Den magiska klockan av Petter Lidbeck och Per Dybvig

Hemma hos Vilmas mormor finns en moraklocka. En stor som nästan når upp till taket och som har en vacker urtavla. Vilma är hos mormor på sommarlovet och har långtråkigt när mamma bara jobbar och jobbar. Plötsligt berättar mormor att klockan är magisk. 

Genom gamla fotografier och när båda visarna pekar åt samma håll kan man resa i tiden. Man vet inte var och när i tiden man hamnar men äventyrligt blir det sannerligen. Vilma har ena spännande släktingar som varit med om både seglats runt jorden som moster Malin och gammelmorbror Moltas som skulle korsa inlandsisen på Grönland men som gav upp. Tack och lov. Ge upp i tid blev hans motto och han blev berömd på kuppen! 
Nästa äventyr är inte lika spännande men rejält obehagligt. Kusliga Klara arbetade som lärarinna i skolan, gifte sig aldrig, fick inga egna barn och blev fruktansvärt sträng och trodde man kunde banka in vett i huvudet på skolbarnen. Huga. Vilma är med och får lära sig i den hårda skolan.  

Petter Lidbeck är en mästare på att berätta för barn. Det till synes enkla är också alltid galet roligt och äventyrligt. Allt är möjligt i Petter Lidbecks värld. Det är lättläst men ändå inte förenklat.  Per Dybvigs humoristiska och surrealistiska bilder förstärker känslan och tillsammans skapar de en riktig pärla för lågstadieläsarna.

Skrattar sist av Emi Gunér och Maja Säfström

Paola gillar mest att vara i fred. Det värsta är när mamma har sin tant-bok-cirkel hemma och hon måste gå in i köket för att hon är dödshungrig. och alla, bara ooo och aaa och så stor du har blivit och synar henne som om hon var en utställningspudel. Och nu händer det ännu mer jobbiga att mammas flummiga kompis Camilla ska flytta hem till dem ett par veckor. 

Det är verkligen inget som Paola gillar. Paola vill ha det lugnt och fint.  Hon och kompisen Sally har en klubb med en lite makaber inriktning. De läser och samlar på dödsannonser. Det är spännande och blir som ledtrådar till hur människan har varit, lite som att läsa en deckare

Paola har också en mycket fin och roligt gemenskap med mormor som hon bor granne med. Men just nu är det något som inte riktigt stämmer med mormor.  Morfar bor i Argentina och borde komma hem tycker Paola. 

I skolan ska de jobba med medeltiden. Benji och Paola får en rolig uppgift att forska om Bockstensmannen och Benji är precis så rolig och fin som Paola trodde. 

Böckerna om Paola Persson Peroni (läs också Paola Persson Peroni - allas vän) https://barnochungdomsbok.blogspot.com/search?q=paola+persson+peroni är så fina och välskrivna och roliga vardagsberättelser om kompisrelationer för 6-9-åringar.
Skrattar sist är en bok om livet, om kärlek, vänskap och död men mest handlar den om humor och glädje. Och är en alldeles underbar berättelse om vänskap mellan Paola och hennes mormor. 

Mördarmormor av Petter Lidbeck

Mormor är barnvakt till Oskar och Elsa. Nu ska Oskar i säng, pronto. "Men Elsa då? försöker Oskar. "Hon är dubbelt så gammal som du" replikerar mormor och så fortsätter gå-och-lägga-sig -protesterna ett långt tag. Mormor är dock obeveklig och Oskar få foga sig men propsar i alla fall på att mormor ska läsa. Nu har hon ju inga glasögon med sig och där gick godnattläsningen bort. "Men berätta nåt´. Berätta om morden!" Mamma säger att morfar är snäll men att du mördar med tummen.
 Då kliver Elsa in i rummet och rättar. "Mamma brukar säga att du mördar med  folk med tungan" säger hon till mormor. Oskar skrattar och mormor räcker ut tungan. Inte är den så vass. 
Men ...Berätta nu! tjatar Oskar. "Berätta om när du och morfar var utomlands i alla länder".

Så startar den underbara och helt vansinniga historien om hur mormor lärde sig att mörda folk med sin tumme. För genom att trycka med tumnageln, mot en punkt bakom offrets öra kan man ha ihjäl värsta muskelberget utan ansträngning. Och det bästa av allt, det blir inga spår. Varken blod eller blåmärken. Först tränade mormor på en staty i trädgården. Minst tusen gånger. För det är viktigt att trycka med tumnageln mot exakt rätt punkt bakom offrets öra. Till slut, efter all träning ville hon prova på en levande människa. Hon berättade såklart inte sina ondsinta planer för någon annan. Inte alls för morfar inte för någon. Detta var en hemlighet som hon inte kunde avslöja det förstod hon. 

En dag kom tillfället som mormor väntat på. En ung man spillde glass på hennes kappa och under tiden han torkade bort kladdet så snodde han mormors plånbok. Detta upptäckte hon strax efter de skilts åt. Mormor blev fly förbannad och satte efter honom i full karriär, in  i en gränd. Han försökte värja sig men hon bara ... tryckte tummen bakom hans öra.  Han föll död ner. Det funkade! 
Detta var det första mordet och sedan följde fler i rask takt ett par tre ...hundra nånting. På ett ungefär. Mormor dödade såklart bara onda människor, onda troll. Det var som ett sätt att städa, göra världen lite bättre. Hmm. 
Ibland använde hon en liten mildare metod med den vänstra tummen och en kortare nagel så blev de endast sövda. Så ... kort eller lång tumnagel, söva eller döda, lite beroende på situation. 

I boken Mördar-Mormor tar Petter Lidbeck i av liv och lust. Dialogen är på kornet, berättelsen uppskruvad och helknäpp. Det är roligt och galet och HELT underbart. Petter Lidbeck i högform är som en svensk Roald Dahl.  

Det ringer, det ringer

Isa är hos mormor på landet. Hon är ovän med kompisen Ella och det känns jobbigt. Hon trycker bort alla Ellas telefonsamtal. Vill inte förlåta ännu.
 Men hos mormor är det lugnt och tryggt och både jordgubbar och hjortron är snart mogna. Men hjortronplockning är  kanske inte favoritsysselsättningen. Svettigt och myggigt. 
Så pratar de om momors mamma Sonja, som finns på ett gammat svartvitt foto. Sonja som bara försvann en åsknatt för många, många år sedan. Åskan är det enda som skrämmer mormor nu för tiden och hon varnar Isa. Att inte svara i telefonen när det åskar. 
Mormors mamma hade också ett brunt och ett blått öga. Precis som Isa. Men att hon bara försvann så där oförklarligt. Det verkar skumt. 
Isa rotar runt bland mormors gamla grejer. Hon gör några fina fynd. En härlig hippieklänning och en gammal Kobra-telefon. Det fasta telenätet funkar ju inte med telefonen är snygg. Skitsnygg. 
Isa får flera påringningar från dolt nummer, hon svara inte vill inte prata med Ella. Ett konstigt SMS också med noter. Hur knäppt som helst. 
Vid badplatsen träffar hon Robin, den nya grannpojken. Han har väntat på henne, säger han. Hmm lite Robin-pirr blir det, nästan på en gång. Heterokromia iridium säger han... heter det när man har olika färg på ögonen. Hans farmor har berättat. 
Och det blir mer av farmor Anita som pratar om energier, medium och andar. Om en melodi hon hör. Om drömfångare. Kanske är det därför som också Robin intresserat sig för ockulta saker som irrbloss och vilsna själar. 
Till slut berättar Isa för Robin om Ella och hennes konstiga telefonsamtal och notSMS. Farmor kan läsa noter säger Robin. Om jag fick noter i ett sms så skulle jag försöka ta reda på vad det betyder. Isa drömmer, hör telefonen som ringer, går i sömnen och så den där melodin. 
"Ibland är de döda inte färdiga. Ibland vill de berätta något för oss levande innan de kan gå vidare." Så säger Robins farmor och stirrar Isa in i hennes tvåfärgade ögon. Det känns som hon ser direkt in i själen. 

Anna Holmström Degerman har skrivit ett tiotal böcker och detta är hennes senaste men också första på Hegas förlag. Det ringer, det ringer är en slags spökhistoria med magisk realism. Härlig berättelse, med lagom mysrys+ kärlekspirr gör den till den perfekta bokpratsboken. Tobias Johansson har illustrerat med en egen suggestiv tecknarstil som passar perfekt i sammanhanget. Ett samarbete som man gärna vill se mer av. Heja!