Det finns inget paradis av Oskar Kroon

 

Alex berättar om en sommar när han måste vara hos sin morfar för att mamma ska åka till Ukraina och biståndsarbeta. Alex har panik över kriget och över allt. Inte blir det bättre över att vara hos hans sura och tvära morfar. Morfar har inte alls varit sur tidigare men sen mormor dog för sex år sedan har det inte varit lätt att vara med honom. 

Istället får Alex hänga med Tage, en kompis som han har bara när han är hos morfar. Men nån bra kompis är han då inte. Men ändå. Men... så dyker Nina upp, en mystisk tjej på snabb cykel som får Alex att öppna sig och faktiskt känna sig både sedd och vara bekväm. Nina har sina svarta hemligheter också men pirret och glädjen över själsgemenskapen växer dem emellan.

Det finns inget paradis är en oerhört fin bok om relationer och familj. Om vänskap, kärlek och sorg. 

Det finns inget paradis är en bok som stannar kvar. Oskar Kroon fick Augustpriset för sin barnbok Vänta på Vind 2019 och var Augustprisnominerad för boken Visippor och Pissråttor.

Passar att läsa från 12 år 

 

Hundra dagar hemma av Matilda Gyllenberg och Maria Sann

 

Nike är 11 år. Hon gillar verkligen inte sitt namn och hatar Nike-skor. Hon är känslig för äckliga lukter. 

 Efter jul slutar Nike att gå i skolan. Hon har en bästa kompis som heter Mia som vill att hon ska komma men hon fattar mer än vad de vuxna gör som hela tiden tjatar på henne. De vet inte att Nike har en bläckfisk i magen som då och då sticker ut en tentakel och allt blir svart på det som nyss var så fint och bra. 

Simhallen brinner ner i samhället och Nike har en liten aning om vem det kan vara som har tuttat på. En tändare, fotspår och ett foto är viktiga ledtrådar. Mia och Nike gör egna undersökningar som blir både spännande och roligt äventyrliga. 

Nike är liksom Barbro i Barbro Lindgrens, Jättehemligt, ett barn som man inte kan övertala att göra saker som hon inte vill. Och båda två har mormödrar som förstår och är lugna. 

Till slut kan det onda gå över. Bläckfisken kan krympa när modet växer. 

Matilda Gyllenberg skriver så nära och ärligt att man blir kompis med både Nike och Mia. 

Maria Sann har fina svart-vita illustrationer som kompletterar bilden av berättelsen. 

 

Jag kom också att tänka på Kristina Sigunsdotters böcker om Humlan Hansson. Nike, Humlan Hansson och Barbro känns verkligen som besläktade själar. 

 

Mammas vidriga kompis av Bengt Ohlsson

Det börjar en ny tjej i Henriks klass, Elvira. Hon är cool och berättar direkt för hela klassen att hon har haft problem, ångestproblematik. Alltså hon är så himla modig, tycker Henrik och de flesta andra i klassen. Imponerande. Elvira får direkt en viktig roll i klassen och hon pratar och diskuterar med alla. Om små och stora problem. 

Det visar sig snart också att Henrik får ett problem på halsen. En gammal vän till hans mamma flyttar hem till dem. Hon heter Fiona och bor i Ryssland men nu ska hon vara i Sverige ett tag och bo i Henriks familj. Hon röker, skrattar bullrigt och är allmänt störig, tycker Henrik. Allt är också på något vis skrämmande. Hur länge ska Fiona stanna? Och var ska hon bo? I mammas arbetsrum tills vidare i alla fall. 

Henrik snokar runt när Fiona inte är hemma. I hennes väska hittar han något som han tror är ett knogjärn!?

Han vågar inte berätta om sina avoga känslor för mamma och pappa men för Elvira berättar han om mammas vidriga kompis. 

Bengt Ohlsson har skrivit en bok om ett udda problem men som känns väldigt trovärdigt och på något vis bekant. Vem har inte någon gång känt obehagliga känslor för människor man kanske måste vara med vare man sig vill eller inte. Obehagliga känslor som man inte själv vill kännas vid. 

Boken är en fylld av en stilla, detaljfylld vardagsdramatik. Vi får flytta in i en elva-årings huvud och känna oro, avoghet, skam men också hur fint det är att öppna sig och få en vän. 

 

Pengarna av Bengt Ohlsson

Henrik hittar en dag en portfölj i ett dike. En ny och fin portfölj. Han tar med den hem och bryter upp den, väl medveten om att han gör fel men nyfikenheten övermannar honom. I sin vildaste fantasier kunde han aldrig drömma om vad den skulle innehålla. Den är faktiskt helt och hållet proppfull av sedelbuntar! 

Samvetet säger att han borde kontakta polisen, eller åtminstone berätta för mamma och pappa men det låser sig. Han vill inte berätta. Han gömmer portföljen och tänker ut en plan. Hunden Figaro som tidigare inte alls  gillat Henrik, alls blir nu hans förtrogne vän.  

 Att inte berätta, att inte få dela med sig av hemligheten är mycket svårare än han trodde.  Så när kompisen Johan har tappat sin nya fina mobiltelefon ser Henrik sin chans att få både hjälpa och lätta på trycket med hemligheten. 

Bengt Ohlssons första barnbok är en inre rysare där hemligheten blir ångestframkallande. Att chansen att hitta en portfölj full med sedelbuntar, inte är så stor i tider av swish och kontokort, gör inget. Det är ångesten och oron som driver historien framåt. Något som vi alla kan känna igen oss i. 

Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi

Valle är en kille som alltid har blåmärken. Som han försöker dölja därhemma. Det är Onders, eller Anders som han egentligen heter, som är värst. Förut nöjde han sig med att nypas och säga fula saker. Men nu slår han hårt, hårt och kallar honom Dockan så att alla skrattar. Onders är värre än värst och Valle har ont i magen varje dag men aldrig att han skulle berätta något därhemma. 

 Valle har fått pappas gamla padda och han brukar sitta och spela för att få tiden att gå. Men en dag händer något. Skärmen blixtrar till och ett pojkansikte fladdrar till. En pojke som vinkar och faktiskt kan prata från paddan. För pojken kan Valle berätta om det jobbiga. 

Nästa dag i skolan är Onders ännu värre. Han tar Valles nya mössa och hotar att ta jackan också. - Du ska inte ha finare kläder än vad jag har, snäser han. 
Valle blir arg men mest rädd. Han börjar skolka och ljuga om friluftsdagar och fågelholkar och allt möjligt. Aldrig att han skulle berätta för mamma och pappa. 

Pojken i paddan vill hjälpa. Tillsammans bestämmer de att Valle inte ska stänga av paddan på hela dagen så att pojken kan se vad som händer i skolan. Av pojken, som får namnet Bruno, blir Valle stärkt och får självförtroende men Onders fortsätter jävlas. Klipper sönder Valles jacka, slåss och hånar. Mobbingen fortsätter ända tills klassen får en nu lärare som  faktiskt ser vad som händer och reagerar.  

Valle är bra på flera saker. Han är bra på matte och att skriva och han är kan springa supersnabbt. En dag utmanar han Onders på löpning. Myran är domare. 

Jonatan Järvi har skrivit en hjärtskärande bok om mobbning. Det som Valle är med om är knappast på något sätt unikt. Inte heller att lärare väljer att blunda. Hoppas att boken blir en högläsningshöjdare i skolan. Jag spoilar att boken har ett lyckligt slut... LÄS! 

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja bor i Kiruna och är rädd. Rädd att staden ska rasa. Varje natt ställer hon väckningen på tio minuter över ett. Den tiden då man spränger i gruven och risken för ras är störst.  Maja har packat en väska med överlevnadsgrejer som hon har under sängen. Till hela familjen. 

De måste flytta. För att de måste, annars riskerar de att dö. Falla ner i en grop. Slukas av ett hål, stort som en krater, svart som synden. Ända ner i helvetet. 

Majas rädsla är verklig. Hon tänker på raset och flytten varje dag. Och på döden. Men.. hon har inte alls tid att dö. Hon vill bli ihop med Anton. Om inte nu, så snart. Någon gång. 

Julia är bästabästa kompisen. De har alltid haft varandra och gillat samma saker och kunnat prata om allt. Men nu. Det är som en iskyla värre än den där gängen när det var minus trettiofem i stugan, det är som tortyr. Vad har hänt. Maja vet inte. Hon tänker på att nu kommer hon och Julia att bo långt ifrån varandra. Inte etthundratrettio steg som nu utan mycket längre. Och faktiskt ännu mycket längre från varnadra än Maja vet ännu. 

Kiruna ska flyttas för att LKAB spränger under jord och marken ovanför blir instabil. Det är risk för ras. Hela stan ska inte flyttas eller rivas men stora delar av dem, särskilt de delar som ligger närmast gruvan. Den delen där Maja bor. Bläckhornen. De vackraste husen i Kiruna. 

Nu vill läraren i skolan att de ska skriva om känslorna kring flytten. Känslor är viktigt! Skriv!
Julia skriver som en besatt. Maja kan inte. Men därhemma kommer orden. Jävelorden. Jävla järnmalm. Satans små pelletskultur. Skit-LKAB. 

Kiruna är exotiskt och spännande. Med gruvan, med Kebnekaise i närheten, med kylan, med mörkret och ljuset, med vackraste kyrkan och stadshuset. Men det är INTE spännande att bo här. Bara läskigt. 

Ann-Helén Laestadius har skrivit en bok om ett ämne som verkar lite ohippt men tvärtom vad man kanske kan tro så är boken så vansinnigt bra att man läser den som värsta thrillern med kärleksintrig och vänskapskrångel. 
Tio över ett innehåller både ångest, kärlek, familj och evig vänskap. 
Och nu fick Laestadius  ett VÄLFÖRTJÄNT Augustpris! Hipp Hurra!