måndag 17 september 2018

Rymlingarna av Ulf Stark

Farfar ligger på sjukhus. Han har har problem med sitt allt för stora och svaga hjärta och sitt ben som han brutit inte bara en gång utan två, helt nyligen. Farfar domderar och är ilsken, svär så det osar och känner sig instängd på sjukhuset. Maten smakar inte och han vill inte alls vara där. Han är ingen populär patient. 
Ulf eller Lill-Gottfrid, som farfar kallar sitt barnbarn, är däremot förtjust i farfar. Det är en ömsesidigt kärlek, något som Ulfs pappa tandläkaren inte kan förstå. Pappan drar sig för att åka och hälsa på farfar för att  troligen bara bli utskälld. Sonsonen åker själv dit med en pilsner och en sillsmörgås till farfar. "Det här var grejer, det" säger farfar. Han hatar sjukhusmaten som inte smakar något. 

Så kommer det sig att de planerar en rymning tillsammans. Nästa lördag ska det ske. Med taxi till båten och sen till landet i skärgården.  Dit är det lagom långt att rymma. "Men se för helsefyr till att pappa inte kommer med" säger farfar. Sen säger han ett ord till. "Lingonsylt". Helt obegripligt. 


Planen kräver rätt många lögner, köttbullar, pilsner och bagarhjälp av Adam-Ronny som även ska agera taxichaufför. Allt går enligt plan, farfar kommer med och Adam-Ronny lurar både farfar och sjukhuspersonalen. De får med sig  tabletter för hjärtat och för att farfar ska hålla sig lugn och inte svära så mycket. 

  Farfar njuter på båten och visst ser de farmor som står och vinkar på balkongen, fast hon varit död i något år nu. Farfar åker bakåt i tiden det syns på ansiktet. Huset ligger på en höjd, i folkmun kallad,  Klippiga bergen. Farfar ska ta sig upp, fast det är hur brant som helst. Två timmar tar det. "Det är dom satans byxornas fel", säger farfar. "Dom är för trånga." 

Att detta blir en magiskt om än lite strapatsrik helg är ju givet. Det kan man vara i trygg förvissning om när man läser något som Ulf Stark skrivit.
En underbar kärlek mellan farfar och sonson och en kärleksfull saknad som botas en aning av en burk kvarglömd lingonsylt. Ömsint, roande, sorgesamt och underbart. Genialt berättat helt enkelt. 
Att detta skulle bli Ulf Starks sista bok är också oerhört sorgesamt men också så himla fint. En mycket värdig och omfamnande slutbok.
Kitty Crowthers illustrationer i pastellkrita gör hela boken till en fantastisk helhet där ljus och mörker, ilska och glädje, dröm och verklighet bilder en perfekt fond till texten. 

En högläsningsbok för alla åldrar med en layout som lovar lika mycket i form som innehållet ger. I love it! 


onsdag 12 september 2018

Gruvan av Sara Lövestam


Utöskräcken är den vidrigaste varelse du kan tänka dig. Ellens storebror försöker skrämma vettet ur henne. 
- Han gick i land på Utö för flera hundr år sedan, han var enormt stor och kunde strypa ett barn med ena handen om han ville... Han hade stripigt hår och en ryckig, haltande gångstil, och man såg rent hat komma ur hans ögon. Ur ena mungipan rann det spott... och ibland blod. Och han kunde ta sig genom väggar. Det var på så sätt han kunde stjäla dispontens dyrbara guldklocka. 

Nu går han igen. Han spökar...  Han tar upp sin stora smutsiga hand med långa svarta naglar och så klöser han på väggen. ett skrap, två skrap, tre skarp så är han inne...

Ellen tycker att det är läskig... vill INTE visa. Hur ska hon kunna sova i skjulet om hon är rädd för sin egen bror. 
Ingen i familjen fattar varför Ellen envisas med att vilja sova i skjulet.(Utom Sofia, pappas nya tjej som tycker att det verkar mysigt) 
Men det var ju just det. För Ellen är skjulet som en del av naturen, ett pyttelitet hus, nästan som ett tält.
 - Du kommer aldrig att klara hela natten, säger storebror Adrian. - När Utöskräcken ska ta ett barn brukar han börja med att titta in genom fönstren. 

Nog är hon ett modigt barn, Ellen. Med en luftmadrass och en sovsäck drar hon iväg ut till skjulet. Hon tror inte på spökhistorier och hon ska klara av det. Men ...när hon hör tre skrap så känner hon sig ganska hjälplös, skrapningarna fortsätter hela natten men när inget händer så ...vid femtiden somnar hon. När pappa kommer och väcker henne har hon sovit i fyra timmar. 

Storebrorsan är nog lite imponerad och Sofia tycker att hon varit  jättemodig. Ellen fnyser och berättar inte hur rädd hon varit. 
Men... skjulet har blivit ett ställe dit hon kan dra sig undan då och då. 
Det är där och då hon hittar boken. Som finns instucken mellan några stockar i huset. Som i ett lönnfack ligger den. En bok utan titel och skriven för hand. Bokstäver i en skrivstil som är svårläst och med konstig stavning. Vem kan ha skrivit?
Till slut lyckas Ellen tyda några meningar. Det är Anton 12 år som skriver. En bok som han fått av magister Krona. Ellen blir fast i boken och läser om Anton som levde för 170 år sedan på Utö. Hon berättar inte för någon om boken och läsningen blir mer och mer spännande. Hon förstår inte allt men tillräckligt mycket för att verkligen vilja fortsätta läsa. Hon börjar fråga om konstiga ord, om händelser, om gruvan på Utö. 

I boken rullas en historia upp som handlar om klass, om drömmar och om att växa upp i en gruvarbetarfamilj. Om disponenten,  om läraren och om krossade möjligheter. En spännande och rörande historia som berättas på ett genialt sätt. 

Sara Lövestam har skrivit en riktig bladvändare som är både intressant, spännande och med stora känslor. 

onsdag 29 augusti 2018

Det fina med Kerstin av Helena Hedlund

Kerstin sitter i skolan och ska rita sitt självporträtt. Alla verkar rita sitt snabbaste och bästa men för Kerstin går det inte alls bra. Om hon varit osynlig skulle det varit ett fint porträtt men hon är ju inte det. Så. Hon ritar snabbt en ring, och två ögon och en mun. Röd och glad men stängd och så näsan. Fullt med fräknar. Men när hon ska rita håret tar det stopp. Det finns ju ingen guldpenna. Det funkar inte alls lika bra med rött eller orange som fröken föreslår. Äsch!

Kerstin bor på landet. Det är långt till kompisen Fatima men det gör inget för egentligen trivs Kerstin bra med sig själv och att vara ensam.  Hon samlar på guld och förutom att hon har ett hår som lyser som guld, som hennes pappa brukar säga, så har hon en hel liten guldsamling i en låda under sängen.
Där samlar hon fina guldiga saker som hon hittar. 

Nästa dag i skolan ska alla jobba med lera, det ska bli till utställningen med vernissage som föräldrarna ska bli inbjudna till. Fröken visar hur man kan göra en lergök och  barnen gör lite olika djur. Kerstin gör en bläckfisk, Fatima gör en monsterhäst.
På rasten gör Kerstin en underbar upptäckt. Hon hittar en ring i korridoren, en guldring. Perfekt till hennes guldsamling. Kerstin gömmer ringen i fickan. Det är ingen som vet om hennes hemliga samling. Hon visar den inte ens för Fatima.

Nästa morgon frågar fröken om någon sett en ring, hennes vigselring. Alla ropar Neeej! Även Kerstin. Kerstins hjärta bultar hårt, hårt. Men hon kniper igen munnen. Nu är det försent. Att säga något.

Nybygget är ett gammalt ödehus som står nära Kerstins hus. Där vill hon bo när hon blir stor men det säger hon inte till någon. Hon brukar vara där i smyg när hon vill vara ifred. Mamma önskar att det ska flytta in en barnfamilj där. Så att det ska bli lite liv i byn. Kerstin tycker att det räcker med liv som det är. 
Men en dag flyttar det faktiskt in en mamma och en pojke i "Nybygget".  Pojken heter Gunnar och han kan trolla. Dessutom har han samma guldglänsande hår som Kerstins.  Snart kommer de att bli kompisar men först är det vernissage med en katastrofhändelse och ett höstlov med lek.  Sen börjar Gunnar i samma klass som Kerstin. Äntligen! 

Det fina med Kerstin är en underbar  högläsningsbok med mycket samvetesoro, klumpar i magen och tårar i smyg. Starka känslor med kompisar och familj och hur allt blir mycket bättre bara man berättar om hur det är. 
Ett riktigt bra trolleri lyckas de också med. 

Det fina med Kerstin är Helena Hedlunds debutbok. Härligt bra! Illustrationer av fenomenala Katarina Strömgård. Läsning anbefalles! 




måndag 13 augusti 2018

Jojje 5 år av Ellen Karlsson


Jojje går på en förskola som heter Havet, på avdelningen Fiskmåsen. Vi får hänga med Jojje en hel vecka från söndag till söndag.
Klockan fem varje söndag äter Jojje och hans mamma och pappa middag ihop. Sen är det pappavecka eller mammavecka. Just denna vecka är det pappa som kommer på middag hemma hos mamma. Jojje håller på med en teckning om rymden som han tar med till pappa. Hela solsystemet ska med.
Snart är det kväll och läggdags.  Jojje ligger nära, nära, pappa för ibland kommer det en läskig kolsvart  känsla som att  han ska försvinna om inte pappa eller mamma ligger supernära. Känslan kommer mest på kvällarna men ibland kan det hända på dagen men det vill han inte alls prata om.

På måndag är det förskoledag. På Jojjes avdelning går han själv och Uma och tio barn till. Uma har Jojje känt hela livet. De föddes på samma dag och på samma sjukhus men då kände de inte varandra. Ännu. Men nu vill de alltid vara med varandra. Idag vill de pyssla med halsband. Av finaste glaspärlorna. Det blir så fint så att man kan tro att det är köpt i en affär. Men...när fröken Izla ska knyta halsbandet råkar hon tappa taget och det blir pärlor överallt. Katastrof. Jojje skriker och springer iväg. Dumma, dumma Izla. Men såklart ordnar allt upp sig och Uma ger sitt halsband till Jojje som ett kompishalsband. Sen hjälps de åt att sortera och trä upp pärlorna igen. Pappa ska hämta både Uma och Jojje idag. Solen skiner och pappa bjussar på glass. Vilken bra måndag det blev. 

Sen fortsätter veckan. På tisdag händer något hemskt, på onsdag också faktiskt, men inte för Jojje. På torsdag får Jojje hjälpa till i förskolans kök och gör den godaste tomatsoppan som finns. På fredag ska pappa hämta lite tidigare. Han brukar aldrig vara försenad och när han till slut kommer så blir Jojje jättearg. Han trodde ju faktiskt att pappa var död. Och så var det den där hemska svarta känslan som kom. På dagen! På kvällen är det fredagsmys med tacos och TV om rymden och svarta hål. 

Sen kommer lördag med godis och fotbad och så är det snart söndag igen. Jojjes vecka har varit både som vanligt och inte. 

Ellen Karlsson har skrivit om Jojje och hans familj, vänner och förskola på ett mycket inkännande och fint sätt. En-sitta-på-sängkanten-och-läsa-bok som sammanfattar en alldeles vanlig dag som ändå var lite ovanlig. En bok som öppnar upp till samtal och som är steget efter bilderbok. Illustrationerna i collageteknik av Monika Forsberg är uttrycksfulla och helt kongeniala. Text och bild samverkar fint och det är bilder på varje sida. Precis perfekt. Monika Forsberg är sedan många år bosatt i London där hon är verksam som illustratör åt bl.a. modehus och leksaksföretag.
Ellen Karlsson har tidigare skrivit den augustprisvinnande högläsningspärlan Snöret, fågeln och jag men illustrationer av Eva Lindström. 
se tidigare tips från bloggen:  Snöret fågeln och jag 

tisdag 31 juli 2018

De försvunna av Cecilia Lidbeck

I bussen sitter nio barn. De ska på läger, sä är de i alla fall tänkt... Ledaren står framme i förarhytten och pratar... Judit har för länge sen slutat lyssna på honom. Rösten är entonig och han pratat om regler, om vikten att hålla sig till lägerområdet och aldrig gå iväg utan sällskap. Men det blir bara till ett sövande surr som får henne att gäspa. 
Bussen kör på smala vägar ut i ingenting, längre och längre in i skogen. Plötsligt går det snabbare och snabbare, bussen vinglar fram medan grenar och kvistar sopar fönstren. Träden rusar emot dem, bussen kantrar vägrenen och med ena hjulparet uppe på vägen och med det andra i diket kör i en evighet innan den tar sig upp igen, stannar och blir lutande.  
Kaos! Judit ligger på golvet, Frej snyftar. Noomis fot ligger inklämd under ett säte. Chauffören vilande över ratten med armarna hängande mot golvet. Något känns fel. Mycket fel. Hon är död...
Ledaren hämtar en filt och lägger över chauffören. Kommenderar att barnen ska plocka ihop sakerna och gå ut. På en gång. 
Ingen av mobilerna fungerar. Ledaren ska hämta hjälp. Barnen måste stanna kvar. Absolut inte gå därifrån. Två av barnen vägrar, följer med ledaren. De andra stannar. Vincent, Frej, Sissela, Noomi, Judit, Kim och Abel. 
Hur ska de klara sig? Ensamma i skogen. Med en buss och en död busschaufför. En mardröm i vakenhet. Barnen ger sig så småningom i väg. Ändå. När ledaren inte dyker upp. Stadsbarn lost in the Forrest. Maten tar slut, vattnet tar slut... Noomi har besvärligt i sin fot. Nu gäller det at hålla ihop och hjälpas åt. Men ... det är inte så lätt. 

Cecilia Lidbeck har skrivit en realityrysare i skogsmiljö. Många stapatser blir det och ingen räddning i sikte. På många dagar (och nätter). 
En bok om livet vad man kan råka ut för. I nöden ställs vännerna på prov, hungern är en stor fiende och skogen är väldig och skrämmande. 
Läs också Cecilia Lidbecks thriller "Barnhemmet" https://barnochungdomsbok.blogspot.com/2013/10/barnhemmet-edvaed.html 




lördag 21 juli 2018

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld


Sasha har funny bones. Hon är rolig ända in i skelettet, liksom uppbyggd av rolighet. Men det vet hon inte ännu, det är bara något hon har hört hennes mamma säga att det finns. Sen finns det människor som kan lära sig att bli roliga, som samlar på roligheter och övar och övar och blir roliga på så sätt. Sen finns det en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker. Som eventuellt hennes lärare Cecilia. 

Sasha har på sin lista med saker som hon ska göra, att hon ska bli rolig, en stå-upp-komiker, en Comedy Queen. På överlevnadslistan finns en massa andra saker också. Klippa av håret, inte försöka ta hand om något som lever, att inte läsa några böcker, att ha färgglada kläder, att inte tänka för mycket, att undvika promenader och skogen. En lista att överleva efter. 

Så börjar den här boken om Sasha, hennes bästis Märta, hennes pappa och farbror Ossi men kanske ändå mest om hennes mamma som inte finns med längre och som dog av depression. 
Sasha har sitt eget sätt att hantera den sorgen och det är inte alla som fattar men den där överlevnadslistan är viktig. Riktigt viktig!

För att bli en Comedy Queen så måste man träna. Sasha tränar på klassen i samband med en redovisning (fungerar sådär...) hon tränar också inför ett gäng kaniner (fungerar inte heller så bra och blir helt enkelt katastrof när två av henne klasskompisar råkar höra henne). Som tur är har Sasha farbror Ossi som är hennes största fan och påhittiga killen. Ossi känner några som har en stå-upp show-club. Tänk om det går att ordna att hon får ett gig. 

På BUP kan hon inte utöva sina funny bones. I alla fall inte vid första mötet. Pappa är helt förvirrad och fattar inte vad hon håller på med. Att inte läsa böcker. Varför? Att inte vilja ha en hund. Varför? 
Varför skulle Sashas mamma gå och dö. Varför? Kunde Sasha ha  förhindrat det? Det är vad hon tror i alla fall. 

Trots det allvarliga och sorgsorgliga ämnet så får Jenny Jägerfeld den här boken att lysa. Skratt och gråt samsas hela boken igenom. Genialiskt bra! 
Jag vill rekommendera den till alla 11+ människor i världen! 

torsdag 12 juli 2018

Våffelhjärtat och Min bästis målvakten av Maria Parr


I Våffelhjärtat får vi lära känna Trille och hans granne Lena Lid som är de allra bästa vänner. Lena är en så som alltid hittar på roliga och ibland ganska farliga saker. Som den där linbanan t ex som Lena kommit på att de ska spänna upp mellan deras hus. Det är högt och det håller på att gå åt pipsvängen om inte Trille räddat situationen med madrasser. "Din sölkorv" säger Lena och hoppar ner. Trille är glad att hon överlevde, som vanligt. 
Det är sommarlov och viken Dunk-Mathilde är deras kungarike. Snart är det midsommar och det ska firas som vanligt med stort midsommarbål och midsommarbrudpar. Men detta år vägrar Trille och Lena att klär ut sig till brudpar. "Trille och jag blir alldeles förgiftade. Vi vägrar!" säger Lena och så är det sagt. 
Älskade faster-farmor kommer på besök. Hon är Trilles farfars syster och gräddar de  allra bästa våfflorna som finns. Trilles farmor är död sedan länge så nog är det fantastiskt att ha en faster-farmor. En överraskning, en farlighet och en sällan skådad räddningsinsats av farfar avslutar denna midsommar. 
Sommaren fortsätter med en båttur med djur precis som på  Noaks ark och senare med sjörövarlek. Lena leker galjonsfigur och får hjärnskakning. Hon överlever denna gång också! 

När hösten kommer börjar de årskurs fyra. Lena är enda flickan i klassen men klår upp mobbaren Kai-Tommy  så att han flyger i en båge. Precis som på film. Lena är också målvakt i fotbollslaget. Hon är faktiskt bäst. Tycker i alla fall Trille och Lena. 

I den alldeles  nyutkomna boken Min bästis målvakten fortsätter kampen med Kai-Tommy i klassen och i fotbollslaget. Lena ger inte upp fotbollen fast de har fått en ny tränare som kör skithårt med dem alla. Trille inser att fotboll inte är något för honom och lägger istället ner allt mer energi på Birgitte, en ny flicka från Holland som flyttat  till Dunk-Mathilde. "Man behöver inte bli en idiot för att man är kär" säger Lena. 

Lena och Trille har byggt en flotte, en riktigt fin som ska sjösättas. Birgitte har målat seglet. Första flottfärden blir vådlig och alla tre hamnar i vattnet. Ryktet om flottkantringen sprider sig och Birgittes föräldrar blir lite skraja. Lite mer tid med farfar istället. För Trille och Lena. Men äventyren fortsätter och Lena bryter armen i linjaltricket och bägge håller på att gå åt i orkanstormen kring juletid då de ska gå julbock i gårdarna. Trille hänger med fast han vet att det är rysligt farligt. Han vill ju inte bli kallad mes. 

Maria Parr har bara skrivit tre böcker men är redan en barnboksförfattare i mästarklass. Hon är född 1981 och  kommer från Fiskå i Norge. Hon kallas Astrid Lindgren för vår tid och är översatt till flera språk. Kritikerhyllningarna och priserna har haglat över henne sedan debuten. 
Hennes böcker passar utmärkt att högläsa. Här finns allt som gör en bok bra; spänning, humor, glädje, sorg, vänskap, svartsjuka och äkta Lena Lid-ilska. Underbara böcker för hela familjen! 

Läs också Tonje och de hemliga brevet som jag skrivit om tidigare. https://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=tonje+

onsdag 4 juli 2018

Hjördis hos farmor

Det är sommarlov och Hjördis och kusin Gunnel ska vara hos farmor några veckor. Som vanligt. Hjördis får åka tåg helt själv i år och sedan blir det taxi hem till farmor. Allt går bra och Hjördis går en runda i huset för att se att allt är som vanligt. Iväg till ladugården, till sjön och sen en titt i alla smålådorna med alla spännande grejer och så det mest spännande av allt. Glaskupan med en bild av en baby. Det är en bild på farmors lilla döda pojke. Så får farmor lov att berätta hela historien om babyn som blev sjuk och allt det sorgliga. Hua, ja så sorgligt. Men fick vi ju din pappa, säger farmor. Så  blir det kaffe och saft och bullar.

Snart kommer också kusin Gunnel, fast då är Hjördis farmor hennes mormor. Det känns lite konstigt.
Farmors hus hör till en bondgård och här finns massor med djur. Kor och kalvar, hästar och grisar, höns och lagårdskatter. Men det är inte farmors djur, hon hur bara sin lilla stuga. Det är en bonde och hans fru som äger gården. De har också en flicka som är lika gammal som Gunnel och Hjördis och de brukar busa och bada och leka tillsammans. Men ibland blir det bråk.

Men bad blir det, nästan hela dagarna, flickorna leker att de är sjöjungfrur, fast lite synd att de inte har långt hår, men i alla fall. Farmor följer aldrig med och badar fast de tjatar på henne. Gunnel vet varför, farmor har aldrig fått lära sig att simma. Hon har bara fått jobba och jobba och aldrig haft tid att lära sig. 
Så bygger de en koja och hittar på ett väldigt farligt bus.

När Isabella och hennes familj kommer blir det ännu mer fart och fläkt. Isabella har fått en egen kanot OCH en egen hund. Som heter Cappy. Kanoten döper hon till Izabella med z. Både Gunnel och Hjördis får prova att paddla men pinsamt värre blir det när Isabellas mamma kommer och vill paddla, utan bikiniöverdel.

Hela boken andas äventyr och lekfullhet. En underliggande lite katastrofkänsla finns där men det här är ju på riktigt och blir aldrig värre än att de värsta går att avstyra. Sommar, sol. lek och bad boken igenom. De vuxna finns på behörigt avstånd. Det är som att läsa Ulf Stark eller Barbro Lindgren. Underbart helt enkelt.
Jujja Wieslander heter inte helt överraskande egentligen Hjördis.
Hjördis hos farmor är helt fristående fortsättning på Hjördis. Läs bägge vettja! Klockren högläsning!

måndag 25 juni 2018

En duktig hund av Meg Rosoff


En dag meddelade mamma Peachey att hon bestämt sig för att sluta vara mamma. Hon hade helt enkelt fått nog av att vara familjens projektledare och fixare. Hon vill sluta laga mat och städa, leta borttappade nycklar och hålla reda på tider. 
-Jag lägger av, sa mamma Peachey. 
Först jublade barnen. 
-Ingen mer nyttig mat, hojtade Ollie, som var 12 och skuggboxades segervisst. 
- Inget mer matriarkalt förtryck jublade Ava, 14 år och såg upp från boken hon läste. Inget mer tjat om att komme hem i tid till middagen, tänkte pappa Peachey, men något sådant skulle han förstås aldrig säga högt. Betty, den yngsta av familjens barn,  är verkligen bekymrad över att mamman säger upp sig. Ja, det stämmer säger mamman. Jag säger upp mig! Åtminstone tills vidare, timeout för att söka lugn och ro. 
Mamman byter ut tjat och gnat mot yogabyxor och egentid. 
Familjens jubel övergår ganska snart i ett kaos och en vilsenhet som ingen annan än Betty sätter ord på. Hon vill att mamma ska komma tillbaka till familjen. Om det inte går så har hon ett annat förslag. Hon vill att familjen ska skaffa sig en hund. 
Efter en stunds livlig diskussion lyckas Betty få med sig de andra att göra en utflykt till hundhemmet.  
Men, bara en utflykt, det blir absolut ingen hundadoption säger pappan. 
Men Betty har bestämt sig. Hon ska ha en hund. Till familjen. 
På hundhemmet finns många hemlösa hundar men det finne bara en McTavish. Det blir omedelbar kärlek mellan Betty och den oemotståndlige McTavish, en vacker och intelligent och klokt hund. Enligt Betty. 

En smart flicka och en mycket klok hund blir tillsammans en underbar lösning till en familj i kaos. Ingen upplösning utan istället en chans till familjereparation och planering i enlighet med McTavish behov av kärlek och rutiner. En bok att älska och skratta åt för den som gillar hundar men också för den som inte redan visste att hen gillade hundar. 
Riktigt rolig högläsning för hela familjen! 

Meg Rosoff har skrivit en rad hyllade böcker och mottog 2016 Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. 

fredag 25 maj 2018

Kronan av Annalena Hedman





Henry och Mimmi har byggt bästa flotten. Ett mästerverk. Hoppas att den kommer att flyta också. Broman, Mimmis mammas kille ,har hjälpt till med material. Nylonlinor som ska hålla för en krokodilattack. De blå tunnorna som blir flytverktyg. Broman har bytt till sig en massa bra-att-ha-saker som han frikostigt delar med sig av. Han har också lovat att hjälpa till med flottbygget så snart han repat Chevan, eller Amazonen, eller Chryslern.
Nu är det bara tio dagar kvar av sommarlovet och flotten ska i älven. Banne mig. Inget får gå fel.

Men först ska de äta. Broman är hemma och grillar, han har just köpt den finaste bilen. En riktig pärla, för ingenting. En Lincoln Marc Convertible från 1960.
- Det är egentligen inget fel på bilen men det är en pina att köra den. Den startar lätt, axar bra och spinner som en katt. Men så börjar den skaka och vibrera...som om hela bilen blir elektrisk berättar Janne som levererar bilen.
-Ingen bilmekaniker från Skåne till Norrbotten har lyckats att fixa den.

Broman är en fixare och mekare. Han är populär bland många men långtifrån alla gillar honom. Lite skumt med en gård full med skrotbilar och oklippt gräsmatta.. Lång och stor och hårig är han dessutom. Rykten om tjuvskytte och hembränning sprids... men icke. Broman är en snäll kille. Dock var han lite vild i sin ungdom. Han och hans gäng brukade utmana varandra att sno grejer som var svåra att få tag på. De kallade sakerna "troféer" och gömde dem under bron bort vid vattenfallet. Ju svårare troéerna var att stjäla,  desto fler poäng fick de. Det hade Broman berättat. Han var både stolt och skamsen.

Morgonen därpå undersöker Henry och Cilla den nyinköpta bilen. Sjukt snygg. De brukade alltid leta igenom skrotbilarna i jakt på pengar eller annat som gömt sig mellan sätena eller i andra skrymslen. En gång hade de hittat en hundralapp och en annan gång en bumerang. Men...den här bilen var ovanligt välstädad.
Men intressant ändå. De ska just ge upp sökandet då det händer. Inunder klädseln, gömd i sätet, finns en påse, i påsen finns en krona. Som en hjälm, den ser gammal och dyrbar ut. Tung är den också. Men liten. Henry provar den och blir tyst. Skakar på huvudet.
Tänk om det är stöldgods. Då kommer alla att skylla på Broman. Henry och Mimmi bestämmer sig för att gräva ner kronan. Intill flotten.
Ganska snart upptäcker de att gömstället "uppför" sig underligt. Myrorna går i cirkel, en sten ser ut att ha spruckit. Något är mycket skumt.


Annalena Hedman har skrivit en bok som är både en magisk realistisk historia + lite spökig och lite deckaraktig. Att den dessutom utspelar sig i Norrlands inland med bilar och nördar är härligt.. Man ser bygden framför sig. Och hela gården och njutningen när alla åker i bilen med cabben nedfälld. Vilket kap alltså! Både läsningen och bilköpet! Borde kunna locka många till bokslukning!

fredag 4 maj 2018

Tionde våningen av Christina Herrström


Jorinde bor själv i en lägenhet sedan mamma lämnat familjen för barndomsvännen Matthew. Hon var kär och måste få följa sitt hjärta. Så nu har hon gjort det och har flyttat till Florida. Jorinde vill ju att mamma ska få vara lycklig. Men ...pappa deppar på sin ö och Jorinde är orolig. Över pappa och över sin framtid. Är det verkligen normalt att en sjuttonåring ska bo ensam och sköta tvätt och matlagning själv. Hon är ett övergivet tonårsbarn. 
Men det är ju bra saker med att bo ensam också. 
Jorinde kan ha fest i sin lägenhet utan att hennes föräldrar byr sig det minsta. De vet inget. Om några fester.

Det är en fredag som festen är. Högst uppe i huset på tionde våningen. Det är människor i varje rum. De dansar, dricker, pratar, hånglar. På festen är också Emanuel, fast han inte är bjuden. 
Han ser inte Jorinde men han ser kristallkronan och den vackra kulan. Han har aldrig sett en sådan vacker kristallkula tidigare. med en sådan färg. Som mörk sirap. När man ser in i den öppnar sig ett djup. Den bär ett eget universum. Han kan inte låta bli att känna på den och den lossnar och lägger sig tillrätta i hans hand. 
Sedan går han. Han sjunger hela vägen hem, genom de ödsliga gatorna. Han känner en underlig glädje. 
Ännu känner inte Jorinde och Emanuel varandra och inte heller vet de att kristallkulan betyder så mycket för Jorinde. Det går ett par dagar innan hon upptäcker att den fattas. Hon blir galen, letar igenom hela lägenheten, berättar för Agnes som vet. Att det var han som tog den. Emanuel. Jorinde måste bara ha tillbaka den! Kulan är hennes viktigaste grej. 
Han bor i radhus med sin familj. När hon tänker "familj" hugger det i henne. Den jäveln. Som har tagit hennes kula. 
Han har bara lånat den lite. 
Så börjar vänskapen och kärlekshistorien mellan Jorinde och Emanuel. En fin men inte helt okomplicerad historia. Så är det ju detta med deppande pappan på ön. Som är Jorindes stora svarta hål och som hon berättar om för Emanuel. Kanske skulle hon inte ha gjort det. Och kanske skulle hon ha berättat för Agnes om Emanuel.


Christina Herrström har skrivit en fin, hjärtskärande och fullständigt ljuvlig bok om Jorinde och ett par månader i  hennes sjuttonårsliv. Att veta vad som är rätt är svårt. Att ta rätt beslut är ännu svårare. Hur ska man veta vad som är rätt. Ibland vet man inte förrän efteråt.
Läs Tionde våningen! Den är bara hur bra som helst!

måndag 30 april 2018

Falafelfickorna av Christina Wahldén



Sverige har fått nya problemområden. Antalet särskilt utsatta områden har ökat från 15 till 23. Områdena är utsatta för social oro, gängkriminalitet, narkotikahandel, religiös extremism och ett parallellsamhälle med en egen rättsskipning där förtroendet för polisen och sociala myndigheter är lågt.Hawa bor i ett av de områdena. Hon läser nyheten i tidningen och undrar vad det betyder. Hon vet redan att folk har det tufft. Att en del har hamnat i dåligt sällskap och att några är rädda för att gå ut på kvällen.

Hawa älska att läsa och hänga på biblioteket och när sommaren kommer och bibliotekarien Barbro ska ha semester och åka iväg till Indien så frågar hon Hawa om hon kan ta hand om hennes hund. Hawa tycker om Bilbo som hunden heter och hon lovar att ta hand om honom så bra hon kan. Hon får torrfoder och en nyckel till biblioteket för det är där som Bilbo ska bo under tiden som Barbro har semester. Biblioteket har stängt under sommaren. 

Alltså vilket drömläge för Hawa. Att få ett förtroende, att få en lugn plats att vara på och en hund att sköta om. 

Hawa vill egentligen bli polis när hon blir stor. För att göra folk tryggare. Och för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon. Så hon har tänkt starta en egen detektivbyrå. Ganska snabbt får hon sitt första uppdrag: Hon måste gömma sin klasskompis Halima, som riskerar att giftas bort med sin femton år äldre kusin. Sån tur att hon har ett ställe att gömma en vän i nöd på. 
Utanför biblioteket en bit bort på torget har Falafelmannen sin vagn. Hawa är kompis med honom och får honom att lova att han inte vet någonting om Halima. Att han inte har en aning om var hon hålls gömd. Falafelmannen är en kille man kan lita på. Det vet Hawa. 

Falafelflickorna är en bok med ett ganska tungt ämne men som är skrivet med mycket humor och roliga personporträtt. Barbro som är bibliotekarie är lite töntig men snäll med hennafärgat hår och Indienvurm. Den kvinnliga polisen Alex är en superschysst person som Hawa omedelbart får förtroende för.
Jag gillade verkligen boken. Den är fin och modig på ett roligt sätt.  Hoppas många vill läsa den. 






måndag 23 april 2018

Mister Orange av Truus Matti




Linus bor i New York och året är 1943. Kriget är det alltigenom överskuggande och Linus storebror Albie har anmält sig som frivillig  i kriget den dagen han fyllde 18 år.
Till föräldrarnas stora förtvivlan.
Linus får nya skor och ärver storebrors jobb som springpojke till frukt - och grönsaksaffären som hans far äger. Han får ny säng också, Albies gamla,  och slipper dela rum med småttingarna. Han får också ett viktigt uppdrag av Albie. Att hålla ordning på Albies alla Stålmannentidningar, Action Comics,  och köpa ett nytt nummer varje månad. Simon, som har överslafen behöver inget få veta och småttingarna ska hållas undan så att inte tidningarna förstörs och blir sönderrivna. Linus tycker att Stålmannen och Albie faktiskt liknar varandra 

Ännu så länge tycker Linus att allt är vädligt spännande. Att Albie ska bli soldat och hyllas som en hjälte. 

Jobbet som springpojke är nytt och roligt men ganska tungt och en av kunderna med ett namn som inte går att uttala, bor väldigt långt bort, minst 10 kvarter och han ska ha en hel låda med apelsiner. Puh! Pojkarna kallar honom för mr Orange, pappa muttrar. 

Efter kl. halv fem ska lådan med apelsiner levereras och Linus hittar så småningom. Musik strömmar ut ur våningen och en man med mild röst med brytning syns bakom dörren.  En låda med hälsa! ropar mannen och kastar en apelsin mot Linus som försöker fånga den,  men ramlar. På detta sätt blir de bägge bekanta och mr Orange bjuder in Linus för att plåstra om.
Lägenheten ser inte alls ut som något annat ställe som Linus besökt. Alla väggar är vita och mitt i allt vitt små grupper med färgglada kvadrater. Små öar av färg i ett hav av vitt. Mannen  berättar att han är målare och har flyttat från Europa för att fly kriget. Linus gillar samtalen med konstnären. De samtalar varje vecka om konst, om färg, om musik, om fantasi  och om kriget.

 Albie skickar regelbundet hem brev som familjen läser tillsammans. Det är spännande att tänka på kriget tycker syskonen men föräldrarna är väldigt oroliga. Linus berättar för mr Orange och för Stålmannen, sakta kommer han även till insikt att kriget inte är någon hjältelek. 

En gång kommer ett brev med en speciell önskan från Albie. En av hans soldatkamrater vill ge en särskild födelsedagspresent till sin mamma. Linus utför uppdraget. Ganska snart kommer ytterligare ett brev med ett parti som pappan inte läser upp (märker Linus) Han snokar upp det och läser det i smyg. Det skulle han inte ha gjort. 

Mister Orange är en ovanlig bok. En filosofisk och varm berättelse om kriget men också om barns tankar och om konstens uppgifter.
Mister Orange är  förebilden för  Mondrian som föddes i Holland men arbetade i mestadels i Paris och efter krigets utbrott i  New York. Där började han helt och hållet från början med sitt måleri och arbetade i sin nya atelje med en enda tavla Victory Boogie-Woogie, med färgad teip och med hög musik i skivspelaren. Truus Matti är en nederländsk författare. Mister Orange kom 2012 i originalupplaga i Holland. Den svenska boken i översättning, blev nominerad till Peter Pan-priset 2018. 

måndag 12 mars 2018

Flickan utan näsa av Georgia Byng

Alice Peasbody levde under den viktorianska eran i England. Det var en tid då sotare kunde skicka upp små barn i skorstenarna för att sota och den tid då lärare slog vänsterhänta barn tills de lärde sig skriva med höger hand. På den här tiden hade kvinnorna inte rösträtt och folk kunde gå på Freak Show för att se och skratta åt mannen med elefantansikte eller de siamesiska tvillingarna som satt ihop vid höften.

På många sätt en förfärlig tid men också en tid av förändringar. Saker och ting kan förändras till det bättre när godhjärtade människor kämpar för det. Alice Peasbody var en av de här godhjärtade människorna. Men det tog en lång tid innan hon förstod det.

Alice hade två namn. Hennes rätta namn Alice Peasbody och så hade hon ett öknamn som barnen gav henne: Månansiktet. De kallade henne så för att hon saknade näsa. En del vuxna kunde till och med säga till hennes föräldrar att gömma henne. "Uch hon är ju ett monster!" Många skrattade åt henne och retade henne för att hon inte kunde känna lukter.

Alice började klä sig i grå kläder för att inte synas eller gå med huva för att dölja sig för folk. Alice tyckte bättre om natten och mörkret som var vänligt mot henne.

När Alice var tolv år gick hon på cirkus och fick se en clown och upptäckte då hans lösnäsa. Nästa dag gick hon med sina föräldrar till en doktor för att be om att få en lösnäsa. Hon fick snart en näsa av porslin som satt fast på ett par glasögon.
Några år senare dog bägge hennes föräldrar i en olycka och Alice började jobba på ett advokatkontor. Där blev hon vän med Daisy som älskade ord men var urusel på att stava. Från sitt fönster kunde hon också se hur den lille pojken Ben blev slagen och hunsad av sin sotarmästare. Han fick knappt något att äta för att han lättare skulle ta sig upp i skorstenarna. Bens arbetsgivare var ofta berusad. Han var grym och elak. Alice bestämde sig för att rädda pojken och skrämma hans chef. Hennes ansikte kunde ju faktiskt hjälpa henne.

Flickan utan näsa är som en saga. Vacker och vemodig. Sorglig och rörande. En fin berättelse om moral och klokhet och när den svage får revansch utan att ge igen.
Boken är rikligt  illustrerad av Gary Blythe och texten översatt av Helena Olsson. En liten högläsningspärla helt enkelt.

söndag 11 mars 2018

Dödsbo av Mia Öström


Pappa har bråttom, mamma gråter och Nino är ensam. Hon fattade att de skulle skilja sig långt innan de berättade. Nu ska de sälja radhuset och köpa två lägenheter. Nino kommer att flytta mellan mamma och pappa hela tiden, hon kommer inte att bo någonstans, bara vara mittemellan. Så tänker Nino innan hon vet något om lägenheten i det mörkgröna och gamla huset med spetsigt tak. Lägenheten som heter Dödsbo och som är proppfull med grejer och gamla möbler. Ni kan sälja rubbet säjer mäklaren. Lägenheten har "Stora möjligheter" säger han.  "Bra pris!"
Nino tycker att det är lite mysigt och öppnar en garderobsdörr i vardagsrummet. Konstigt ställe att ha en garderob på tänker hon men därinnanför finns ett likadant men spegelvänt vardagsrum. En brasa knastrar i kakelugnen och ljus glimmar i kristallkronan. Någon rör sig. En hostning och gäspning från fåtöljen. En kvinna i svart klänning reser sig upp. Nino backar snabbt ut därifrån. 

Nino och mamma flyttar in en månad senare. På höstlovet. Deras radhus blev sålt på nolltid och pappa bor hos en kompis så länge. Mamma suckar och gråter, vill inte flytta till en sunkig lägenhet med murriga tapeter. Som att bo på en loppis. Högst upp i ett gammalt skrutthus. Utan hiss. Och med en massa kajor som väsnas utanför. 
Nino bär flyttlådor, räknar trappor, suckar. Stöter ihop med en kille som hjälper till att bära. Han heter David och bor en trappa ner. Kul tycker han. Nino. Not. Hon vill att allt ska vara som förut. Med pappa och mamma och radhus och inte byta skola. 
På kvällen är det svårt att somna. Trädgrenarna rör sig i vinden. Kajorna har tystnat. Så mittemellan vakenhet och sömn hör hon rösterna. Två barn som pratar med varandra, som skrattar. Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar.... Ingen slipper härfram...Nino sätter sig upp, tittar på mobilen. det är snart midnatt. Vilka barn får vara uppe så här sent? 

Nino frågar mamma nästa dag om hon också hörde barnen igår. Men här bor ju bara gamla människor säger mamma, det sa ju din kompis igår.  Det måste vara från huset bredvid. Mamma rusar iväg till jobbet. Nino är ledig från skolan. Det är höstlov. 
Det blir inget händelselöst lov precis. 

Mia Öström har skrivit en slukarrysare med lockande titel och läskigt omslag.  En bok som både kan fungera utmärkt som högläsning eller som egenläsning. Med absolut språkgehör, korta kapitel och cliffhangers blir det här en riktig bladvändare. "Bara ett kapitel till?" 

tisdag 6 mars 2018

Frallan är bäst av Sara Ohlsson


Frallan heter egentligen Fransesca Fransson men alla kallar henne för Frallan. Alla utom mormor. Mormor kallar henne för Gullfisen, Smartkakan eller Kraken Kakansson eller lite vad som helst. Frallan bor med mamma och mormor, fast mormor bor i ett eget hus. 
Hos mormor får man vara och göra lite hur som helst,  hon har så många och roliga saker. Hon har nästan alltid just det man behöver. Om hon letar lite grann. 
Hos mormor får Frallan tjocka falukorvsskivor till lunch, som man inte behöver steka. Det är onödigt tycker mormor. Blir man inte mätt får Frallan glass till efterrätt. Mormor har också växthus av glas där det blir de godaste gurkorna, tomaterna och vindruvorna. 

Mormor är väldigt glömsk och ganska rolig. Men Frallans mamma blir tokig på mormor. Sin egen mamma alltså. Tänk om hon glömmer att stänga av spisen, säger mamma. - Men mormor använder ju inte spisen säger Frallan. Då blir mamma ännu argare på mormor. 
Men idag är inte mamma arg för det är den bästa dagen. Det är tävlingsdag! Frallan och mamma älskar att tävla. 
Reglerna är viktiga. Man får välja tre grenar var och man får INTE fuska. Den som förlorar får INTE blir sur på den som vinner. (det är en supersvår regel tycker mamma också) 
Frallan funderar på att välja balansgång, baklängesspring och högsta tornet. Mamma kommer nog att välja tråkiga grenar som längdhopp och att diska på tid. Tror Frallan. 
Mormor ska vara domare! Nu gäller det att ladda för TÄVLINGSDAGEN. 

Sara Ohlsson har skrivit en superrolig och fantasifull girl-powerbok. Man fnissar och gapskrattar och blir inspirerad. Bilderna av Lisen Adbåge är lika fnissiga och inspirerande. Det går inte att inte tänka Loranga och Mazarin när man läser,  men Frallan och hennes mamma och mormor är alldeles sin egna berättelse. En fin, varm, rolig, lagom lång högläsningsbok för förskoleåldern. Jag vill också ha en tävlingsdag. Och. Tänk ändå om man hade en fem, sex-åring i närheten. Att läsa högt för.  NU!


måndag 26 februari 2018

BEVA och kärleken av Monica Zak och Gunna Grähs

Beva är kär. I Oskar. Det flyger fjärilar i magen när hon tittar på honom. Beva hoppas varje dag att Oskar ska fråga chans eller att han ska skiva en lapp och lägga i hennes låda. Men det gör han aldrig. Beva tar med sig sin stickning till skolan. En halsduk ska det bli. Oskar kommer fram och tycker att hon stickar så fint. Han vill läras sig sticka. Beva visar. 
En dag ligger det ett paket i Bevas brevlåda. Ett paket från Oskar....
Men någon dag därefter kommer Miriam fram och säger att Oskar hälsar att det är slut och sen blir de ihop igen. Men efter leken i varggropen får det vara nog. Nu är det inte roligt längre.  

Monica Zak har skrivit en fin och berörande liten kärlekshistoria om den första pirrande och lite vanskliga kärleken. Det blir slut och bra igen. Flera gånger. Gunna Grähs har illustrerat med starka och känslosamma bilder. Hon har tecknat kroppsuttryck och blickar så att man känner hela pirret, ledsamheten, ilskan och glädjen.
Beva och kärleken är en nybörjarläsningsbok som kan attrahera många. Nu ska jag sticka en lång, röd halsduk! 

onsdag 21 februari 2018

LARS är LOL av Iben Akerlie


Första dagen i sexan efter sommarlovet. Amanda har drömt om Adam hela sommaren. Om att Adam och Amanda är lika med sant och att hon nu äntligen ska VÅGA prata med honom. Kompisarna Sari och Kay peppar. Hur svårt kan det va´? 
Amanda samlar allt mod och går fram till Adam. Ingen plan direkt utan bara liksom "Hej". "Haft en bra sommar?" Adam går lite nonchalant bort mot en kompis i parallellklassen som räcker över en flaska mineralvatten. Adam vänder och går rakt mot Amanda. Hjärtat slår dubbeltrippelslag men ... varför ler han och varför skrattar kompisen. Så skruvar Adam av korken på flaskan, håller tummen för öppningen och skakar häftigt... 

Ja, ni förstår. Inte blir det en drömöppning i sexan precis. För Amanda. Nerdränkt av mineralvatten och förnedrad springer hon därifrån. Kompisarna tröstar medan "poppistjejerna" Anna och Christina hånar och skrattar. 

Terminen fortsätter inte bättre precis. För Amanda.  Alla i kassen ska få ett fadderbarn från ettan. En tradition som uppskattas och som alla tycker är mysigt och bra. Men för Amanda blir det annorlunda. Hon blir utvald att vara fadder till en ny kille som ska börja i samma klass. Lars. Fröken har valt ut Amanda för att hon är en modig och ovanligt mogen tjej till detta uppdrag. För detta är en mycket speciell uppgift. Att vara fadder till Lars. Han har Downs syndrom. 
Fröken lämnar över detta som ett vackert inslaget paket, och något som Amanda borde glädja sig över. Hon ska alltså jubla över att inte bli fadder till en gullig förstaklassare utan till en som är lika gammal som hon själv och som går i samma klass. Och som har Down syndrom. 

Amanda jublar inte men tar sig an uppgiften med stort mod. Skriver välkomstbrev till Lars som förväntas av henne + att hon skriver ett brev till sig själv om att SLUTA tycka om ADAM eftersom han är en egoistisk och överlägsen fjant. 
Nästa dag lämnar hon över brevet till Lars. Lars är bänkgranne med Adam. Allt går bra förutom att hon häver ut sig "Du är ful i håret" till Adam. Alltså. Hur gick det till? Men brevet då. Ja, det gick ju inte heller så bra. Hon hade lämnat fel brev. Adam har läst och hon är HELT bortgjord. 

Efter denna inledning så anar man att det inte kommer fortsätta så bra för Amanda. Okej. Fadderskapet går bra. På skolan är hon ganska neutral mot Lars men då och då följer hon med Lars hem. Inte så att de andra ser det, såklart men det är väldigt trevligt. De dricker kaffelatte och hittar på harrypottertrollformler och skrattar, gör pasta och chillar med Lars pappa. 

I skolan rycker Amanda ut till undsättning ett par gånger när Lars går in i Harrypotter-trollerivärlden och får honom på banan igen. Dock är det något med Anna och Christina. De verkar fota/filma med mobilen. Men äsch. Inget finns upplagt på deras annabananasblogg som mest innehåller sminktips och annat fjant. Men nåt´skumt är det. 

Och det blir ännu värre och värre än värst när Amanda gör något som hon kommer att ångra så in i bängen att. Kan man göra mer än att be om förlåtelse? Kan man få alla att förstå att man ångrar sig? 

Amanda blir utfryst och ensam. Men kämpar på. Ända till julshowen. 

LARS är LOL är en urstark berättelse om livet och det svåra i att vara sig själv. Att våga säga ifrån, att stå upp för kompisar, att lita på sig själv. Det var länge sedan jag läste en så rakt-in-i-hjärtat-bra bok. Jag skrattade, led och grät. Den här boken väcker alla känslor. BÄST! 

Författaren, Iben Akerlie, född 1988 är en norsk skådespelare bosatt i Oslo. Hösten 2016 debuterade hon med barnboken Lars är LOL, som utsågs till årets bästa barnboksdebut och var en mest sålda barnboken i Norge samma år. 
Boken är översatt av Sabina Söderlund. 

måndag 22 januari 2018

Tur att vi finns! av Håkan Jaensson och Ida Björs


Tim är Tim och Tom är Tom, de är tvillingar och tillsammans är de Tottarna. De råkar ofta ut för äventyr och spännande tokigheter. Hela tiden. 
De räddar en fluga genom att åka ut till flugornas himmelrike, gödselstacken, de flyger ballong och hamnar rakt ner i ett bankrån, de släpper ut lite lammungar och får och kör bil till BB. Det rycker in på pappas jobb och hjälper till på förskolan, räddar en hund och agerar kärleksförmedlare. Ja det låter helt otroligt och det är det också. Men roligt. Och lagom spännande. Tur att Tottarna finns!

I elva lagom långa kapitel och med härliga färgbilder förmedlas historierna. Lagom för de yngsta kapitelhögläsningslyssnarna. 

Håkan Jaensson är författaren och har skrivit många barnböcker, bl a kultböckerna om Nussekudden, böckerna om Buller och den fina och existensiella boken "Dödsknäpp". 
Ida Björs är illustratör och konstnär och är utbildad på Konstfack. Hon har medverkat i en stor mängd bilderböcker och även illustrerat i bl a Dagens Nyheter och Kamratposten. 


måndag 8 januari 2018

Familjen Knyckertz av Anders Sparring och Per Gustavsson


Familjen Knyckertz bor alldeles i närheten. I ett vanligt blått hus med grön dörr. Utanför garaget står deras buckliga bil. Bilen ryms nämligen inte inne i garaget. Där står en massa  andra saker som inte ska synas i onödan. Fjorton sprillans nya tv-apparater till exempel och några vackra tavlor med guldiga ramar. Ett uppstoppat lejon och sju cyklar utan framhjul  och en massa andra fina eller mindre fina saker. 
Familjen Knyckertz tycker mycket om att ta saker som inte är deras. Det är nästan som att de inte kan låta bli. 
På gräsmattan utanför huset står deras hund och skäller. Ibland sticker någon i familjen ut huvudet och skriker "Håll truten, Snuten!" För hunden heter faktiskt Snuten.  Resten i familjen heter mamma Fia, pappa Bove, Lilla Ellen Kriminellen, och så Ture. Ture är den i familjen som tycker om att göra sånt som man FÅR göra. Ture är en snäll pojke säger pappa Bove. Ja, stackars Ture! Hur ska det gå för honom, säger mamma. Ture vill bli polis när han bli stor. Fy så hemskt! 

På morgonen går pappa Bove ut och knycker grannens tidning, han vill läsa om olika stölder i trakten. Grannen heter Paul Isman och han vill ha tillbaka sin tidning. Han smyger sig upp nedanför fönstret hos familjen Knyckertz och lyssnar på vad man pratar om i familjen. Han tycker att de pratar om skummisar och finkan. 
Ture öppnar för Paul och ger honom tidningen och berättar om att han har födelsedag om två dagar. Alla i familjen gapar och tror att Ture ljuger men så är det inte. Ture talar sanning. Han fyller faktiskt år nästnästa dag och det han önskar mest av allt är en polkagrisklubba! 

Det är inte vilken polkagrisklubba som helst som Ture vill ha. Ellen och Ture brukar stanna och titta på den gigantiskt stora polkagrisklubban i godisaffären, Hollies Gottis-grotta, varje dag när de går från skolan. Den klubban väger minst 50 kilo och man stoppar den inte i fickan precis. Ägarinnan Hollie Tender vaktar den som vore den av guld. Tjuvlarm har hon också. Men...

Pappa Bove har en plan. Klart sonen ska få sin klubba när han fyller år.  Med kofot och två spadar ska de gräva en tunnel till godisaffären! 

Anders Sparring har skrivit den roliga och populära högläsningsserien om Karla Brottare. Familjen Knyckertz kommer förmodlingen också att bli en serie, för redan finns två böcker; Familjen Knyckertz och  födelsedagskuppen och snart kommer Familjen Knyckertz och gulddiamanten. Illustrationerna av Per Gustavsson gör böckerna lockande och attraktiva för de yngsta kapitelhögläsningslyssnarna. Med många blinkningar till den vuxne läsaren så blir boken till en både kul och lättsam läsning.