Klara - Tvättbjörnarnas stad av Fabian Göranson

Klaras bor med sin familj i ett hus där hennes pappa är sjuk och ligger till sängs efter en stroke, mamma  jobbar som en iller och vill att Klara ska vara duktig och hjälpsam och Klaras storebrorsa har  just flyttat hemifrån och en har en flickvän som verkar läskig. 

 Klara har det inte så lätt i skolan och det händer att det blir bråk och att hon sticker därifrån. Nu har mamma och storebror kommit på den "strålande idén" att Klara ska skickas till internatskola. Det vill Klara absolut inte. Hon rymmer och bestämmer sig för att leta reda på Tvättbjörnarna, ett gäng gatubarn som skapat sitt eget samhälle. Men det är ett hårt liv på gatan. Olika gäng slåss mot varandra, samtidigt som den mystiske doktor Nuragen och hans teknokrater smider planer för att riva ner och förändra staden för alltid. 
Klara - Tvättbjörnarnas stad är en spännande bladvändare i historisk miljö med många superläckra illustrationer. 
Jag tänkte på både på  "Tjuvarnas jul" och Alice i Underlandet när jag läste den. 

 Klara – Tvättbjörnarnas stad är den första delen i en ny trilogi av Fabian Göranson. Den fick ju också, så välförtjänt,  Augustpriset-2025. skaparen av de älskade Hokus Pokus-böckerna om häxan Ida.

Jag är en pojke med tur

Esmat bor i Sundsvall. Han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Afganistan när han var 14 år. Det han har upplevt i sin ungdomstid överträffar det många får vara med om i ett helt liv. Han tycker själv att han är en pojke med tur.

När Esmat är sex år tvingas han fly med sin mamma och syster till den stora staden Kabul. Esmat har aldrig varit i en stad och det känns skrämmande och spännande. På den strapatsrika vandringen går han vill och tappar bort sin mamma. Han är sex år, hungrig, frusen och ensam. Hur ska han klara sig?
Men, som han själv säger, han är en pojke med tur och när han kommer fram till Kabul så hamnar han  i ett gäng med gatubarn. De hjälper och skyddar honom. Han får så småningom ett arbete i en mattfabrik som barnarbetare. Där får han mat, en madrass att sova på och han får arbeta med att knyta mattor hela dagarna. Han får ingen lön. Till slut tjatar han till sig att få gå i skolan ett par timmar varje dag. Han minns sin mammas ord om hur viktigt det är med skola.
Efter 7 år får han hjälp att fly ut från landet. Han hamnar så småningom i Sverige. Helt ensam. Han tycker själv att han har haft tur.
När Esmat Nabi är 17 år söker han upp Monica Zak för att berätta sin historia. Här är den!
Det är en hjärtskärande berättelse, en käftsmäll, en tankeställare. En optimistisk bok om en pojke som tror på livet. LÄS DEN!