansvar, utan bara kan vara i nuet. Då man kan bevara hemligheter och få förtroenden. Då man vill stanna tiden.

Stian Holes har en mycket speciell collageteknik bearbetad i photoshop. Den är på en gång väldigt naturtroget, absurdistiskt och väldigt detaljrikt.
Han har hittat en egen stil som går rakt in i känslolivet, rakt in i hjärtat och maggropen. Den är så vacker att det gör ont!

Detta är den tredje boken om Herman, de tidigare "Hermans sommar" och "Herman och Elsvådan" har vunnit flera priser och utmärkelser.
Jag älskade de bägge andra böckerna men denna är ännu bättre.
Den får mig att tänka på ett citat av Tomas Tranströmer "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse".
Spring och köp!

måndag 6 juni 2011

Little Darlings

Jacqueline Wilson är en mästare i att skriva om svåra saker på ett lätt sätt. Jag fattar inte hur hon bär sig åt.
I boken "Little Darlings", hennes sjuttonde bok på svenska, är temat utanförskap, familjetrubbel, tvillingsjälar och slutligen tre önskningar i ett...
Destiny lever med sin trippelarbetande mamma i en förort med ganska hårt klimat. Destiny jobbar hårt i skolan men är ständigt orolig för sin mamma som blir allt mer sliten men som har en dröm om ett annat liv tillsammans med den något bedagade rockstjärnan Danny Kilman. För sin dotters skull.
Sunset är äldsta dottern i "drömfamiljen" Kilman. Hon känner sig som det svarta fåret och kan definitivt inte leva upp till sin mammas (och pappas) önskningar om en söt, smal, välsjungande och väldansande dotter.
Destiny och Sunset träffas en kort stund i samband med en filmpremiärtillställning och känner en stark samhörighet. Men deras olika liv gör att deras fortsatta kontaktmöjligheter blir ytterst komplicerade.
Ända tills Destiny bestämmer sig för att sjunga sin mammans favoritlåt "Destiny" på Bilefields talangjakt.

Jag avundas dig som ännu inte läst boken. Den ÄGER! Man vill verkligen lässluka.