Titti tycker inte alls om vampyrer, men det gör Jonas i klassen som är lite av en skräckexpert. Han berättar så läskiga historier att hjärtat bankar på Titti. Det är snart Halloween och Titti och Irma ska klä ut sig och gå bus eller godis tillsammans. Titti vill klä ut sig till Bamse, inte så läskigt kanske, men hon vill verkigen inte vara vampyr. På kvällen kan Titti inte sova. Hon ligger vaken och lyssnar på när mamma och pappa pratar i vardagsrummet och till om med när det har lagt sig är Titti fortfarande vaken. Hon kan inte få bort vampyrtankarna från huvudet. Hon smyger sig upp för att dricka ett glas vatten och det är då hon ser det. En lastbil har parkerat utanför huset och några bär in en avlång låda till den tomma lägenheten inunder. Och så får hon se en svart skugga som glider fram, en figur med blekt ansikte och alldeles röda läppar.
Lägenheten under Titti har stått tom hela hösten. Det bodde en tjej där förut som hade grönt hår och var rolig. Förra året fick de massor med godis av henne när de gick bus eller godis. Synd att hon har flyttat nu.
Den till synes tomma lägenheten fortsätter att sätta grubblerier i huvudet på Titti. Det verkar inte vara någon som bor där, det är mörkt och inga gardiner för fönstren. Men är det inte en skugga som passerar fönstret? Kanske finns någon där som inte vill visa sig?
Det är fullmåne och Titti vet vad det betyder. Det är vampyrernas bäste tid. Hon vill inte berätta om sin rädsla för Irma men laddar upp med vitlök..
Allt blir bara mer och mer mystiskt och mamma bara tröttare och tröttare och tänk om det är så hemskt som Titti fasar...
Anna Holmström Degerman har skrivit en vardagsrysare för fortsättningsläsaren. En härlig och lagomläskig slukarbok om hur skräcken kan vända blicken och förstora våndorna.
Hög igenkänning.
De svart-vita, enkla men uttrycksfulla och humoristiska illustrationer är gjorda av Christel Rönns
