måndag 13 november 2017

Skräck - elva rysare för mellanstadiet



Några av Sveriges absoluta skräckmästare har skrivit elva rysarnoveller, krypande skräck och kalla kårar. Läskigt bra. 
Första novellen, Natten vid tjärnen,  har Ingelin Angerborn skrivit. Kusinerna Em och Klara  ska tälta första natten på sommarlovet hos mormor och morfar. Men inte alldeles nära huset utan i skogen vid tjärnen. Inte tjärnen tycker mormor, morfar skrattar och säger att det är därför hon är rädd för tjärngubben. Flickorna undrar över tjärngubben och morfar ska till att berätta men mormor tystar honom. - Skräm inte upp tjejerna! 
Tjejerna har bestämt sig för att tälta vid tjärnen och nu går ju inte det precis att ändra bara så där. Ja, ni får i alla fall inte bada i tjärnen säger mormor, den är väldigt djup. 
Ja, ni fattar... stämningen byggs upp. Tjejerna badar såklart, blir skrämda och kan inte somna. Inte förrän en bra bit efter tolvslaget. Till slut somnar de i alla fall men vaknar med ett ryck. Ett  flåsande ljud,  mobilen har ingen täckning, kanske är det ett djur... 

Petter Lidbeck har skrivit en berättelse om två killar som ska ut och ro, fiska i viken nedanför sura gubbens hus, Han som är galen. Ganska snart får de napp. Bottennapp. Med gemensamma krafter drar de upp en svart gummisäck, en sån där vattentät väska som dykare använder. Draget hade fastnat i remmen. De öppnar säcken och ut rasar en pyramid av sedelbuntar... De ror snabbt hem och ringer polisen. Det skulle de inte ha  gjort. Två miljoner trehundrafemtiotusen kronor. Vem har placerat pengarna i sjön?? och varför? 

Siri Spont har skrivit om Sätramumien i vattentornet dit killarna ska gå för att just där ligger bästa  Pokémongymmet. Mamma förbjuder dem att gå dit men såklart går de dit ändå.  "Akta dig för Sätramumien" har någon klottrat på tornet. Med blodröda bokstäver. Förbudsskyltar hindrar inte killarna från att öppna grinden och gå in. Malte springer fram till stegen och börjar klättra... 

Elva lagom långa rysare att läsa i denna mörka tid. Redaktör: Olivia Demant.  Läskigt bra! 
Medverkande författare är Ingelin Angerborn, Alex Haridi, Gustav Tegby, Moa Eriksson Sandberg, Petrus Dahlin, Petter Lidbeck, Siri Spont, Peter Arrhenius, Kerstin Lundberg Hahn, Johan Theorin, Rebecka Åhlund  

måndag 30 oktober 2017

Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi

Valle är en kille som alltid har blåmärken. Som han försöker dölja därhemma. Det är Onders, eller Anders som han egentligen heter, som är värst. Förut nöjde han sig med att nypas och säga fula saker. Men nu slår han hårt, hårt och kallar honom Dockan så att alla skrattar. Onders är värre än värst och Valle har ont i magen varje dag men aldrig att han skulle berätta något därhemma. 

 Valle har fått pappas gamla padda och han brukar sitta och spela för att få tiden att gå. Men en dag händer något. Skärmen blixtrar till och ett pojkansikte fladdrar till. En pojke som vinkar och faktiskt kan prata från paddan. För pojken kan Valle berätta om det jobbiga. 

Nästa dag i skolan är Onders ännu värre. Han tar Valles nya mössa och hotar att ta jackan också. - Du ska inte ha finare kläder än vad jag har, snäser han. 
Valle blir arg men mest rädd. Han börjar skolka och ljuga om friluftsdagar och fågelholkar och allt möjligt. Aldrig att han skulle berätta för mamma och pappa. 

Pojken i paddan vill hjälpa. Tillsammans bestämmer de att Valle inte ska stänga av paddan på hela dagen så att pojken kan se vad som händer i skolan. Av pojken, som får namnet Bruno, blir Valle stärkt och får självförtroende men Onders fortsätter jävlas. Klipper sönder Valles jacka, slåss och hånar. Mobbingen fortsätter ända tills klassen får en nu lärare som  faktiskt ser vad som händer och reagerar.  

Valle är bra på flera saker. Han är bra på matte och att skriva och han är kan springa supersnabbt. En dag utmanar han Onders på löpning. Myran är domare. 

Jonatan Järvi har skrivit en hjärtskärande bok om mobbning. Det som Valle är med om är knappast på något sätt unikt. Inte heller att lärare väljer att blunda. Hoppas att boken blir en högläsningshöjdare i skolan. Jag spoilar att boken har ett lyckligt slut... LÄS! 

fredag 27 oktober 2017

Den förskräckliga historien om lilla Hon


Lilla Hon heter egentligen något annat som ingen kommer ihåg längre  Hon har alltid kallats för Lilla Hon. Hon älskar att hoppa i sängen och kura ihop sig bland kuddar och madrasser. Och att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Hon gillar däremot inte att vara ensam,  hon känner sig ofta rädd och ängslig då. Men hon ÄR väldigt ofta ensam. Hennes mamma och pappa är  trötta, tycker inte om smulor men älskar ordning och reda och att skynda. De skyndar och bär omkring papper och datorer. Hinner inte med Lilla Hon. Det blir bara oordning.

Lilla Hon älskar måndagar då hon får gå till skolan. För i skolan finns kuddrummet där Lilla Hon vill vara. Men de andra eleverna låter henne inte vara med. Hur ska hon göra för att få vara med i kuddrummet?
Lilla Hon tycker om både Magistern och skolan. Och hon ville vara duktig. Varje dag ger hon Magistern små presenter (som han tror är skräp och skyfflar ned i papperskorgen.)
De andra eleverna älskar att skrämma Lilla Hon. De släpper ned spindlar i hennes hår och daggmaskar i hennes väska. och att älskar att berätta de  rysliga historierna om hemska saker som hänt på skolan för länge sen.  Om de fyra spökena som finns i byggnaden. Det är Lärarinnan som spökar på vinden där hon hängde sig för länge sen, det är Matfabrorn som spökar i skolköket,  blodiga Slöjdflickan som spökar på slöjden och Bibliotekspojken som klämdes ihjäl i biblioteket och som skrattar sitt kusliga skratt. Lilla Hon är verkligen rysligt rädd för alla dom där berättelserna.

 En dag i skolan har de andra eleverna långtråkigt. De har tröttnat på att berätta spökhistorier. Istället vill de utmana Lilla Hon. OM hon går upp ensam på skolans vinden en yttepytteliten stund så ska hon få vara med i kuddrummet...

Alltså...  den här boken är så läskigt spännande, skruvad och galen så att man bara älskar den. Läckra illustrationer av Per Gustavsson och påkornetryslig text av Lena Ollmark. En riktigt, riktigt, riktigt bra spökhistoria!

måndag 25 september 2017

Hjördis av Jujja Wieslander

Hjördis bor med mamma, pappa, sin syster och två katter på Solgatan 1. Det bästa stället i hela världen. Ibland kommer farmor och bor ett tag också. Då blir det lite trångt men mysigt. Syrran Marianne  får sova i köket då men det tycker hon är bara bra för hon vill ha ett eget rum.   I samma hus som Hjördis bor hennes bästa kompisar, Monkan och Lena. Det händer alltid roliga saker när Monkan är med, hon är riktigt kaxig och hittar på lite bus och så. Ibland åker de rullskridskor eller går på bio, visslar i biljetterna och käkar godis. 
De tre tjejerna har en egen hemlig klubb och ett hemligt ställe där de gömt ett hemligt skrin. För att hitta till det ställe där de gömt det hemliga skrinet så har de ritat en skattkarta. Och för att komma ihåg var de har skattkartan har de skrivit en lapp. Med osynligt bläck. 
Hjördis har också en alldeles egen hemlighet. Ett vacker ask med snäckor på. Den är så hemlig att inte ens Lena och Monkan får veta. Där har Hjördis gömt sina hemligaste lappar där det står DET HEMSKASTE SOM KAN HÄNDA. Alltså sånt som Hjördis är rädd för, sånt som bara inte FÅR hända. 
 Hjördis och hennes syster har varsin alldeles egen levande katt. Att ha djur är roligt och mysigt men kan också vara väldigt sorgligt som när det hemskaste faktiskt händer ändå. 

Jujja Wieslander har skrivit böckerna och Mamma Mu, Lillebror och Nalle och Dagspöket. Det enkla livet med lekar, roligheter och lite ledsenhet ibland. Även om det här med Hjördis hände för rätt så länge sedan  så kan alla känna igen sig. Känslorna är ju de samma över tiden. 
Hjördis är en perfekt högläsningsbok för fem-sex-åringen och deras och far-och morföräldrar. Boken är förtjusande illustrerad av Lotta Geffenblad. Helt enkelt oemotståndlig. 


måndag 18 september 2017

Vakuum av Mia Öström

Jonna ska gå luciatåg. Ett år efter katastrofen. Inte har hon något vitt att ta på sig under linnet. Bara kläder i olika nyanser av svart. Hon är utslängd i ett ingenting, utan säkerhetslina. 
Att Jonna svimmar är inte konstigt alls. Säger kuratorn. Att sörja är ett heltidsarbete. Jonna pratar men säger ingenting. Munnen gör ljud som andra verkar förstå men ljuden betyder inget särskilt. 
Hon har gått till terapeuten (gängledaren) varje vecka i snart ett år. Gör ljud som terapeuten  (gängledaren) lyssnar till. Mamma och pappa hanterar sorgen själva. Hanterar. Hmm

Jonna hittar lappar som Johan har lämnat efter sig. I vinterstövlarna, i skrivbordslådan, i garderoben. Lappar skrivna på tyska. Det bästa språket. Nyckeln till världens bästa stad. Berlin. De skulle resa dit tillsammans. Jonna och Johan. Men nu är allt fucking Scheisse. Johan är verschwunden. 

Död. Dödat sig själv. Dagarna blir så långa när någon är död. Johan har varit borta snart ett år. Jonna också. 

Nu har mamma och pappa bestämt att Johans rum ska bli ett arbetsrum. Alla grejerna ska bort.  Till Myrorna. Rensas bort, så att Johans saker kan komma andra till nytta. Hjälp. 
Alla gula post-it-lappar med meddelanden till Jonna. Har hon hittat alla? På undersidan av en lampa finns en lapp. Das Berghaus. Fjällhuset. Det älskade fjällhuset där Johan varit varje sommar och jobbat någonstans i närheten. Johan som var tio år äldre och som kunde ALLT. Nyckeln ligger i en blomkruka på fjällhusets farstubro. 
Om några dagar är det julafton. En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. Ingen julklapp till Johan.  I skolan står scenen riggad för julkonsert. Hur kommer det att låta utan trummor. För. Jonna ska inte vara med. Tåget går och Jonna är där. Hon ska leta efter Johan i fjällhuset. Nyckeln ligger i blomkrukan. För att Bearbeta. Förlust. Skulle gängledaren sagt. 

Vakuum är en svindlande vacker, sorgesam bok.  Man läser med tårar som sväller över. Man läser med klump i halsen och suddig blick. 

Mia Öström har skrivit en bok om att mista en nära och mycket kär person i det värsta som kan drabba. När den nära och kära bestämt att avsluta sitt liv själv finns inte bara sorgen, smärtan och saknaden utan också alla frågorna. 

Vakuum är en livsviktig bok. Om livet och döden och om att försöka förstå. Det värsta. 





Pojken från längesen av Kerstin Lundberg Hahn



Toves mamma upptäcker en annons på en antik-sajt. Litet skåp med spöke säljes. Lågt hörnskåp av centraleuropeiskt ursprung. Ca 1890. Slitage. Hyllplan saknas. Säljes p g a spöke.
Ha det skulle man ha, men det där med spöke är nog bara ett försäljningstrick tror mamma och klickar bort annonsen. Men Tove kan inte glömma skåpet och fortsätter kolla. 

Några veckor efteråt kom trädgårdsröjarhelgen och storrensning i garaget. Skräp och gammal bråte ska till återvinningen. 
Det är då, bland allt skräp i  containrarna som de upptäcker SKÅPET. Tove är bombsäker. Det är spökskåpet från nätet!  Mamma hoppar ned i containern och tillsammans lyfter de upp skåpet.  Det är rätt så tungt och något dunsar till inne i skåpet. Med förenade krafter lyckas de få skåpet upp på släpet. Ingen på återvinningscentralen verkar ha sett. Puh! 
"Ett riktigt fynd" tycker mamma. Tove torkar och putsar försiktigt skåpet och pappa byter gångjärn. De pysslar om det som om det vore en skadad fågel. Men en sak är väldigt konstig. Tove kunde ha svurit på att det varit något inne i skåpet när de lyfte upp det från containern, men nu är det helt tomt. 
Varför slänger man ett sådant fint gammalt skåp? 
Tove tjatar sig till att  ha skåpet inne i sitt rum. Det känns lite läskigt men det är ju så vackert. Tove tittar på skåpet tills hon somnar. Det hände inget speciellt. Inte den natten.

Nästa natt hörs ljud från skåpet, en djup suck... och ...skåpluckan åker upp! Tove blir livrädd och rusar in till mamma och pappa. Du kan sova hos oss i natt men i morrn åker schabraket ut, säger mamma. Men Tove vill ha kvar skåpet. Hon framhärdar. Det är något fint med att ha tagit omhand det. Räddat det från soptippen och en säker död.

Tove berättar för kompisarna Melker och Nour och de följer henne hem. De skrattar när de ser skåpet. Öppnar skåpdörren och gastar. Tove tycker att de är okänsliga men säger inget. När de har gått sätter hon sig framför skåpet och stryker på det. Ber skåpet om förlåtelse för Melkers och Nours slams och trams. Hon lovar att inte svika. 

Den följande natten väcks Tove av suckar och klagande ljud, snyftningar. Det kommer från skåpet. Hon blir livrädd men sätter sig upp och tittar. Inne i skåpet sitter en svagt genomskinlig pojke med trasiga kläder och färglöst hår. "Är du ...ett spöke? Vad heter du?" viskade Tove. 

Kerstin Lundberg Hahn har skrivit en annorlunda spökhistoria med historiskt tema som för oss tillbaka till andra världskriget, förföljelserna av romer och förintelsen. Alltihop så fint och berörande berättat att man ser de förskräckliga händelserna framför sig. Att Tove sedan får möjlighet att pussla ihop händelsen via en lyckosam tillfällighet, gör hela historien ännu bättre. Boken är illustrerad med underbara blyertsteckningar av Elisabeth Widmark. 



fredag 8 september 2017

Mördarmormor av Petter Lidbeck


Mormor är barnvakt till Oskar och Elsa. Nu ska Oskar i säng, pronto. "Men Elsa då? försöker Oskar. "Hon är dubbelt så gammal som du" replikerar mormor och så fortsätter gå-och-lägga-sig -protesterna ett långt tag. Mormor är dock obeveklig och Oskar få foga sig men propsar i alla fall på att mormor ska läsa. Nu har hon ju inga glasögon med sig och där gick godnattläsningen bort. "Men berätta nåt´. Berätta om morden!" Mamma säger att morfar är snäll men att du mördar med tummen.
 Då kliver Elsa in i rummet och rättar. "Mamma brukar säga att du mördar med  folk med tungan" säger hon till mormor. Oskar skrattar och mormor räcker ut tungan. Inte är den så vass. 
Men ...Berätta nu! tjatar Oskar. "Berätta om när du och morfar var utomlands i alla länder".

Så startar den underbara och helt vansinniga historien om hur mormor lärde sig att mörda folk med sin tumme. För genom att trycka med tumnageln, mot en punkt bakom offrets öra kan man ha ihjäl värsta muskelberget utan ansträngning. Och det bästa av allt, det blir inga spår. Varken blod eller blåmärken. Först tränade mormor på en staty i trädgården. Minst tusen gånger. För det är viktigt att trycka med tumnageln mot exakt rätt punkt bakom offrets öra. Till slut, efter all träning ville hon prova på en levande människa. Hon berättade såklart inte sina ondsinta planer för någon annan. Inte alls för morfar inte för någon. Detta var en hemlighet som hon inte kunde avslöja det förstod hon. 

En dag kom tillfället som mormor väntat på. En ung man spillde glass på hennes kappa och under tiden han torkade bort kladdet så snodde han mormors plånbok. Detta upptäckte hon strax efter de skilts åt. Mormor blev fly förbannad och satte efter honom i full karriär, in  i en gränd. Han försökte värja sig men hon bara ... tryckte tummen bakom hans öra.  Han föll död ner. Det funkade! 
Detta var det första mordet och sedan följde fler i rask takt ett par tre ...hundra nånting. På ett ungefär. Mormor dödade såklart bara onda människor, onda troll. Det var som ett sätt att städa, göra världen lite bättre. Hmm. 
Ibland använde hon en liten mildare metod med den vänstra tummen och en kortare nagel så blev de endast sövda. Så ... kort eller lång tumnagel, söva eller döda, lite beroende på situation. 

I boken Mördar-Mormor tar Petter Lidbeck i av liv och lust. Dialogen är på kornet, berättelsen uppskruvad och helknäpp. Det är roligt och galet och HELT underbart. Petter Lidbeck i högform är som en svensk Roald Dahl.