söndag 27 juni 2010

Tänk om...

Lena Sjöberg har skrivit och illusterat en alldeles förtjusande bok om ett förälder-barnförhållande i olika fiktiva djurskepnader.
En hare och dess lilla palt som busar i månens sken och snattar sallad ur en öde köksträdgård.
Om en spindel och lilla spindelbarnet, om skräcködlor, om mammamyggan och hennes lilla knott, om kulting och gris.
Grisen ville se lilla kultingen svalka sig i pölar och rulla sig i lera. "Jag skulle säga åt dig att smutsa ner dig MERA!"
Om fladdermöss, om getingar som ingen tycker om och till slut om tvärtomrelationen där JAG var liten och DU var stor och efter en kväll med städning och fiskgratäng äntligen få kramas, lyssna på en saga och få sova.

Så fint, charmigt och ljuvligt att man bara önskar att många, många upptäcker denna fina bilderbok som dessutom är skriven på rim med Tove Jansson-känsla. Jag tycker att det här är en av årets finaste bilderböcker. Läs och njut!

lördag 19 juni 2010

Biljana är bäst!

Biljana är en störtskön tjej med rötter i Serbien och med en synnerlig talang för fotboll. Hon har en brorsa som har strulat en del, en pappa som är trött på att köra taxi och som plötsligt glömmer hur man lägger in backen.

Biljana spelar vänsterback och är lagkapten i Östmora som har världens bästa tränare, Micke. När laget började spela gick det inte så bra. Micke brukade lova att bjuda alla på glass om laget förlorade med mindre än 10 - 0. Han behövde inte köpa en glass på flera år!
Men tjejerna gav inte upp.

Numera går det riktigt bra. För det mesta. Men dessvärre inte alls i mötet med snobblaget "Äppelhöjden" där allt går åt pipsvängen och Emma, Biljanas bästis hotar med att sluta i laget.
Emma är bra på åtmninstone två saker, att sura och att var bitchig.

För Biljana är fotbollen viktigare än Emma och hon vägrar låta sig styras längre och låter istället sin egen "superbiljana" råda som säger ifrån, tänker själv och som inte bryr sig om skitsnack. Eller, jo.

Det är inte lätt. Inte lätt alls, att vara Biljana, att bli sviken av kompisar, att se sin pappa deppa och vara olyckligt kär i Daniel med dreadlocks.
...Men Biljana ger inte upp!

Martin Jonols har skrivit en härlig och galet rolig fotbollsbok. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Biljana, för det här är humor och pirr hela tiden.

torsdag 17 juni 2010

Som trolleri

Bergtagen är ett vackert ord. Men finns det någon som blir det idag?
Mona är 12 år och med pappa på landet i ensliga sommarstugan.
Hon träffar Mikael, en tystlåten, snygg kille med gnistrande gröna ögon och en härlig doft av skog. Mona vill inget annat än att vara med honom. Hon blir pirrig och darrig när hon är i hans närhet, nästan som besatt.
Mikael är lite konstig ibland, lite annorlunda, liksom underlig. Han verkar märkligt rädd för vatten och har noll koll om mobiler, datorer, vanliga vardagliga saker.
Men han är trygg, härlig, magiskt snygg och alldeles underbar. Mona kan inte sluta tänka på honom. Det är något alldeles speciellt.
När bästa kompisen Nathaly kommer på besök ska tjejerna bada, Mikael vägrar vara i vattnet men blir sånär nerdragen av Nathaly. Det är då det händer det som inte får ske. Det som ingen får se.

Som trolleri är en mycket stark kärleksroman. En roman om att följa sitt hjärta även om det leder till att man tvingas bryta både med familj och vänner.
Berättelsen om Mona och Mikael är som en modern saga. En skogens Romeo och Julia, en Bonnie och Clyde för vår tid, kanske till och med en Bella och Edwardromans. Kan man bli kär i vampyrer så kan man bli kär i troll också.
Det är jag helt övertygad om efter att ha läst Mårten Melins bok.

Jag hörde häromdagen att en lärare läst boken högt i en årskurs sex. Ungarna hade fullkomligt älskat boken. Jag förstår det!

fredag 11 juni 2010

Baksidans hemliga hjältar

Robin och lillasyster Frida har flyttat från fina radhusområdet Framsidan till tionde våningen i ett grått höghus och till ett område med bara tråkiga, grå hus. Alla precis likadana. Baksidan.
Pappa bor i ett av höghusen, mamma bor i ett annat. Dom har flyttat till ett riktigt skitliv, tycker Robin och flyr ut från lägenheten, tar hissen och hamnar i källarvåningen.
Det är så han träffar Farzad och Izzy som har ett hemligt rum i källaren. Där har de en klubb. En hemlig klubb.
Lite barnsligt tycker Robin tills han får höra att det här en klubb för såna som tycker att världen suger. Det passar honom perfekt!
Vad gör man i en klubb för såna som tycker att världen suger? Jo, man räddar världen. "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Citatet blir ledstjärnan för klubbmedlemmarna och nu är det bara att sätta igång att göra goda gärningar. I smyg och så att det knappt märks men dessto smartare! Baksidans hemliga hjältar har viktiga uppdrag framför sig.
Att det inte är det lättaste att rädda världen får de snart visshet om. Men det är spännande och kul och snart har FFGG, Föreningen för Goda Gärningar bildats.

Lite Mästerdetektiven Blomqvist men modernare, roligare och tuffare. Underbart med unga världsförbättrare med ambitioner! Utan moral eller präktighet. Bra bok helt enkelt. Bättre än på länge.
Peter Arrhenius har skrivit och Ingela P Arrhenius har illustrerat.

tisdag 8 juni 2010

Skjut apelsinen

Mikael Niemi har äntligen skrivit en ungdomsbok igen.
Huvudpersonen är 16 år och grå. Hela livet har han varit grå, haft ett meningslöst liv som inte gjort det minsta intryck.
Alltid varit i mitten, aldrig gjort avtryck. Men nu, nu är det livet slut. Hela skolan har sett honom dö - han har gjort bort sig som ingen annan.
Mänskligheten delar han in i skitar och i idioter och han kommer aldrig att tillhöra någon av dessa två grupper. Nej, han har varit grå - men det är slut med det nu. Ett nytt liv. Nu!
Morsans brokiga städrock blir hans nya stil. Alla skrattar och pekar! Bryr han sig? Nej! Jo, en endaste underbar skrattar inte. Det bryr han sig om .
En kuse på kinden, alla ser, alla äcklas. Han vägrar bry sig!
Efter det har han en endaste vän, eller vän och vän, men nåja, någon i alla fall. Det är Pålle, ett mobboffer, en nörd, som samlar vinylskivor och förbereder sig för världskatastrofen i en bunker i skogen med konserver, fotogenkamin och en pistol.

Han har pennan som vapen. Han skriver, han provocerar. Han läser Sartre, Hamsun, Ekelöf och upptäcker ordens kraft. Han vill bomba hela skolan med ord. Han gör det. Anonymt!
Men den underbara vet inte. Vet inte att det är Han som skrivit dikterna som finns överallt i hela skolan. Hon tror att det är Leonard.
Allt är åt helvete. Vad var det för mening att leva om ingen vet vem han innerst inne är. Om ingen kommit nära hans själ.Om ingen lärt känna honom?
"Sartre hade fel trots allt. Det går inte att välja att bli någon annan, hur mycket man än kämpar."
Katastrofen närmar sig...

Skjut apelsinen är en skickligt uppbyggd roman. Det obehagliga oundvikliga slutet närmar sig. Det isar mellan sidorna. Det brinner. Man äcklas och fasar, man skrattar.
Visst, den är vädligt grabbig, väldigt mycket ung pubertetsman, väldigt pojkpatetiskt, men att det finmjuka finns bakom kraken det visar Mikael Niemi, om han nu bara vågar visa vem man är.
Men vem ska trösta knyttet? Det måste till ett litet skrutt!