skip to main |
skip to sidebar
Dannes mamma och pappa ska iväg på fest. En fest med övernattning och Danne ska stanna hemma. Men.. det verkar ha hänt något, för barnvakten dyker inte upp i överenskommen tid. Nåja, Danne är åtta år och visst kan han gå in till grannen en stund innan barnvakten kommer. Inte vill han följa med på femtioårsfesten heller.
När mamma och pappa skyndat iväg sätter sig Danne i soffan och deppar. Tröstar sig med läsk och godis som föräldrarna laddat upp med när det knackar på fönstret. Det hade aldrig hänt förut, lägenheten ligger sju trappor upp. Det är inte inbillning. Danne får syn på en svartklädd figur på en kvast som svishar förbi och vinkar.
Ett par minuter senare ringer det på dörren. En främmande tant med stor haka, läskiga vårtor på kinderna, långt svart hår, spetsig hatt och slängkappa står utanför. Den vanliga barnvakten hade blivit krasslig så arbetsförmedlingen har skickat Maja Stormhatt. Hon inte bara ser ut som en häxa utan är det på riktigt. Hon bor med tre svarta katter och en korp i Röda Stugan på Slingriga vägen i Mörka skogen.
Maja Stormhatt berättar att det finns två olika slags häxor. Nästan alla är kloka, snälla och vackra (som Maja) men det finns också de som är stygga och korkade och stinker uggelmuggel.
Dessa trollkärringar är inte roliga att möta. Danne blir lite orolig men ingen fara när Maja Stormhatt är med. Nu ska det trollas och sedan vid midnatt blir det en tur på kvasten. Först trollar Maja fram en förlorad hundralapp och sedan så bär det av mot farfars stuga för att hälsa på den älskade hunden som Danne har där. Men... där möter de på ett gäng av Maja Stormhatts fiender. Det blir både äventyrligt och lite läskigt men mest roligt ändå.
En härligt galen bok om en ovanlig barnvakt och en vanlig pojke.
Text av Suzanne Mortensen och illustrationer av Bettina Johansson
Kerstin sitter i skolan och ska rita sitt självporträtt. Alla verkar rita sitt snabbaste och bästa men för Kerstin går det inte alls bra. Om hon varit osynlig skulle det varit ett fint porträtt men hon är ju inte det. Så. Hon ritar snabbt en ring, och två ögon och en mun. Röd och glad men stängd och så näsan. Fullt med fräknar. Men när hon ska rita håret tar det stopp. Det finns ju ingen guldpenna. Det funkar inte alls lika bra med rött eller orange som fröken föreslår. Äsch!
Kerstin bor på landet. Det är långt till kompisen Fatima men det gör inget för egentligen trivs Kerstin bra med sig själv och att vara ensam. Hon samlar på guld och förutom att hon har ett hår som lyser som guld, som hennes pappa brukar säga, så har hon en hel liten guldsamling i en låda under sängen.
Där samlar hon fina guldiga saker som hon hittar.
Nästa dag i skolan ska alla jobba med lera, det ska bli till utställningen med vernissage som föräldrarna ska bli inbjudna till. Fröken visar hur man kan göra en lergök och barnen gör lite olika djur. Kerstin gör en bläckfisk, Fatima gör en monsterhäst.
På rasten gör Kerstin en underbar upptäckt. Hon hittar en ring i korridoren, en guldring. Perfekt till hennes guldsamling. Kerstin gömmer ringen i fickan. Det är ingen som vet om hennes hemliga samling. Hon visar den inte ens för Fatima.
Nästa morgon frågar fröken om någon sett en ring, hennes vigselring. Alla ropar Neeej! Även Kerstin. Kerstins hjärta bultar hårt, hårt. Men hon kniper igen munnen. Nu är det försent. Att säga något.
Nybygget är ett gammalt ödehus som står nära Kerstins hus. Där vill hon bo när hon blir stor men det säger hon inte till någon. Hon brukar vara där i smyg när hon vill vara ifred. Mamma önskar att det ska flytta in en barnfamilj där. Så att det ska bli lite liv i byn. Kerstin tycker att det räcker med liv som det är.
Men en dag flyttar det faktiskt in en mamma och en pojke i "Nybygget". Pojken heter Gunnar och han kan trolla. Dessutom har han samma guldglänsande hår som Kerstins. Snart kommer de att bli kompisar men först är det vernissage med en katastrofhändelse och ett höstlov med lek. Sen börjar Gunnar i samma klass som Kerstin. Äntligen!
Det fina med Kerstin är en underbar högläsningsbok med mycket samvetesoro, klumpar i magen och tårar i smyg. Starka känslor med kompisar och familj och hur allt blir mycket bättre bara man berättar om hur det är.
Ett riktigt bra trolleri lyckas de också med.
Det fina med Kerstin är Helena Hedlunds debutbok. Härligt bra! Illustrationer av fenomenala Katarina Strömgård. Läsning anbefalles!
