måndag 23 april 2018

Mister Orange av Truus Matti




Linus bor i New York och året är 1943. Kriget är det alltigenom överskuggande och Linus storebror Albie har anmält sig som frivillig  i kriget den dagen han fyllde 18 år.
Till föräldrarnas stora förtvivlan.
Linus får nya skor och ärver storebrors jobb som springpojke till frukt - och grönsaksaffären som hans far äger. Han får ny säng också, Albies gamla,  och slipper dela rum med småttingarna. Han får också ett viktigt uppdrag av Albie. Att hålla ordning på Albies alla Stålmannentidningar, Action Comics,  och köpa ett nytt nummer varje månad. Simon, som har överslafen behöver inget få veta och småttingarna ska hållas undan så att inte tidningarna förstörs och blir sönderrivna. Linus tycker att Stålmannen och Albie faktiskt liknar varandra 

Ännu så länge tycker Linus att allt är vädligt spännande. Att Albie ska bli soldat och hyllas som en hjälte. 

Jobbet som springpojke är nytt och roligt men ganska tungt och en av kunderna med ett namn som inte går att uttala, bor väldigt långt bort, minst 10 kvarter och han ska ha en hel låda med apelsiner. Puh! Pojkarna kallar honom för mr Orange, pappa muttrar. 

Efter kl. halv fem ska lådan med apelsiner levereras och Linus hittar så småningom. Musik strömmar ut ur våningen och en man med mild röst med brytning syns bakom dörren.  En låda med hälsa! ropar mannen och kastar en apelsin mot Linus som försöker fånga den,  men ramlar. På detta sätt blir de bägge bekanta och mr Orange bjuder in Linus för att plåstra om.
Lägenheten ser inte alls ut som något annat ställe som Linus besökt. Alla väggar är vita och mitt i allt vitt små grupper med färgglada kvadrater. Små öar av färg i ett hav av vitt. Mannen  berättar att han är målare och har flyttat från Europa för att fly kriget. Linus gillar samtalen med konstnären. De samtalar varje vecka om konst, om färg, om musik, om fantasi  och om kriget.

 Albie skickar regelbundet hem brev som familjen läser tillsammans. Det är spännande att tänka på kriget tycker syskonen men föräldrarna är väldigt oroliga. Linus berättar för mr Orange och för Stålmannen, sakta kommer han även till insikt att kriget inte är någon hjältelek. 

En gång kommer ett brev med en speciell önskan från Albie. En av hans soldatkamrater vill ge en särskild födelsedagspresent till sin mamma. Linus utför uppdraget. Ganska snart kommer ytterligare ett brev med ett parti som pappan inte läser upp (märker Linus) Han snokar upp det och läser det i smyg. Det skulle han inte ha gjort. 

Mister Orange är en ovanlig bok. En filosofisk och varm berättelse om kriget men också om barns tankar och om konstens uppgifter.
Mister Orange är  förebilden för  Mondrian som föddes i Holland men arbetade i mestadels i Paris och efter krigets utbrott i  New York. Där började han helt och hållet från början med sitt måleri och arbetade i sin nya atelje med en enda tavla Victory Boogie-Woogie, med färgad teip och med hög musik i skivspelaren. Truus Matti är en nederländsk författare. Mister Orange kom 2012 i originalupplaga i Holland. Den svenska boken i översättning, blev nominerad till Peter Pan-priset 2018. 

måndag 12 mars 2018

Flickan utan näsa av Georgia Byng

Alice Peasbody levde under den viktorianska eran i England. Det var en tid då sotare kunde skicka upp små barn i skorstenarna för att sota och den tid då lärare slog vänsterhänta barn tills de lärde sig skriva med höger hand. På den här tiden hade kvinnorna inte rösträtt och folk kunde gå på Freak Show för att se och skratta åt mannen med elefantansikte eller de siamesiska tvillingarna som satt ihop vid höften.

På många sätt en förfärlig tid men också en tid av förändringar. Saker och ting kan förändras till det bättre när godhjärtade människor kämpar för det. Alice Peasbody var en av de här godhjärtade människorna. Men det tog en lång tid innan hon förstod det.

Alice hade två namn. Hennes rätta namn Alice Peasbody och så hade hon ett öknamn som barnen gav henne: Månansiktet. De kallade henne så för att hon saknade näsa. En del vuxna kunde till och med säga till hennes föräldrar att gömma henne. "Uch hon är ju ett monster!" Många skrattade åt henne och retade henne för att hon inte kunde känna lukter.

Alice började klä sig i grå kläder för att inte synas eller gå med huva för att dölja sig för folk. Alice tyckte bättre om natten och mörkret som var vänligt mot henne.

När Alice var tolv år gick hon på cirkus och fick se en clown och upptäckte då hans lösnäsa. Nästa dag gick hon med sina föräldrar till en doktor för att be om att få en lösnäsa. Hon fick snart en näsa av porslin som satt fast på ett par glasögon.
Några år senare dog bägge hennes föräldrar i en olycka och Alice började jobba på ett advokatkontor. Där blev hon vän med Daisy som älskade ord men var urusel på att stava. Från sitt fönster kunde hon också se hur den lille pojken Ben blev slagen och hunsad av sin sotarmästare. Han fick knappt något att äta för att han lättare skulle ta sig upp i skorstenarna. Bens arbetsgivare var ofta berusad. Han var grym och elak. Alice bestämde sig för att rädda pojken och skrämma hans chef. Hennes ansikte kunde ju faktiskt hjälpa henne.

Flickan utan näsa är som en saga. Vacker och vemodig. Sorglig och rörande. En fin berättelse om moral och klokhet och när den svage får revansch utan att ge igen.
Boken är rikligt  illustrerad av Gary Blythe och texten översatt av Helena Olsson. En liten högläsningspärla helt enkelt.

söndag 11 mars 2018

Dödsbo av Mia Öström


Pappa har bråttom, mamma gråter och Nino är ensam. Hon fattade att de skulle skilja sig långt innan de berättade. Nu ska de sälja radhuset och köpa två lägenheter. Nino kommer att flytta mellan mamma och pappa hela tiden, hon kommer inte att bo någonstans, bara vara mittemellan. Så tänker Nino innan hon vet något om lägenheten i det mörkgröna och gamla huset med spetsigt tak. Lägenheten som heter Dödsbo och som är proppfull med grejer och gamla möbler. Ni kan sälja rubbet säjer mäklaren. Lägenheten har "Stora möjligheter" säger han.  "Bra pris!"
Nino tycker att det är lite mysigt och öppnar en garderobsdörr i vardagsrummet. Konstigt ställe att ha en garderob på tänker hon men därinnanför finns ett likadant men spegelvänt vardagsrum. En brasa knastrar i kakelugnen och ljus glimmar i kristallkronan. Någon rör sig. En hostning och gäspning från fåtöljen. En kvinna i svart klänning reser sig upp. Nino backar snabbt ut därifrån. 

Nino och mamma flyttar in en månad senare. På höstlovet. Deras radhus blev sålt på nolltid och pappa bor hos en kompis så länge. Mamma suckar och gråter, vill inte flytta till en sunkig lägenhet med murriga tapeter. Som att bo på en loppis. Högst upp i ett gammalt skrutthus. Utan hiss. Och med en massa kajor som väsnas utanför. 
Nino bär flyttlådor, räknar trappor, suckar. Stöter ihop med en kille som hjälper till att bära. Han heter David och bor en trappa ner. Kul tycker han. Nino. Not. Hon vill att allt ska vara som förut. Med pappa och mamma och radhus och inte byta skola. 
På kvällen är det svårt att somna. Trädgrenarna rör sig i vinden. Kajorna har tystnat. Så mittemellan vakenhet och sömn hör hon rösterna. Två barn som pratar med varandra, som skrattar. Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar.... Ingen slipper härfram...Nino sätter sig upp, tittar på mobilen. det är snart midnatt. Vilka barn får vara uppe så här sent? 

Nino frågar mamma nästa dag om hon också hörde barnen igår. Men här bor ju bara gamla människor säger mamma, det sa ju din kompis igår.  Det måste vara från huset bredvid. Mamma rusar iväg till jobbet. Nino är ledig från skolan. Det är höstlov. 
Det blir inget händelselöst lov precis. 

Mia Öström har skrivit en slukarrysare med lockande titel och läskigt omslag.  En bok som både kan fungera utmärkt som högläsning eller som egenläsning. Med absolut språkgehör, korta kapitel och cliffhangers blir det här en riktig bladvändare. "Bara ett kapitel till?" 

tisdag 6 mars 2018

Frallan är bäst av Sara Ohlsson


Frallan heter egentligen Fransesca Fransson men alla kallar henne för Frallan. Alla utom mormor. Mormor kallar henne för Gullfisen, Smartkakan eller Kraken Kakansson eller lite vad som helst. Frallan bor med mamma och mormor, fast mormor bor i ett eget hus. 
Hos mormor får man vara och göra lite hur som helst,  hon har så många och roliga saker. Hon har nästan alltid just det man behöver. Om hon letar lite grann. 
Hos mormor får Frallan tjocka falukorvsskivor till lunch, som man inte behöver steka. Det är onödigt tycker mormor. Blir man inte mätt får Frallan glass till efterrätt. Mormor har också växthus av glas där det blir de godaste gurkorna, tomaterna och vindruvorna. 

Mormor är väldigt glömsk och ganska rolig. Men Frallans mamma blir tokig på mormor. Sin egen mamma alltså. Tänk om hon glömmer att stänga av spisen, säger mamma. - Men mormor använder ju inte spisen säger Frallan. Då blir mamma ännu argare på mormor. 
Men idag är inte mamma arg för det är den bästa dagen. Det är tävlingsdag! Frallan och mamma älskar att tävla. 
Reglerna är viktiga. Man får välja tre grenar var och man får INTE fuska. Den som förlorar får INTE blir sur på den som vinner. (det är en supersvår regel tycker mamma också) 
Frallan funderar på att välja balansgång, baklängesspring och högsta tornet. Mamma kommer nog att välja tråkiga grenar som längdhopp och att diska på tid. Tror Frallan. 
Mormor ska vara domare! Nu gäller det att ladda för TÄVLINGSDAGEN. 

Sara Ohlsson har skrivit en superrolig och fantasifull girl-powerbok. Man fnissar och gapskrattar och blir inspirerad. Bilderna av Lisen Adbåge är lika fnissiga och inspirerande. Det går inte att inte tänka Loranga och Mazarin när man läser,  men Frallan och hennes mamma och mormor är alldeles sin egna berättelse. En fin, varm, rolig, lagom lång högläsningsbok för förskoleåldern. Jag vill också ha en tävlingsdag. Och. Tänk ändå om man hade en fem, sex-åring i närheten. Att läsa högt för.  NU!


måndag 26 februari 2018

BEVA och kärleken av Monica Zak och Gunna Grähs

Beva är kär. I Oskar. Det flyger fjärilar i magen när hon tittar på honom. Beva hoppas varje dag att Oskar ska fråga chans eller att han ska skiva en lapp och lägga i hennes låda. Men det gör han aldrig. Beva tar med sig sin stickning till skolan. En halsduk ska det bli. Oskar kommer fram och tycker att hon stickar så fint. Han vill läras sig sticka. Beva visar. 
En dag ligger det ett paket i Bevas brevlåda. Ett paket från Oskar....
Men någon dag därefter kommer Miriam fram och säger att Oskar hälsar att det är slut och sen blir de ihop igen. Men efter leken i varggropen får det vara nog. Nu är det inte roligt längre.  

Monica Zak har skrivit en fin och berörande liten kärlekshistoria om den första pirrande och lite vanskliga kärleken. Det blir slut och bra igen. Flera gånger. Gunna Grähs har illustrerat med starka och känslosamma bilder. Hon har tecknat kroppsuttryck och blickar så att man känner hela pirret, ledsamheten, ilskan och glädjen.
Beva och kärleken är en nybörjarläsningsbok som kan attrahera många. Nu ska jag sticka en lång, röd halsduk! 

onsdag 21 februari 2018

LARS är LOL av Iben Akerlie


Första dagen i sexan efter sommarlovet. Amanda har drömt om Adam hela sommaren. Om att Adam och Amanda är lika med sant och att hon nu äntligen ska VÅGA prata med honom. Kompisarna Sari och Kay peppar. Hur svårt kan det va´? 
Amanda samlar allt mod och går fram till Adam. Ingen plan direkt utan bara liksom "Hej". "Haft en bra sommar?" Adam går lite nonchalant bort mot en kompis i parallellklassen som räcker över en flaska mineralvatten. Adam vänder och går rakt mot Amanda. Hjärtat slår dubbeltrippelslag men ... varför ler han och varför skrattar kompisen. Så skruvar Adam av korken på flaskan, håller tummen för öppningen och skakar häftigt... 

Ja, ni förstår. Inte blir det en drömöppning i sexan precis. För Amanda. Nerdränkt av mineralvatten och förnedrad springer hon därifrån. Kompisarna tröstar medan "poppistjejerna" Anna och Christina hånar och skrattar. 

Terminen fortsätter inte bättre precis. För Amanda.  Alla i kassen ska få ett fadderbarn från ettan. En tradition som uppskattas och som alla tycker är mysigt och bra. Men för Amanda blir det annorlunda. Hon blir utvald att vara fadder till en ny kille som ska börja i samma klass. Lars. Fröken har valt ut Amanda för att hon är en modig och ovanligt mogen tjej till detta uppdrag. För detta är en mycket speciell uppgift. Att vara fadder till Lars. Han har Downs syndrom. 
Fröken lämnar över detta som ett vackert inslaget paket, och något som Amanda borde glädja sig över. Hon ska alltså jubla över att inte bli fadder till en gullig förstaklassare utan till en som är lika gammal som hon själv och som går i samma klass. Och som har Down syndrom. 

Amanda jublar inte men tar sig an uppgiften med stort mod. Skriver välkomstbrev till Lars som förväntas av henne + att hon skriver ett brev till sig själv om att SLUTA tycka om ADAM eftersom han är en egoistisk och överlägsen fjant. 
Nästa dag lämnar hon över brevet till Lars. Lars är bänkgranne med Adam. Allt går bra förutom att hon häver ut sig "Du är ful i håret" till Adam. Alltså. Hur gick det till? Men brevet då. Ja, det gick ju inte heller så bra. Hon hade lämnat fel brev. Adam har läst och hon är HELT bortgjord. 

Efter denna inledning så anar man att det inte kommer fortsätta så bra för Amanda. Okej. Fadderskapet går bra. På skolan är hon ganska neutral mot Lars men då och då följer hon med Lars hem. Inte så att de andra ser det, såklart men det är väldigt trevligt. De dricker kaffelatte och hittar på harrypottertrollformler och skrattar, gör pasta och chillar med Lars pappa. 

I skolan rycker Amanda ut till undsättning ett par gånger när Lars går in i Harrypotter-trollerivärlden och får honom på banan igen. Dock är det något med Anna och Christina. De verkar fota/filma med mobilen. Men äsch. Inget finns upplagt på deras annabananasblogg som mest innehåller sminktips och annat fjant. Men nåt´skumt är det. 

Och det blir ännu värre och värre än värst när Amanda gör något som hon kommer att ångra så in i bängen att. Kan man göra mer än att be om förlåtelse? Kan man få alla att förstå att man ångrar sig? 

Amanda blir utfryst och ensam. Men kämpar på. Ända till julshowen. 

LARS är LOL är en urstark berättelse om livet och det svåra i att vara sig själv. Att våga säga ifrån, att stå upp för kompisar, att lita på sig själv. Det var länge sedan jag läste en så rakt-in-i-hjärtat-bra bok. Jag skrattade, led och grät. Den här boken väcker alla känslor. BÄST! 

Författaren, Iben Akerlie, född 1988 är en norsk skådespelare bosatt i Oslo. Hösten 2016 debuterade hon med barnboken Lars är LOL, som utsågs till årets bästa barnboksdebut och var en mest sålda barnboken i Norge samma år. 
Boken är översatt av Sabina Söderlund. 

måndag 22 januari 2018

Tur att vi finns! av Håkan Jaensson och Ida Björs


Tim är Tim och Tom är Tom, de är tvillingar och tillsammans är de Tottarna. De råkar ofta ut för äventyr och spännande tokigheter. Hela tiden. 
De räddar en fluga genom att åka ut till flugornas himmelrike, gödselstacken, de flyger ballong och hamnar rakt ner i ett bankrån, de släpper ut lite lammungar och får och kör bil till BB. Det rycker in på pappas jobb och hjälper till på förskolan, räddar en hund och agerar kärleksförmedlare. Ja det låter helt otroligt och det är det också. Men roligt. Och lagom spännande. Tur att Tottarna finns!

I elva lagom långa kapitel och med härliga färgbilder förmedlas historierna. Lagom för de yngsta kapitelhögläsningslyssnarna. 

Håkan Jaensson är författaren och har skrivit många barnböcker, bl a kultböckerna om Nussekudden, böckerna om Buller och den fina och existensiella boken "Dödsknäpp". 
Ida Björs är illustratör och konstnär och är utbildad på Konstfack. Hon har medverkat i en stor mängd bilderböcker och även illustrerat i bl a Dagens Nyheter och Kamratposten.