Min första världssensation

Abbe, egentligen Matilda Albertina men för enkelhetens skull Abbe, är en tjej som vet vad hon vill. Särskilt när hon blir arg, det blir hon inte så ofta men i denna boken ett par gånger och då händer det grejer. Tillsammans med Antón och Nadja utmanar hon till slut hela Istermyrträsk i tävling för att komma i Guinness rekordbok.
Men Abbe är just nu på en lyxkryssning med sin trissvinnarmamma och håller på att tråkas ihjäl bland tyska uppvaktande smörkillar och finska fnittrande damer. Hon står ut endast genom att tala in historien om världssensationen förra sommaren i mammas mobil. Och det gör hon på ett så roligt och spännande sätt så att man helt enkelt måste läsa vidare.
Abbe bor egentligen i Umeå med mamma och ibland hos pappa. Hon samlar på storord och har en härlig morfar och mormor i "byn som Gud glömde" Istermyrträsk. Där tillbringar hon alla skollov med kompisarna Antón och Nadja som är sådan just superduperkompisar som det är lika härligt att ha tråkigt tillsammans med som att ha roligt. Och roligt har dom för det mesta. Som när de ska försöka slå rekord i mums-mums-ätning, flest tändstickor i näsan eller flest sugrör i munnen.
Men nu är det ju just detta med mammas trissvinst och lyxkryssningsdröm som kommit ivägen. Sån´tur att Abbe ändå kan tala in hela historien för oss.
Annalena Hedman debuterar med en härlig bok om några knasiga eller kanske helt vanliga typer i Västerbottens inland, om mobbning och om galna upptåg. Formen är stilsäker och man har roligt hela tiden man läser. Jag längtar redan efter fortsättningen.

Adzerk - den vita hingsten

Emma känner sig ensam. Det är spänd stämning hemma, mamma och pappa grälar och Emma vill tusen gånger hellre vara i stallet. Bästa kompisen Katrin har slutat rida och gillar istället att vara med Tove och spana på killar. Förstås. Det vill ju Emma också.
Ofta smyger Emma sig ut tidigt, tidigt på morgonen innan föräldrarna vaknar och börjar fråga med sina hur-har.du-det-lilla-gumman-röster. Hon cyklar snabbt iväg till stallet och till sin älskade fina häst Ajax. Han förstår allt och hon satsar väldigt mycket på ridträningen. Det går bra och nu är det snart tävling. Både hon och Ajax är i fin form och det går jättebra.

Hon är så stolt och nöjd men så kommer chocken.

Det vankas prata-ut-middag med mamma och pappa och trots att hon är beredd så kunde hon inte tänka sig något värre. Det är bestämt redan att hela familjen ska åka till Mongoliet i ett halvår! En rädda-familjen-och-äktenskap-resa. Men Emma vill hellre dö. Till Mongoliet. Fatta! Det är ju sjukt långt bort. I en evighet! Borta från Ajax, borta från Katrin, killarna och borta från livet. Hur hemskt kan det bli?

Väl framme i Mongoliet i Ulaan Bataar är det om möjligt ännu värre än vad Emma trodde. I skolan är det hemskt, i huset är det kallt och inte verkar det bli bättre mellan mamma och pappa. Breven hem räddar henne och Katrin förser henne med rapporter från kompislivet.

Men så träffar Emma en jämnårig mongolflicka, nomadtjejen Baska som hon blir vän med och som har samma brinnande intresse för hästar som henne. Emma får följa med Baska till hennes by där de föder upp och tränar hästar och där möter hon Adzerk, den stolta vita hingsten som springer fortare än någon annan. Men Adzerk är stämplad som omöjlig. Snart ska han fångas in, kastreras och kuvas till turridningshäst..

Lin Hallberg har skrivit en fin och läsvärd relationsbok som vare men sig är hästtokig eller inte kan gilla. Den handlar om livet i stallet, i en trasslig familj och om livet bland nomaderna i Mongoliet.

Aldrig som de andra

William har aldrig sett en död. En riktig död person alltså. På film så klart och och på TV, men inte på riktigt. Nu när han nu står med en verklig, död person framför sig vet han inte hur det ska vara men han är säker på att det inte ska vara så här, något är konstigt och fel.

Stina Frisell, 88 år har försvunnit från äldreboendet och hela klassen ska delta i skallgången. Efter några timmar avblåses skallgången och eleverna får gå hem. Den försvunna kvinnan hittas död i skogen.
Nästa dag, på väg till skolan får William syn på en dam på en parkbänk, en äldre dam som sitter helt stilla med sin kappa i knät och verkar vara just den efterlysta Stina Frisell.
Det är bara en grej som inte stämmer. Grejen är att hon faktiskt är död.
Men William kan se henne, han kan tala med henne. Kanske kan han hjälpa henne? För det är en sak som måste ske, ett uppdrag som ska klaras av innan Stina får frid och kan gå vidare från livet till döden.

"Aldrig som de andra" är en riktig höjdarbok. Peter Arrhenius har skrivit den som en spökhistoria, en deckare, en historisk berättelse där trådarna leder tillbaka till de mörkaste krafterna under andra världskriget men också till olycklig kärlek, till nästan glömda hemligheter och till en alldeles underbar läsupplevelse. Ännu en fantastisk mellanåldersbok som har nästan allt man kan begära. Jag kan starkt rekommendera den. LÄS!

Gabriella Stjärna och tjuven

Gabriells Stjärna är en kort tjej som vill bli bättre. Hon vill bli bättre på att växa, bättre på att ta det lugnt, på att trösta, på att sova ut, på att sluta skrämma upp sig själv, på att ligga lågt. Hon vill bli bättre på att prata väder och bättre på att hålla masken.
Hon vill helt enkelt skita i att Nelly har en rik farsa som bjuder henne på resor till Tibet och New York, som har ett glitterkalas dit alla i klassen är bjudna och får en underbar glace au four. Hur läckert är inte det?
Gabriella Stjärna är 11 år och det är när fröken ber alla berätta semesterminnen inför hela klassen som det märks så himla tydligt om man varit i Tibet, New York eller i Halden. Det blir så väldigt uppenbart om vissa (Nelly) får allt man pekar på och andra får nöja sig med Halden och begagnade veckotidningar.

På Nellys kalas försvinner den coola inspelningsbara grodan som Nelly fått när hon var i New York. På något mystiskt sätt är den bara borta och Nelly är bombsäker på att det är Mikaela som snott den.

Gabriella Stjärna och tjuven är en bok om klasskillnader. Om att har ett stort fint hus med många rum eller lägenhet på tredje våningen, om att få vad man vill och pekar på, eller inte. En bok om när detta är som viktigast. På mellanstadiet. Då när ALLA åker till Kanarieöarna och får ALLT de pekar på. Heja Gabi! Jag gillar dig!

Åskans döttrar

Två flickor föds under samma omständigheter men med hundratals års

mellanrum. Vilda och Tora är bägge två födda under åskoväder, de är Åskans döttrar. De har bägge en stark okuvlig vilja och ett uppdrag att rädda liv.

Ett smycke förenar dem båda.

Vildas pappa försvinner under sitt journalistuppdrag i Irak. Han är tillfångatagen och kidnapparna kräver stora penningsummor i utbyte. Allt känns så hemskt som det bara kan bli. Mamma är förtvivlad och Vilda och hennes bror Erik får bo hos farfar på Gotland.

Där blir Vilda vän med Agnes och tillsammans med bröderna så spelar de levande rollspel, men bara på villkor att Erik får vara hövding. Vilda tappar sin mobil och blir smått hysterisk.

Hon väntar ju bara på meddelande från pappa, om att han lever, om han kommer hem.

När hon letar efter moblien hittar hon istället ett gammalt smycke av kristall och underliga saker börjar hända. På nätterna drömmer Vilda om en flicka som liknar henne och om en hund.

Flickan verkar vilja säga eller varna henne för något. Vilda önskar av hela sitt hjärta att pappa ska komma hem. Hur ska det gå till. Kan smycket och den mystiska flickan i drömmen hjälpa henne?

Ingela Magner har skrivit en spännande och magisk berättelse om dåtid och nutid om Gotland, Irak och vikingatidens Persien och om starka flickors starka önskningar. En riktig bladvändare!

Dunderlunds bästa bokstav

Dunderlund älskar sin Traktor, rallarosor och Rökt Fläsk på Hårt Bröd. Han bor längst bor i byn med en vidunderlig utsikt över sjön. I byn bor också Asta Udd som är tre dagar äldre än Dunderlund, hon har skinn på näsan och ordning i trädgårdslandet. Hon har också sjutton stycken barnbarn. Dunderlund har inga barnbarn och inga barn heller för den delen.

Det är om ett av Asta Udds barnbarn, Frida och om Dunderlund denna bok handlar.

Och det handlar om bokstäver och att bokstäver kan betyda olika saker som t ex I som kan vara i postlådan eller IIIII som när man doppar sig i sjön. Förstår ni? Dunderlund som inte tänkt på bokstäver på detta sätt, fastän han är en fena på korsord, förstår att Frida är en flicka som vet en hel del. Han går hem och funderar. På sin bästa bokstav. För alla har en bästa bokstav säger Frida. Bestämt.

Dunderlund har ingen bästa bokstav men han ringer till sin syster i Övre Soppero och frågar henne. Hon vet direkt att hennes favorit är O. Hon blir så glad och lätt om hjärtat av O.

Dunderlund funderar och grubblar. Länge.

"Och livet är hårt och natten är mjuk och Dunderlund mumlar: Nu. Nu vet jag.

Åsa Lind har skrivit texten och Sara Lundberg har illustrerat denna hissnande vackra bilderbokstavsbok om Dunderlund och Frida. "Dunderlunds bästa bokstav" är något nytt, fräscht och vackert. Man blir glad och lätt i hjärtat av den.

Lite grann påminner den om Herman-böckerna av Stian Hole. Collagetekniken, filosofin, gamlingar-barn och humorn. Men riktigt ända till den nivån når den inte. Men ändå. Väldigt bra!

Tillbaka till Sjumilaskogen - nya äventyr med Nalle Puh

En Nalle Puh-älskare som jag, är mycket skeptiskt över projektet att skriva fortsättning på A.A Milnes Nalle Puh-böcker. Men jag finner mig snart sitta och mysa och småle i samma godmodiga sagostämning som när jag läste den riktiga Nalle Puh senast.
I första kapitlet kommer Christoffer Robin tillbaka och alla djuren ordnar ett riktigt Välkåmmen Hem-Kalas. Uggla blir tävlingsledare i en stavningstävling som blir inställd när det börjar regna "då stavning är svårt nog i det bästa av väder men omöjligt i regn". Jubel bland alla djuren och Christoffer Robin bjuder på rostat bröd med jordgubbssylt och ger förstapriset till tävlingsledaren, Uggla (gissa om han blev nöjd)
Det kommer ett nytt litet djur till sjumilaskogen. En utter, vid namn Lutter, som hamnat i stor nöd då floden nästan torkat ut. Hon är lite av en viktigpetter, men också en riktig sötnos, som startar Sjumilaskolan och lär ut Vett och Etikett, Dans och Kroppshållning, Retorik och Vattensport. I-or blir utnämnd till rektor (mycket stolt) och Kanin lär ut om Saker Som Måste Vikas (servetter, bordsdukar, lakan) till skillnad från Saker Som Verkligen Inte Viks( hårdkokta ägg, spindelnät, skrivbord). Snart är det lunch och rast och om någon dag har alla glömt allt om skolan.

Den engelske roman- och pjäsförfattaren David Benedictus har skrivit texten som tar vid där A. A. Milne slutade. Mark Burgess, av Shepards barnbarn godkänd och ofta anlitad Puh-illustratör, står för illustrationerna i Shepards anda.

Jag tycker att Benecitus lyckas riktigt bra i plagiatprojektet, samma ton, kanske lite hurtigare än Milne men ändå mycket trevligt och Puh-aktigt. Jag gillar den här men bävar ändå inför flera. Jag vill inte ha "Tillbaka till Sjumilaskogen 2" och "Tillbaka till Sjumilaskogen 3". Den här räcker som fortsättning.
Lotta Olsson, författare och poet, har översatt och det ger hög kvalitetspoäng!