För att vi hör ihop Klara Krantz

 Måna är död. Ingen annan vet det, varken  mamma, pappa eller storebror Jonas. Just nu är familjen på väg till Skälmö. Havet är lugnt och mamma kör fort. Det borde skrattkittla i magen men när man är död känner man ingenting.

Skälmö var ju Månas och Alices ö. Varje sommar har de hängt där tillsammans. Badat, simmat bland maneter, spelat teater, bakar frallor till alla på ön. De har en egen strand, en hemlig plats, ett livsfarligt stup. Och ett gemensamt rum. 

Men nu är det inte så längre. Alice fanns i ett annat nu. För nästan precis ett år sedan dog Alice i en bilolycka. De andra i bilen överlevde men inte hon. 

För att vi hör ihop av Klara Krantz handlar om två bästavänner som verkligen älskar att vara med varandra. När Alice dör så lever inte Måna  heller. Inget är roligt och ön påminner om då och om allt kul de gjorde tillsammans. 

Men med hjälp av ö-bon Sonja som nyligen blivit änka och katten Loppan så förstår Måna till slut att det inte är farligt att vara ledsen. Det är bättre att vara ledsen än att vara död. Faktiskt. 

För att vi här ihop av Klara Krantz är en stark berättelse om sorg och saknad och om att komma vidare i livet. Vartannat kapitel är Nu och vartannat kapitel är Ett annat nu. Omslag, karta och vinjetter av Anneli Furmark. Läs den sakta och njut av språk och den fina berättelsen.

Saras vingar

Det är november, grått. Den lilla rödhaken sitter och betraktar världen, rälsen, taggtråden, soldaterna på vakt. 

När tåget kommer ser det ut som ett godståg med många vagnar. Soldaterna börjar springa, hundarna skäller och vagnarna slås upp. Kvinnor och barn och gamla, skräckslagna på led. 

Rödhaken får syn på den lilla smala flickan med de stora ögonen. Hon har en blå klänning och ett blått hårband kanske sex, sju år. Titta mamma, en rödhake, viskar flickan  innan mamman brutalt blir ivägdragen av en soldat. De blir åtskilda trots moderns skrik och flickans stumma skräck. 

Rödhaken bestämmer sig för att aldrig lämna flickan ensam! Flickan måste lämna sin klänning, sitt hårband och sitt vackra mörka hår. Rödhaken ser och tröstar, smeker. Kvittrar i hennes öra tills hon somnar. Samlar lite ätbart; brödsmulor, potatisskal, men Sara blir allt svagare och blekare, allt mer lik en fågelunge. 

En morgon finner rödhaken flickan i ett led av barn, framför dem en hög skorsten med rök. Flickan lyfter armarna och ler lite svagt när hon får se rödhaken. Rödhaken bestämmer sig för att låna henne sina vingar. 

Saras vingar är en vacker och smärtsam bok om det allra värsta. En bok för att vi inte ska glömma. Det som några förnekar och som aldrig får hända igen. 

En allålders-bilderbok med text av den italienska författaren Lorenza Farina och med stilrena, gripande och mycket starka illustrationer av Sonia M.L Possentini. Färgskalan i svart-vitt med de röda rödhake-inslagen som varm kontrast till det hårda och brutala är kongenial! 

Den varsamt översatta texten står Camilla Storskog för.