Den riktiga solen av Peimaneh Mollazehi

Salman ser fram emot att få åka på solsemester till Spanien med sin mamma och pappa men en dag kommer pappa hem och är mer än vanligt dyster. 

Han vill prata med Salman och han berättar att han måste åka till hemlandet, Baluchistan i Iran för att hjälpa sin syster. Det är farligt att återvända, man kan hamna i fängelse om man finns med på svarta listan, men pappan har bestämt sig. Han ska åka. Salman blir först alldeles förkrossad då han förstår att familjens gemensamma semesterresa går i stöpet men efter ett tag mognar beslutet i honom och han vill, vill, vill följa med sin pappa till Iran. Både mamman och pappan är först tveksamma men det blir som Salman vill. Hela familjen åker för första gången tillbaka till Iran. 

Det blir en resa som blir omvälvande på många sätt. Salman förstår vad hans föräldrar pratat om i alla dessa år. Han förstår vad föräldrarna flytt i från - och vad de längtar tillbaka till. 

Den riktiga solen av Peimaneh Mollazehi är en bok om ett äventyr på andra sidan jorden, om familj, om kusiner, om olika livsvillkor och om kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. 

Den riktiga solen vann barnradions bokpris 2021.  Jag älskade att lyssna på diskussionerna kring denna bok.  Samtalet finns här Barnradions bokpris 2021 

Den riktiga solen är en viktig och inkännande bok, fina personskildringar, rolig, spännande, lärorik och lätt att komma in i. 

Lägret

Med de hotfulla orden "Barndomen drabbar alla..."inleds boken Lägret av det danska konstnärsparet Oscar K och Dorte Karrebaeck. Boken är vidunderligt vacker och alldeles ofattbart brutal. Texterna utgår från vittnesmål från Auschwitz och bilderna förstärker det hotfulla och hemska.

Det är sommarlov och solen skiner. Barnen anländer i bussar och väntar med små koffertar i händerna och namnskyltar om halsen.
De vuxna, i clownkläder och med clownmasker, tar emot och tar ifrån dem alla tillhörigheter, deras namn, rakar av dem håret och ger dem nummer.
Ovanför ingången står det "Kärleken besegrar alla".

På led får barnen gå förbi barackerna med fina dagisinspirerande namn som: Blåklockan, Tusenskönan, Gullvivan och Smörblomman. Soppan är tunn och brödet torrt.
På hårda britsar får de ligga tillsammans tre och tre. De måste vara tysta. Tre-tretton ristar streck för dagarna med skeden på väggen.
Allt är ödesmättad, hårt, brutalt. Skelettskuggor hotar. Med enahanda löpandebandarbete fördrivs dagarna. Barnen ska göra hästar, stoppa svinhår i svanshålen och måla dem. Skynda, skynda, jobba, jobba, annars blir det lådan. Ingen rast, knappt nån mat.

Det blir kallt, några blir sjuka, några dör. Det är hemskt.

Tre-elva den vackra Teresa ger en fiolkonsert men kastar sig sedan mot elstängslet.

En liten ekorrunge förgyller några dagar men upptäcks snart. Och då blir allt ännu värre igen. Lådan för Tre-sexton och döden för ekorrungen.

Boken avslutas med examen, gratulationer och för stora kostymer. Nu är grindarna öppna, alla kan gå. Vet bara inte vart... många har offrats på vägen.

Oscar K och Dorte Karrebaek skrev för några år sedan tillsammans med några danska kolleger, ett manifest, Av, for sagomel, en slags poetik för bilderboken och med ett starkt stridsrop " Bort med den pedagogiska tvångströjan för barnboken". Låt barnboksutgivingen få samma vilkor som vuxendito och slippa krav på lättillgänglighet, igenkänning och politisk korrekthet.
En liknande diskussion har även förts i Sverige där vi ligger kilometerlängder efter i barnboksmod. Här råder fortfarande en "godnattsagestämning" där många böcker huvudakligen har till uppgift att roa och söva istället för att engagera.
Lägret är definitivt ingen godnattbok, men en stor läsupplevelse och en bok som ställer frågor och som berör.
Ett allålderskonstverk om att hamna i underläge, att byta verklighet, att känna vanmakt och att försöka finna sig tillrätta. En omskakande läsning!