Lea och hennes kusin Luma bor i Vulkanbyn. Luma är just på väg in i tonåren och då är det så i den här världen att man förpuppas och får ligga och sova och drömma lyckligt i fem år för att sen komma ut som färdig vuxen.
Lea och Luma har vuxit upp nästan som syskon och Luma är lite orolig över förpuppningen och för att vara borta från Lea. Han ber henne att hon ska göra det omöjliga; att skära ut honom ur puppan och rädda honom. Lea kan inte, vågar inte göra det för alla vet ju att de som inte förpuppas blir halvmänniskor och galna.
Hon beger sig i alla fall tillbaka till trädet med pupporna och stoppar in en blomma, en flammande röd askblomma i Lumas skal.
Någon dag senare går Lea till trädlunden där pupporna hänger och upptäcker det förfärliga, att Lumas puppa är försvunnen. Han och hela puppan är borta. Stulna. Lea blir förtvivlad. Luma skulle aldrig lämna henne frivilligt. Nu tänker hon göra allt för att hitta honom. Till sin hjälp får hon den tuffa krämarflickan Majva, även om Lea har lärt sig att aldrig lita på krämare. Det blir en äventyrligt resa till huvudstaden Vedara, där det kungliga slottet glittrar av guld men kloakerna stinker av sopor.
Vilkanens barn är en både äventyrlig, romantisk och spännande bokslukarbok. Här finns rövare, krögare och cyniska kungligheter som fiender och det fina med berättelsen om flickornas oväntade vänskap.
Passar även som högläsning.
Elin Nilsson har tidigare skrivit både noveller och flera ungdomsböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar